Synonymer till djävul
Hur används ordet djävul
Tomten kan också kallas tomtevätte, och i Skåne, Danmark och Norge kallas han företrädesvis nisse eller goanisse (jfr uttrycket Nisse god dräng), ursprungligen ett noanamn. På svenska finns även puke som är en smådjävul, pyske är en liten människa, hempjäske och pixy är en tomtegubbe. På finska finns tonttu som är inlånat från svenskan. Liknande husandar hos andra folk är de romerska penates och lares, den ryska domovoj (även hos andra slaver), hob i England, brownie i Skottland och Heinzelmännchen i Tyskland.
Lussekatter har i Västsverige förr även kallats dövels- och dyvelkatter, där "dövel" ursprungligen betyder djävul, med första belägg 1897. Nordisk familjebok från 1912 saknar ännu ordet lussekatt, men skriver däremot: I sydvästra Sverige bakas till L. ett särskildt kultbröd (se d. o.), kalladt "dövelskatt". Enligt Nordiska museet var det i samband med att bullarna började bakas till luciadagen som dyvelskatterna började kallas lussekatter. Saffranet tillkom under sent 1800-tal.
Under medeltiden var Mammon vanligen personifierad som girighetens, rikedomens och orättvisans demon. Peter Lombard hävdade: "Rikedomen kallas vid en demons namn, nämligen Mammon, för Mammon är ett namn på en djävul, efter vilken rikedom är uppkallad i det syriska tungomålet." Piers Plowman hävdar också att Mammon är en gudom.
Puke – ett noaord för djävul.
Runsvenskan har också fått en del lånord ifrån den tid då vikingarna gjorde sina resor i Europa, men också från de präster som under denna tid ville kristna Sverige. Några exempel på lånord är kyrka, präst, djävul, klocka.
Skam – ett äldre begrepp för varg eller djävul, se noaord.
Skråpuk är ett ålderdomligt ord för identitetsdöljande mask, förmodligen från de gamla orden skra för "torrt skinn" och puke för "demon, ond ande, djävul". Namnet kan också åsyfta en larv eller skråpukskrabba, rimligtvis på grund av utseendet hos dessa.
Nya testamentet behandlar i Evangelierna Jesu liv och undervisning, i Apostlagärningarna den första kyrkans historia och i Breven (epistlarna) olika dogmatiska och pastorala frågor. I Nya testamentets sista bok, Johannes uppenbarelse, beskrivs i profetiska ordalag den inom kristendomen så kallade Yttersta tiden, Yttersta Domen och Himmelriket. Uppenbarelseboken handlar den slutliga kampen mellan det onda och det goda, mellan Gud/Jesus mot djävulen. I slutet av boken beskrivs hur Gud återskapar paradiset, där varken död eller djävul finns.
I svenskan finns omskrivningar (noaord) för djävul för att undvika att säga det. Det är uttryck som den fule, den gamle, den lede, den onde, den sure, hin onde, hin håle, pocker, puke (smådjävlar i helvetet), raggen, skam, Gamle Erik, Horn-Erik, Gammal-Hans, Håkan, Håken, Hans-Mattsson, Horn-Petter, Horn-Per, Röde-Petter, Svarte-Petter, Sjul (Sigurd), Gammel-Sjul med mera.
Djävul på Engelska
- fiend, devil
- Satan, the evil one, God and the Devil
