Dekretera synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas dekretera

Dekretera uttalas de|kret|era -de.

Dekretera betyder påbjuda, förordna och självrådigt bestämma.

Ordformer och varianter av dekretera

Dekretera är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet dekretera

Denna uppfattning tillämpade han också i sin teologi. Guds existens kan enligt Ockhams syn inte omedelbart härledas ur gudsbegreppet, som Anselm av Canterbury försökt. Inte heller kan den bevisas kosmologiskt. Den enda kunskapskällan för att veta något om Gud är därför uppenbarelsen, vilket gör Ockham till antirationalist i detta avseende. Guds allmakt gör allting möjligt för honom. Denna föreställning om Guds allmakt utsträcker Ockham även till det moraliska området: Gud är inte med nödvändighet god utan står över distinktionen mellan gott och ont. Därför förnekar han att det finns något gott och rätt i sig självt. Hade det behagat Gud, hade han kunnat dekretera att det rätta varit en hänsynslös egoism, Gud hade, om han så hade velat, kunnat handla ont. Endast uppenbarelsen, som låter oss lära känna Guds vilja, definierar skillnaden mellan gott och ont.

Åtgärder vidtogs även för att höja folkbildningen, och 1717 dekreterades skoltvång. Särskild omsorg ägande Fredrik Vilhelm åt härens organisation: dess styrka fördubblades och baserades huvudsakligen på den inhemska befolkningen och uppdelades i värvningsområden, "kantoner". Från denna tid blev den preussiska exercisen ett mönster. Han blev känd redan under sin levnad för att vara mycket intresserad av allt som rörde det militära och han satte också upp ett garde i Potsdam med speciellt långa soldater.

Ziegler blev advokat och 1840 överborgmästare i Brandenburg an der Havel. Invald i nationalförsamlingen 1848, hörde han där till den fraktion, som dekreterade skattevägran, varför han avsattes från sitt uppdrag och måste undergå ett års fästningsstraff. Han bosatte sig därefter i Berlin och blev medlem av preussiska lantdagens deputeradekammare 1865, av nordtyska riksdagen 1867 och av tyska riksdagen 1871 samt slöt sig till framstegspartiet.