Demonstrant Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet demonstrant

1. Almstriden var en sammandrabbning mellan demonstranter och polis som utspelade sig natten till den 12 maj 1971 i Kungsträdgården i Stockholm. Demonstranterna hade samlats under natten för att stoppa fällandet av 13 hundraåriga almträd, som skulle sågas ner i samband med byggandet av en uppgång med biljetthall, butik och toaletter till station Kungsträdgården vid "Blå linjen" i Stockholms tunnelbana. (källa)
2. Till Sverige kom begreppet på 1980-talet i samband med motståndet mot motorvägsbygget på E6 i Bohuslän. Demonstranterna kallade sig själva trädkramare, inspirerade av rörelsen i Indien. Cirka 420 demonstranter blev dömda vid Stenungsunds tingsrätt för ohörsamhet mot ordningsmakten. Händelsen är på så sätt den största aktionen av civil olydnad i modern svensk historia. (källa)
3. Även i Örebro förekom två demonstrationer, 24 och den 31 augusti. Omkring 100–200 personer demonstrerade den 24 augusti och 300 personer demonstrerade utanför NA:s redaktion med krav om en ursäkt den 31 augusti. Efter att demonstranterna hållit sitt demonstrationsmöte utanför "NA-borgen" tågade demonstranterna genom centrala Örebro och uppmanade förbipasserande att bojkotta den lokala tidningen. (källa)
4. Efter den 21 april utkristalliserades två aktionslinjer för demonstranterna, en syndikalistisk och en socialdemokratisk. Fram till 1 maj följde demonstrationerna oftare syndikalisternas linje än den socialdemokratiska reformismens. Detta innebar att renodlade hungerprotester ofta ersattes med krav på radikala politiska förändringar, som till exempel monarkins avskaffande. (källa)
5. I februari 1917 (enligt den julianska kalendern) var situationen svår, till följd av en hård vinter, brist på mat och ett allmänt missnöje med kriget. Revolutionen inleddes med att arbetarna i Petrograd inledde strejker. Den 22 februari strejkade stadens största fabrik. Strejkarna avskedades och några affärer stängdes ner, vilket skapade oro i andra fabriker. Demonstrationer organiserades och krävde bröd, och dessa stöddes av den industriella arbetskraften, som använde dem som en anledning att fortsätta strejka. Trots några sammandrabbningar med tsarens trupper kom ingen till skada den dagen. Under de följande dagarna spred sig strejkerna över hela Petrograd och spänningen ökade. Den 23 februari (8 mars enligt den gregorianska kalendern), hölls en serie möten som gradvis blev av ekonomisk och politisk natur, bland annat demonstrerade kvinnorna i staden för "bröd och fred" vilket är anledningen till att internationella kvinnodagen är denna dag. Denna gång krävde sammandrabbningarna med polisen sina offer för båda parterna. Demonstranter plundrade polishögkvarteren på vapen. Efter tre dagar med demonstrationer skickade tsaren den 25 februari en trupp soldater till staden för att undertrycka upproren. Soldaterna motstod de första försöken att fraternisera, och dödade många demonstranter. Under kvällarna började emellertid soldater desertera och deltog istället i revolten. (källa)
6. Bondetåget var en demonstration som genomfördes den 6 februari 1914 i Stockholm av över 30 000 bönder, som uppvaktade kung Gustaf V. Manifestationen var uttryck för en konservativ kritik av Karl Staaffs liberala regerings försvarspolitik. Kungen anslöt sig till demonstranternas krav i det så kallade borggårdstalet vilket ledde till en konstitutionell kris, den så kallade borggårdskrisen. Tåget samlade deltagare från hela Sverige och leddes av grosshandlaren J. E. Frykberg och lantbrukaren Uno V. Nyberg. Två dagar senare, den 8 februari, höll Stockholms arbetarekommun en större motdemonstration ("Arbetartåget"), som leddes av Hjalmar Branting och samlade 50 000 deltagare. (källa)
7. I maj 1968 tvingade demonstranter den planerade Davis Cup-matchen i tennis mellan Sverige och Rhodesia att flytta från Båstad till Bandol på den franska Rivieran. Kårhusockupationen i Stockholm, där Sveriges dåvarande utbildningsminister Olof Palme diskuterade universitetsreformen UKAS med studenterna, främst företrädda av Anders Carlberg, avslutades efter tre dagar. En grupp deltagare gjorde under denna bland annat ett misslyckat försök att ockupera Operan. Utöver detta skedde inte mycket i Sverige som kunde jämföras med vad som samtidigt skedde i Paris och Prag, Den svenska allmänheten berördes knappast av de inhemska tilldragelserna. Sovjetunionens krossande av Pragvåren i augusti 1968 ledde däremot till att Vänsterpartiet kommunisterna gjorde sitt sämsta val genom tiderna, med bara 3,0 procent i riksdagsvalet 1968. (källa)
8. Klockan 15.00 samlades demonstranter på Johannesplatsen. Standar med texten "Fred Bröd" framfördes. Avsikten var att tåga till Gustaf Adolfs torg och inför livsmedelsnämnden framlägga sina bekymmer i livsmedelsfrågan. Fru Nelly Thüring övertalade kvinnorna att inte tåga till Gustaf Adolfs torg utan att istället sända en deputation i vilken fru Thüring och ytterligare två kvinnor skulle ingå. Den kulle varifrån hon höll sitt tal kallades därefter för "Thürings kulle". (källa)
9. Under tisdagen den 27 juli ökade spänningarna i huvudstaden och militär beordrades ut på gatorna men först runt sjutiden på kvällen bröt stridigheter ut när spänningarna nått en kulmen och demonstranter började kasta gatstenar och blomkrukor mot soldaterna som först lär ha svarat med varningseld, men under natten hade 21 civila skjutits ihjäl. Under onsdagen den 28 juli eskalerade stridigheterna snabbt, stora delar av huvudstaden förvandlades till slagfält och kungen krävde att upprorsmakarna skulle krossas. Det kungliga gardets befälhavare hertig Auguste de Marmont tog samma dag emot en namninsamling från en kommitté av ledande liberala oppositionella som bedyrade sin trohet till kungahuset och riktade kritiken gällande juliordonnanserna, som de önskade skulle dras tillbaka, mot kungens ministrar. de Marmont, som själv hyste vissa sympatier för de liberala, tog emot kommittén men menade att endast om folket la ner sina vapen kunde förhandlingar komma på tal. Därefter begav sig de oppositionella till Jules de Polignac som vägrade ens ta emot dem och istället gav rådet till Karl X att fortsätta göra motstånd mot vad som hade förvandlats från gatuupplopp till en revolution. (källa)