Domarämbete Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet domarämbete

1. Döma till brottspåföljd är den yttersta, formella funktionen hos en domare i rätten och är intimt förbunden med domarämbetets symboliska funktion. En brottspåföljd är antingen ett straff eller annan påföljd, där det tidigare utgörs av inkapacitering eller böter och det senare av villkorlig dom, överlämnande till särskild vård och skyddstillsyn, som den tilltalade dömts till. (källa)
2. I varje domsaga fanns förr en häradshövding, vilken var ordförande i den till domsagan hörande häradsrätten och för övrigt hade hand om domarämbetet inom domsagan. Domsagan kunde på den tiden vara indelad i flera tingslag som i sin tur kunde innefatta ett antal härad eller delar av härad. (källa)
3. I 1809 års regeringsform bibehölls Högsta domstolen som utövare av den högsta domarmakten men dess organisation förtydligades. Enligt § 17 i regeringsformens ursprungliga lydelse skulle kungens domsrätt uppdras åt 12 av honom utnämnda lagkunniga män, justitieråd, vilka fullgjort vad författningarna föreskriver dem, som kan användas i domarämbeten, samt "i sådana värv ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet". I § 22 föreskrevs hur många justitieråd som krävdes för att döma och hur domstolen därför arbetade i avdelningar. De tidigare regeringsformernas stadgande (§ 21) behölls: Kungen skulle även fortsättningsvis ha två röster de gånger han var med i överläggningarna i Högsta domstolen. (Kung Oscar II närvarade en gång, vid Högsta domstolens 100-årsjubileum 1889, och använde då sina två röster.). (källa)
4. Lagfaren domare är i Sverige en juristdomare. En lagfaren domare ska vara svensk medborgare och ha avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov. Lagfarna domare tjänstgör framför allt i de allmänna domstolarna (tingsrätter, hovrätter och Högsta domstolen) och de allmänna förvaltningsdomstolarna (förvaltningsrätter, kammarrätter och Högsta förvaltningsdomstolen) men även i specialdomstolar. Med uttrycket lagfaren domare avses dels ordinarie domare, såsom rådmän, chefsrådmän, lagmän, hovrättsråd och justitieråd, dels andra yrkeskategorier som även utför domarsysslor, såsom assessorer, fiskaler, beredningsjurister och behöriga notarier. (källa)
5. De fyra första kaliferna följde traditionen och fattade själva beslut när frågor eller problem som inte fann sina svar i Muhammeds uppenbarelser uppstod. Kalifernas lagstiftning ersattes under den umayyadiska dynastin av ett islamiskt rättssystem där ett domarämbete (qadi) ingick. I Qadins domslut tog han hänsyn till såväl rådande sedvana i berörda provinser som Koranen och sin egen åsikt i fallet. Detta skapade ett missnöje med den umayyadiska rättskipningen då domsluten i liknande fall kunde variera kraftigt på grund den kulturella mångfalden i provinserna och qadins självständiga bedömning. Kritikerna menade att om alla muslimer skulle följa Guds lag, så borde den islamiska rätten definieras tydligt och vara mer enhetlig. De ville begränsa de muslimska härskarnas självständighet och standardisera lagen. Bland dem fanns några av de första rättslärda, såsom Abu Hanifa (död 767), Malik ibn Anas Asbahi (död 796), Muhammad ibn al-Shafii (död 819) och Ahmad ibn Hanbal (död 855). De fick snabbt anhängare och kom senare att betraktas som grundare för var sin rättsskola: den hanafitiska, den malikitiska, den shafiitiska respektive den hanbalitiska rättsskolan. (källa)