Doktorsexamen Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet doktorsexamen

1. En doktorsavhandling utgör den textmässiga slutprodukten i en forskarutbildning, av Högskoleverket definierad som en "akademisk avhandling framlagd vid en disputation för doktorsexamen" respektive "vetenskapligt arbete som läggs fram och försvaras och som leder till en akademisk examen på forskarnivå". Före 1969 (samt för avhandlingar som under åren närmast därefter lades fram i enlighet med de gamla reglerna) användes i Sverige begreppet gradualavhandling. (källa)
2. Grundutbildning är en grundläggande utbildning. I militära sammanhang utgör grundutbildningen, lumpen, första steget i den svenska totalförsvarsplikten. I akademiska sammanhang är grundutbildning en utbildning som leder till kandidat- magister- eller civilingenjörsexamen, till skillnad från utbildning mot doktorsexamen, som normalt förutsätter fullgjord grundutbildning. (källa)
3. Hedersdoktor, dr h.c. (latin: doctor honoris causa) är en hederstitel som delas ut av en fakultet vid ett universitet enbart som en utmärkelse, alltså utan att denne har avlagt doktorsexamen eller erövrat doktorsgraden vid det aktuella universitetet. Vid vissa universitet gäller att hedersdoktorn antingen utanför det akademiska examinationssystemet ska ha utfört motsvarande prestationer eller ha utfört en för den vetenskapliga forskningen annars synnerligen gagnande gärning. De flesta hedersdoktorer är antingen forskare inom ett annat område som en fakultet som ett tvärvetenskapligt erkännande vill belöna, eller forskarkolleger som man såsom en markering av till exempel sina internationella kontakter vill knyta till sin arbetsgemenskap. I vissa fall handlar det om att ge akademiskt erkännande åt amatörforskare. Även populära kulturpersonligheter, till exempel musiker, författare och journalister kan kallas till hedersdoktorer. (källa)
4. En adjunkt är en lärare i gymnasieskola, tidigare vid läroverk (läroverksadjunkt), vid högskola (högskoleadjunkt) eller vid universitet (universitetsadjunkt, akademiadjunkt eller teologie adjunkt). Adjunkten har vanligtvis en magisterexamen men inte doktorsexamen. Högskoleadjunkter vid yrkesinriktade utbildningar har i allmänhet lång yrkeserfarenhet inom det aktuella fältet. (källa)
5. I det antika Rom syftade det på en slav som läste högt för sin herre. Vanligtvis är det en form av lärare med en högre titel än adjunkt och en lektor har vanligtvis avlagt doktorsexamen. Ursprungligen användes det främst om lärare vid läroverk och folkskoleseminarier. Vissa utlandsfödda universitetslärare gick under benämningen "universitetslektorer", något som förekom vid universiteten i Uppsala och Lund men även i Köpenhamn, Berlin, Wien, Warszawa, Prag, London, Paris och Rom. (källa)
6. Ämnet kan i Sverige studeras vid flera universitet och högskolor. Den första kriminologiska institutionen i Sverige finns vid Stockholms universitet. Där kan man läsa till en kandidat-, magister-, master- eller doktorsexamen i kriminologi. Sedan 2012 finns också en kriminologisk institution vid Malmö högskola där motsvarande examina kan tas. Vid andra svenska universitet och högskolor finns ämnet kriminologi under andra ämnesdiscipliner, men i några fall kan man även vid dessa få en examen i kriminologi. Vid Göteborgs universitet och Lunds universitet bedrivs omfattande kriminologisk forskning och undervisning. Vid Göteborgs universitet kan man läsa ett masterprogram i kriminologi och få en masterexamen i Kriminologi. Lunds universitet har ett kandidatprogram i kriminologi, vilket även Mittuniversitetet har. Vid alla tre lärosäten kan man få en kandidatexamen i kriminologi. Kriminologprogram finns även vid Mittuniversitetet och vid Örebro universitet. Fristående kurser i kriminologi kan även läsas vid flera andra svenska universitet, bl.a. vid Linnéuniversitetet och Umeå universitet. (källa)
7. Licentiatexamen återinfördes i Sverige på 1980-talet vid vissa fakulteter som en frivillig mellanexamen i forskarutbildningen. Hur vanligt det varit att avlägga licentiatexamen har varierat mellan olika universitet, fakulteter och institutioner sedan detta återinförande. På vissa ställen har licentiatexamen enbart använts när doktorander har velat avsluta sin forskarutbildning i förtid, medan andra institutioner har tillämpat principen att alla bör avlägga licentiatexamen som ett led på vägen till doktorsexamen. Det har också förekommit att forskarstuderande antagits enbart som licentiander, det vill säga med syfte att de skall avlägga licentiatexamen och därmed enbart garanteras handledning dit. (källa)
8. Ytterligare utbildning kan omfatta ytterligare någon medicinsk specialitet och/eller så kallad forskarutbildning siktande på doktorsexamen och/eller mer administrativ utbildning lämplig för klinikchefsarbete och liknande. (källa)
9. En masterexamen ska enligt den europeiska Bolognaprocessen kunna byggas på med tre års studier till doktorsexamen. För en svensk doktorstitel krävs emellertid, vanligtvis, fyra års doktorandstudier även i fortsättningen, oavsett om man har masterexamen eller magisterexamen sedan tidigare. Masterutbildningen kan trots detta beskrivas som en magisterutbildning kompletterad med studier som tidigare inledde forskarutbildning. (källa)
10. Omvårdnadsforskningen, som studerar själva omvårdnaden vetenskapligt, tog fart i Nordamerika på 1950-talet där tidskriften Nursing research startades 1952. I Sverige disputerade sjuksköterskan Ulla Qvarnström 1978 på en avhandling om döende patienter och landet fick sin första professor i ämnet, Astrid Norberg vid Umeå universitet, 1987. Tidiga avhandlingar inom ämnet utgick ofta från andra institutioner, såsom medicin med olika specialiteter, vårdpedagogik, filosofi, antropologi och sociologi. I takt med att ämnet utvecklades som akademisk disciplin och forskarutbildningar etablerades ökade andelen avhandlingar från institutioner för omvårdnad. I Sverige hade år 2010 ungefär 1000 sjuksköterskor avlagt doktorsexamen. (källa)