Civilisation Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet civilisation

1. Oxford Dictionary redovisar ordet som cramer (äldre provensalska cramar, bränna, från latinets cremare, bränna), men det verkar svårt att använda de varianterna i dag, då termen förbränning (av latinets substantiv cinis, cineris som betyder aska) företrädesvis betecknade eldbegängelse fram till artonhundratalet, men vår moderna civilisation skiljer mer på förbränning och avfall. Crémer var ett vanligt begrepp i det franska språket på 1300 och 1400-talet. Men efter det användes ordet inte frekvent igen förrän på artonhundratalet. Ordet förekommer i olika dokument i termer som crématoriser, crématiser och crématiste, men deras användning förblir marginell och de är för närvarande neologismer. Däremot kan vi se att, med tanke på den gemensamma men felaktiga användningen av termen incinérer un corps (incinera en kropp), införandet av dessa termer i det franska språket skulle komma att påvisa en tydlig skillnad mellan incinération des ordures, (förbränning av en kropp) och kremering. 1883 infördes ordet kremering i Sverige som en nybildning efter latinets cremare. I Sverige sa man frivillig likbränning mellan 1880 och 1920, varefter istället eldbegängelse blev en mer etablerad term. (källa)
2. I dagligt tal delas individer, folkgrupper, länder och världsdelar ofta in i olika kulturer, civilisationer eller kulturella områden. Vanliga kulturområden och kulturellt indelande begrepp är västerländsk kultur, den anglo-saxiska världen, arabvärlden eller den muslimska världen, den östasiatiska världen och den latinamerikanska världen. Sådana kulturella indelningar har delvis oklara gränser i områden som gränsar till olika kulturer. Däremot är kulturella indelningar inte godtyckliga, de flesta vardagliga kulturindelningar har bekräftats i återkommande forskarstudier. Det finns flera forskarframtagna sätt att dela in världens kulturer, dels baserat på expertbedömningar men även på systematiska empiriska studier från stora delar av jorden. Många av dessa indelningar sammanfaller i hög grad. En av de tidigaste indelningarna utfördes av historikern Arnold J. Toynbee, han fann fem kulturgrupper, den Västerländska, Ortodoxa, Islamiska, Hinduiska och Fjärran östern-kulturen. En vanlig indelningsmetod grundar sig på en kombination av språk och religion. Statsvetaren Samuel P. Huntington delar, enligt egen bedömning, in världen i åtta civilisationer, som motsvarar skilda kulturområden. En empirisk och systematiskt grundad indelning är den som upptäckts av sociologen Ronald Inglehart med flera forskare. Kulturforskaren Geert Hofstede har funnit en indelning av tolv kulturområden, baserat på omfattande jämförelser av kulturella värderingar. Organisationsforskarna Ronen och Shenkar gör en syntes av åtta empiriska studier och delar därefter in världens kulturer i åtta kluster: Anglosaxisk, Arabisk, Fjärranöstern, Germansk, Latinamerikansk, Latineuropeisk, Nära östern och Nordisk kultur. Dessutom tillkommer ett kluster med oberoende kulturer. Gupta et al gör en empiriskt och systematiskt grundad indelning i följande kulturkluster: Anglosaxisk, Arabisk, Germanskt Europeisk, Latinamerikansk, Latinsk Europeisk, Konfucianskt Asiatisk, Nordiskt Europeisk, Sub-sahariskt Afrikansk, Sydasiatisk, och Östeuropeisk. De finner även att det kulturkluster som har den starkaste interna likheten och som är mest distinkt mot de andra, är det nordiska klustret. (källa)
3. Alla folk som var eller är bosatta i Anderna använde laman som husdjur. Arten var främst ett lastdjur då inget annat djur från Sydamerika blev domesticerat för detta syfte. Laman har en mycket mjuk päls som bland annat används till kläder, men alpackans ull anses som mera värdefull. Indianerna använde köttet som mat, huden som läder, fettet som grundämne för levande ljus och djurets exkrementer som bränsle. För inkafolkets status som civilisation var laman mycket betydande. När spanska nybyggare anlände till regionen fanns omkring 10 miljoner lamadjur hos inkafolket. Sedan dess tappade den allt mer i betydelse på grund av hästens och fårets införande. (källa)
4. Utmärkande särskilt för europeisk hög- och senmedeltid är det sociala system som senare kallats feodalism. Detta system innebar personliga band mellan vasall och feodalherre som innebar rättigheter och skyldigheter för båda parter. En särprägel som skiljer medeltiden från antiken är den tekniska utveckling, särskilt inom jordbruket, som ägde rum från 700-talet och framåt. Ett tredje kännetecken är kristendomens utbredning över hela Europa, vilket kom att fungera som en förenande länk mellan olika regioner. Det var under senmedeltiden som Europa som en någorlunda enhetlig civilisation uppstod och grunden för många moderna nationalstater som Frankrike, Spanien och de nordiska länderna lades. (källa)
5. Den minoiska kulturen utvecklades under bronsåldern på Kreta i det nuvarande Grekland. Folket (minoerna) hade ett språk och skriftspråk olikt sina grannar och skapade en särpräglad civilisation. Namnet minoer kommer från Minos, som enligt grekisk mytologi var kung över Kreta under forntiden. (källa)
6. Fördelen för människor i en penningekonomi framför en bytesekonomi är att det blir lättare för varje person att hushålla med sina resurser, att problemet med motsatta preferenser försvinner och att det blir enklare att kunna veta var man kan tjäna mest pengar. Pengar är grunden i varje avancerad civilisation och en nödvändighet för alla marknadsekonomier, utan pengar skulle människor inte kunna specialisera sina kunskaper och färdigheter i den grad som en penningekonomi tillåter. (källa)
7. Robinsonaden som begrepp går tillbaka till Daniel Defoes Robinson Crusoe. I denna tidiga 1700-talsroman berättar Defoe historien om en strandsatt europé och dennes vedermödor för att överleva på en isolerad ö. I historien utformar Robinson Crusoe sin egen lilla civilisation, så småningom även befolkad av nykomlingen Fredag. (källa)
8. Runt stjärnan Tau Ceti, kallad Pells stjärna, finns rymdstationen Pell, i folkmun kallad "Däruppe". Den närbelägna planeten, som hyser intelligent liv, kallas "Därnere". Planetens urinvånare kallas hisa, och är vänliga humanoider med en lågteknologisk civilisation. Stationen Pell är belägen på en mycket strategisk viktig punkt mellan Jorden och de fjärran kolonierna. På Pell finns två ledande släkter, släkterna Konstantin och Lukas, som är ingifta i varandra men också rivaler om den politiska makten. Stationsmästare på Pell är en man vid namn Angelo Konstantin, och hans söner Damon och Emilio har viktiga roller, vilket likaså hans svåger Jan Lukas har. Damons fru, Elene Quen, är en överlevande från kriget. Hennes familj ägnade sig åt handel och var välkänd, men utplånades tillsammans med sitt skepp under en strid. (källa)