Vad betyder och hur uttalas ditföra
Ditföra uttalas dit|föra (lös eller fast sammansättning), böjs som föra.
Ordformer och varianter av ditföra
Aktiv
- ditföra
- infinitiv
- ditför
- presens
- ditförde
- preteritum
- ditfört
- supinum
- ditförande
- presens particip
- ditför
- imperativ
Passiv
- ditföras
- infinitiv
- ditförs
- presens
- ditfördes
- preteritum
- ditförts
- supinum
Perfekt particip
- ditförd en
- ~ + subst.
- ditfört ett
- ~ + subst.
- ditförda den/det/de
- ~ + subst.
- ditförde den
- ~ + mask. subst.
Alternativa böjningsformer passiv
- ditföres
- presens
Ditföra är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet ditföra
Efter förberedande konststudier i Sverige reste han 1852 till Düsseldorf, och var en av de första svenskar som reste ditför att studera konst. Han studerade först för Wilhelm Sohn men fick ganska snart Adolf Tidemand som lärare. Med undantag av en kortare tid i Thomas Coutures ateljé i Paris var han verksam i Düsseldorf 1852–1860. Hemkommen till Sverige 1860 bosatte han sig i Stockholm och kallades 1861 till agré vid Fria konsternas akademi. Han erhöll 1862 statens resestipendium, med vilket han besökte Tyskland och uppehöll sig där en längre tid vid konstsamlingarna i Berlin och Dresden. 1868 blev Koskull ledamot av Konstakademien. Han medverkade ett flertal gånger i Konstakademiens utställningar 1860–1885 och med Stockholms konstförening.
