Djurhuvud Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet djurhuvud

1. Silverkorset har tre liklånga armar samt en fjärde längre korsarm med ett djurhuvud så att korset kan hängas på en halskedja genom djurets mun. Den vanligaste tolkningen är att det är fråga om ett varghuvud, vilket gett det namnet vargkorset. Korsmitten är genombruten av ytterligare ett kors. (källa)
2. Utanför entré C2 står en stor skulptur i granit, som heter Öst är öst och väst är väst, skulpterad av Robert Nilsson och rest 1945. Skulpturen är fyrsidig och avbildar fyra människor. Dessa är en kines, en eskimå, en mexikan och en afrikanska. Det finna många detaljer från varje enskild persons miljö kring varje figur. Vidare finns på en annan del av skolgården två lekfigurer, en häst och en sköldpadda. Vid entré C5 finns det på den murade tegelväggen sex djurhuvuden i betong insprängda, till exempel en björn, en gris, ett får och en kanin. Skulpturerna heter Högre mål och sattes upp 2004, konstnären är Urban Engström. Både granitskulpturen av Robert Nilsson och djurhuvudena i betong av Urban Engström finns på Tranebergsvägen 73. (källa)
3. Olika teorier har framförts hur dessa tidiga båtar såg ut. Grunden är ursprungsbåten som bevisligen var den enkla urholkade stocken från stenåldern som man sen byggde vidare på. Bronsåldersbåten på de flesta hällristningar, med det karakteristiska utseendet av en "släde" på medar, är enligt vissa teorier en utveckling av stockbåten försedd med utriggare för att öka sidostabiliteten där "meden" undertill, utgör utriggaren som är förbunden med själva skrovet eller stocken med ett större eller mindre antal tvärgående strävor. Det finns belagt från utgrävningar av senare tiders bosättningar att man också gjort "tandembåtar" av två lika stora stockbåtar tätt intill varandra som förenades med tvärgående strävor likt en hoptryckt katamaran vilket ger betydligt högre sidostabilitet och bärighet än enbart ett skrov. Om utriggare användes var det naturligtvis i hög grad kännetecknande för föremålet "båt" för bronsåldersmänniskan. Ytan mellan skrov och utriggare kunde utnyttjas som en lastyta vilket vissa båtavbildningar antyder där man huggit in många strävor mellan skrov och utriggare eller ristat "kryss" mellan skrov och utriggare. Utriggaren är på de flesta hällristningar inte försedd med några utsmyckningar utan bara uppåtböjd i ena eller båda ändar. Skrovet där besättningen förmodligen satt på knä, som visas på en del hällristningsbåtar i Tanum, är däremot i de mer detaljrika avbildningarna i de flesta fall försedd med större uppåtböjda strävor, främst i den ena änden, förmodligen i fören på båten, som avslutats med någon typ av djurhuvud, ofta med horn som utsmyckning. De flesta är eniga om att de vertikala streck som huggits in likt en kam utgör besättningen som sitter på rad efter varandra i skrovdelen vilket belagts av att på vissa avbildningar är de enkla strecken försedda med en avslutande rund del som man tolkat som en människas huvud. Att man i vissa fall huggit in oproportionerligt många i besättningen, upp till fler än 40 personer är en underlighet som förklarats som fantasiavbildningar. Den storlek på farkost kunde man rimligen inte tillverka på bronsåldern. (källa)
4. I Polen finns en tradition med lergökar som i mycket liknar de i Sverige. De har dock vanligen annorlunda utformade huvuden, ofta förekommer människo- eller olika djurhuvuden på annars fågelformade lergökar. (källa)
5. Ingatorps kyrka ritades av arkitekten Fredrik Falkenberg och är ett av landets främsta exempel på jugendstilen, nordisk stil. Idag är Ingatorps kyrka Falkenbergs främsta och bäst bevarade byggnadsverk. Kyrkorummet är färgstarkt och rikt dekorerat och försett med ett femdelat välvt tak. Här återfinns en mängd element som karakteriserar den nordiska stilen, som till exempel skulpterade djurhuvuden, ornament, främst i rött och blått, samt färgsättningen med ett grönlaserat trätak. (källa)
6. Standarddräkten för en zvončar inkluderar vita byxor, randig skjorta och fårskinn. I händerna håller de en balta eller bačuka, en stiliserad form av stridsklubba, och kring midjan hänger en eller flera bjällror. Dräkterna kan variera mellan byarna och det finns olika varianter av huvudbonader. Zvončari från Halubje och Grobnik bär till exempel stiliserade masker som föreställer djurhuvuden emedan de från Žejane och Brgud bär stiliserade pappershattar föreställande vintergröna eller andra blomster. Dessa lokala varianter kan delvis knytas till den italienska annekteringen av området i början av 1900-talet. I samband med Rapallofördraget 1920 tillföll de västra delarna av området där traditionen utövas kungariket Italien. I den påföljande italieniseringen förbjöds zvončari att bära traditionella masker som då istället byttes mot pappershattar. Förändringen skulle komma att bli permanent även efter att annekteringen av området upphävts. (källa)
7. Ulvsundabrakteaten, som är av B-typ, har ett mittparti med en diameter på 3 cm och som är omgivet av fyra zoner med stämpelornamentik. Den dateras till folkvandringstid, troligen mitten av 500-talet och den tillhör en grupp som inte är så vanlig. Den utgörs av en starkt stiliserad bild beskrivet som en "man, som tydligen befinner sig i våldsamt språng. Bägge benen äro uppåtsvängda, så att han egentligen svävar i luften ... ... Mannen på Ulvsundabrakteaten håller huvudet tillbakakastat. Håret liknar närmast en hjälmkam. Ögat är tydligt angivet och har spetsoval form. Mannen bär mustascher, och under den spetsiga, skäggliknande hakan ses en rad parallella streck, som tydligen skola beteckna skägg. Ovanför huvudet befinna sig två mot varandra vända fåglar". Så har den dåvarande direktören för Historiska museet professor Birger Nerman beskrivit ornamentiken i mittpartiet i Bromma Hembygdsförenings årsbok 1947. Bengt Lindberg säger vidare i sin bok Brommabygden från 1957 att mannen på brakteaten ser ut som "en skäggig krigare, som tar ett högt språng. Ovanför hans huvud flyger fåglar". År 2010 beskriver däremot Michael Neiß, vid institutionen för arkeologi och antik historia vid Uppsala universitet, Ulvsundabrakteatens figurativa ornamentik som föreställande "en skäggprydd "akrobat" med benen i vädret och händerna i sina hårtofsar som eventuellt slutar i djurhuvuden". (källa)