Delinkvent Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet delinkvent

1. I den kungliga förordningen från 10 augusti 1877 föreskrevs att avrättningen skulle ske genom halshuggning på fängelsegården. Inför avrättningen skulle delinkventen ges möjlighet att förbereda sig med hjälp av ett biträde. Detta biträde kunde vara präst, fängelse- eller provinsialläkare, kronofogde eller magistratsledamot. Innan delinkventen fördes ut på gården lästes domen upp för de närvarande. De närvarandes antal var begränsat. Med delinkventen följde den som berett denne för avrättningen. Till detta tillkom en förordnad tjänsteman som skulle föra protokoll samt andra personer vilken Konungens befallningshavande (landshövdingen) hade tillkallat. Den kommun i vilken avrättningen ägde rum ägde rätt att utse högst tolv personer som fick närvara. Efter avrättningen stadgades att den avrättades kropp skulle jordfästas i stillhet på närmaste kyrkogård. (källa)
2. Hansson var myntmästare i hertigarna Johan och Karls upprättade myntverk i Vadstena 1568. Han var verksam som guldsmed i Söderköping 1592 och utförde tillsammans med sin son Måns Michelsson falskmyntning där Michel graverat stampar till klippningsmynt. De båda dömdes 1592 till ett så kallat speglande straff som innebar att smält bly från deras falska mynt skulle hällas i deras halsar. På Södermalms avrättningsplats omtalade Michel att han 1568 varit myntmestare för de sköne Wastene klippingar. De båda delinkventerna benådades och Michel fick fritt bröd på Danviks hospital. Sonen dömdes 1596 till döden efter att han åter förfalskat mynt. Klippmynten som Michel utförde i Vadstena med sina I och C kring en vasakärve har en mycket hög dekorativ verkan. (källa)
3. En av de mest framträdande faktorerna i denna polemiska och politiska förbistring var indragningsmakten som ofta användes av regeringen istället för laga åtal då en tidning ansågs ha gjort sig skyldig till brott mot tryckfrihetsförordningen. Indragningen verkställdes utan att ge kännedom om anledningen till den, varken för delinkventen eller för allmänheten. Hierta utsattes för 14 sådana indragningar mellan 1835 och 1838 men bara för 8 officiella åtal som tidningsutgivare. Dessa kunde endast riktas mot honom personligen före den första indragningen eftersom han därefter inte hade rätt att stå som ansvarig utgivare. Hiertas strid med indragningsmakten gjorde att han ständigt tvingades att se till att ha tillgång till "tillståndsbevis" som hade utfärdats till andra personer och med vars hjälp han gav ut tidningen under bland annat "Det nya", "Det 3:e" och "Det 4:e" Aftonbladet. Så småningom utmönstrades indragningsmakten och därefter blev åtalsföljderna frikännanden eller böter mot antingen Aftonbladet eller Hierta som förläggare. (källa)