Vad betyder och hur uttalas diktkonst
Diktkonst uttalas dikt|konst.
Ordformer och varianter av diktkonst
Singular
- diktkonst
- obestämd grundform
- diktkonsts
- obestämd genitiv
- diktkonsten
- bestämd grundform
- diktkonstens
- bestämd genitiv
Diktkonst är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet diktkonst
Gnomisk diktkonst återfinns bland annat i antikens poesi samt i den äldsta isländska Eddan. Begreppet innefattar att det autonoma diktverket har en högre, dold sanning om världens ursprung och strukturella uppbyggnad. Man menar att det egentliga budskapet antingen är dolt för oss med mening, eller att människan inte längre har förmåga att förstå dessa högre sanningar.
En kenning är ett formgrepp ofta använt i äldre diktkonst, t.ex. i biblisk, anglo-saxisk och fornnordisk poesi, särskilt i skaldediktningen. Kenningen liknar det stående epitetet i den grekiska diktningen och är en omskrivning för något, ibland förskönande, ibland avsett att ge ett eftertryck åt det som sagts, så att läsare eller åhöraren lägger märke till och kommer ihåg det.
Poetik (av grekiska ποιητική [τέχνη] – 'diktkonst') är läran om hur diktverk är eller bör vara utformade. Poetiken har anor från antiken och flera viktiga skrifter i ämnet har författats, bland andra Aristoteles Om diktkonsten och Horatius Ars poetica, vars titeln vid sidan av Ars poetriae är den vanliga latinska benämningen. Bland de främsta verken i Orienten kan man nämna Nizami Aruzis Chahâr maqâla (Fyra skrifter) som innehåller en diskussion om diktkonsten.
