Demokrati Synonymer Betyder Uttal

• folkstyre
• medbestämmande

Hur används ordet demokrati

1. Grundlagsfrågan debatterades under 1950- och 60-talen. Många ansåg att det inte fanns anledning att ändra den dåvarande regeringsformen, eftersom den hade fungerat utan problem hittills och utvecklingen mot demokrati och parlamentarism hade varit lugn och lyckosam. Andra ansåg att det var en brist att regeringsformen i sin ordalydelse fortfarande stadgade en maktdelning av ett slag som inte längre var aktuell, medan parlamentarismen endast byggde på den konstitutionella praxis som hade utvecklats under 1900-talet. En tidigare utredning, Författningsutredningen, hade lagt fram sitt slutbetänkande 1963 (1963:16-18) men hade inte varit enig. I dess slutbetänkande fanns därför både ett förslag med en enkammarriksdag och ett förslag med en tvåkammarriksdag. (källa)
2. Enligt Amartya Sen har det aldrig inträffat en hungersnöd i en demokrati. Däremot har demokratier bidragit till hungerkatastrofer i andra länder. Enligt författarinnan Madhusree Mukerjee var den brittiske premiärministern Winston Churchill helt och hållet ansvarig för effekterna av den fruktansvärda svälten i Bengalen 1943. Amartya Sens modell har även kritiserats av Mike Davies och Amarita Rangasami för att bortse från omfördelningen i samhället: processen där fördelarna hamnar hos en del av samhället medan förlusterna hamnar hos de andra. (källa)
3. I alla västerländska samhällen är våldsam hämnd förbjudet i lag (staten har våldsmonopol), och hämndbegär förekommer inte som legitim grund för institutionellt straff, oavsett missgärningens art. I straffrätten har fokus sedan 1800-talet kommit att skifta från hämnd till fångvård, inkapacitering och avskräckning. Under 1900-talet har flera länder övergått från diktatur till demokrati eller genomlevt svåra konflikter. Den allmänna hållningen efter sådana övergångar har i tilltagande grad varit att gå vidare och att kollektivt förlåta illdåd, ofta efter sannings- och försoningskommissioner. Metoden har dock kritiserats för att framtvinga förlåtande känslor hos personer som inte känner detta, och att det inte tillgodoser de individuella, psykologiska behoven hos offren som kan fortsätta bära på hämndbegär. I många sådana fall har offren med tiden kommit att betraktas som problem, för att de varit oförmögna att förlåta och gå vidare. Det finns en tydlig korrelation mellan oförmåga att förlåta och förekomst av posttraumatisk stress, depression och ångeststörningar. Under perioder har hämndbegär i varierande grad betraktats som ett medicinskt problem, ett synsätt som kritiserats för att sakna ett moraliskt perspektiv på brott. (källa)
4. Termen högerextremism är problematisk då begreppet "höger", i synnerhet i Västeuropa, sedan mitten av förra seklet syftar på partier och åskådningar uteslutande positiva till marknadsekonomi. Före demokratins genombrott, dvs under 1800-talet och början av 1900-talet, var de marknadsliberala partierna vänsterpartier och de konservativa (som ville bevara styrande och reglerande institutioner som skråväsendet och därmed var motståndare till fri företagsamhet) var högerpartier. Ultrakonservatism har föreslagits som en mer korrekt term för en ideologi som motsätter sig människors, varors och tjänsters rörelser över nationsgränserna, representativ demokrati, respekt för minoriteter, och föreställningen att alla människor har lika värde. (källa)
5. Högerpopulism (högerpopulist) eller radikal högerpopulism är en politisk ideologi och strategi som motsätter sig existerande politiska konsensus med ett starkt visat motstånd mot vad de menar är etablissemanget. Kännetecknande för högerpopulism är dess argumentationsstrategi (se välfärdschauvinism). Det rör sig om politik med enkla lösningar på svåra politiska problem genom en ideologi som föreskriver två homogena, antagonistiska grupper, ett vi-mot-dem-tänkande (folket mot eliten, svenskar mot invandrare, land mot land, arbetande mot bidragstagare) grundat i argument om det "sunda förnuftet". Ett högerpopulistiskt parti anspelar på ett tänkt "gap" mellan makthavare och en majoritet av folket, och är allmänt skeptiskt till den representativa demokratin. (källa)
6. Den juridiska rättvisan är den rättvisa som följer av lagen, beroende av rättsfilosofisk riktning liktydigt med moral eller inte. Inom ramverket för moderna liberala demokratier tenderar rättvisa att identifieras med en samhällsordning som följer principen om alla individers lika rättigheter, och att personer opartiskt belönas eller bestraffas för sina handlingar efter förtjänst. Rättvisan brukar personifieras av den romerska gudinnan Justitia. (källa)
7. Ibland sägs att ett beslut som tagits i konsensus, är ett beslut som uppnåtts i enighet. Det behöver dock inte alltid innebära att alla tycker exakt lika. Även i en vanlig majoritetsdemokrati accepterar man beslut som fattats genom omröstning även om man själv hade en annan åsikt. Skillnaden ligger i att konsensusbeslut i allmänhet tas kring förslag som alla kan acceptera även om det fattade beslutet inte är någons egentliga förstaförslag, medan vanliga majoritetsomröstningar gärna tar beslut som en majoritet är för men en avsevärd minoritet starkt motsätter sig. Konsensusbeslut består sålunda ofta av kompromisser. (källa)
8. Konsociationell demokrati – en beteckning som används på en sorts styrelseskick som skiljer sig väsentligt från Westminster-/majoritetsmodellen. (källa)
9. Såväl förespråkare för naturrätten som Hans Kelsens lärjungar, menar att en konstitution bör innehålla en grundnorm och regeringsmaktens förpliktelser. Som regel är konstitutionen avkodad i ett dokument i moderna stater, som i den amerikanska grundlagen USA:s konstitution. I Aristoteles Politiken avser ett konstitutionellt styre ett statsskick där lagen är överställd regenten, en monarki i vilken regeringsmakten är begränsad i grundlag, kallas med ett senare språkbruk "konstitutionell monarki". Demokratisk konstitutionalism är statsskick vars grundlagar garanterar medborgarna demokrati. (källa)