Diktare Synonymer Betyder Uttal

• poet
• skald

Hur används ordet diktare

1. Den franske resenären Jean Chardin som besökte Persien på i slutet av 1600-talet ger en levande skildring av kaféer (qahvekhâne) i städerna Isfahan och Tabriz. Han skriver att kaféerna från början främst besöktes av överklassen men att de efter hand fick en mer folklig prägel. På kaféet tillbringade välbärgade män i städerna fritiden och man hängav sig både åt allvarliga diskussioner om politik och åt lättsamma spel, som backgammon och schack. Vandrande dervischer höll predikningar och sagoberättare och diktare högläste ur de persiska eposen. (källa)
2. Heretiska eller schismatiska författare (som till exempel Arius eller Novatianus) räknas inte bland kyrkofäderna. Andra som faller utanför gruppen är historiker (Gregorius av Tours) eller diktare (Prudentius), därför att deras böcker inte behandlar doktrinära ämnen. Det finns kyrkofäder som har blivit utdömda av kyrkan och ändå utövat ett sådant inflytande att de räknas som kyrkofäder, eller som senare blivit återupprättade (Origenes, Theodoros av Mopsuestia). Den romersk katolska kyrkan uppställer numera följande fordringar på dem som skall kunna betraktas som kyrkofäder i egentlig mening: antiquitas (uråldrighet), doctrina orthodoxa (ren lära), sanctitas vitae (heligt liv) och approbatio ecclesiae (kyrkans godkännande). (källa)
3. I Rom har lagerkransar även använts när påven kröner diktare. (källa)
4. Mats Paulson, vissångare och -diktare. (källa)
5. Studiet av den bibliska poesins semantiska parallellism har varit omfattande. Många har försökt att precisera parallellismens innebörd. Någon samstämmighet i beskrivningen har ännu inte nåtts. Det rör sig om ett mycket komplext fenomen, då en diktare har stor frihet att variera sitt uttryckssätt inom vida ramar. Vad som är semantisk likhet kan också skilja sig i olika kulturer. (källa)
6. När franska och engelska diktare under renässansen ville överföra episk hexameter eller elegiskt distikon till sina respektive språk, hade de svårt för fallande versfötter, dvs daktyler och trokéer. De löste då problemet genom att helt enkelt ersätta dem med stigande, dvs jamber och anapester. (källa)
7. Ashk Dahlén: Diktare och mecenater i medeltidens Persien. Aorta: journal för retrogardistisk kultur, Göteborg, 2009. (källa)
8. Fastän preciositeten förknippats med det äkta franska, hade den sitt nationella ursprung i framför allt Italien varifrån Catherine de Vivonne, markisinnan de Rambouillet var bördig, och varifrån flera diktare kom som imiterades av preciositeten, däribland Giambattista Marini. Den spanske Luís de Góngora y Argote må också nämnas i sammanhanget. (källa)