Dop Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet dop

1. Dopet är ett av Svenska kyrkans två sakrament. Det andra är nattvarden. (källa)
2. Ett troendedop (latin: credobaptism), även kallat vuxendop, omvändelsedop, baptistiskt dop, medvetet dop, bibliskt dop eller bekännelsedop, är ett dop av en person på dennes egen begäran, till skillnad från barndop som utförs på spädbarn. (källa)
3. Den som konverterar till Ortodoxa kyrkan får ett nytt dopnamn, som konvertiten förväntas använda och uteslutande ha som officiellt namn. Namnet måste härröra från ett ortodoxt helgon. Att namnge den döpta är dock bara sekundärt för dopet, det primära har med dess rituella innebörd att göra. Att gå till tillståndet i kyrkans gemenskap från utanförskap. (källa)
4. Konfirmationsgudstjänsten betraktas vanligtvis inte som ett sakrament i Svenska kyrkan, men konfirmation är en bekräftelse av dopet och förutsätter därför att konfirmanden är döpt. Om konfirmanden inte är döpt då konfirmandtiden börjar, kan dopet äga rum under konfirmationstiden. (källa)
5. Sveriges riksregalier är svenska kungliga riksregalier, eller värdighetstecken, som burits av regenter, regentgemåler och andra medlemmar av kungahuset vid kröningar och andra högtidliga ceremonier. Regalierna har i alla tider varit monarkins främsta och mest värdefulla symboler. Även om dessa symboler för den svenska monarkin inte har burits officiellt sedan 1907 används de fortfarande vid högtider såsom bröllop, dop och begravningar. Några av de äldsta och mest ovärderliga regalierna är ett av Gustav Vasas svärd och kronan, riksäpplet, spiran och riksnyckeln från Erik XIV. De svenska regalierna är statlig egendom, och de som har använts i modern tid finns sedan 1970 utställda i Skattkammaren Det har sagts att riksregalierna skall vara värda ca 415 miljarder kronor vilket också kungahuset bekräftade år 1998. (källa)
6. Trettondedag (epifani) jul, trettondedagen eller trettondagen (västkyrkligt även Epifania (uttalas ) – "uppenbarelse" – och östkyrkligt Theofania (uttalas ) – "gudsuppenbarelse") är en kristen högtid som infaller på den trettonde dagen i julhögtiden, det vill säga den 6 januari. Dagen är en allmän helgdag i bland annat Sverige och Finland. Trettondedagen firas bland kristna till åminnelse av uppenbarelsen av Jesus som Guds son genom hans födelse, genom hans Kristi dop, genom hans första underverk (vinundret i Kana) och uppenbarelsen genom Betlehemsstjärnan för de vise männen. Detta tema har inom västlig kristendom kommit att överskuggas av de vise männen, som skall ha kommit till Jesus med guld, rökelse och myrra. (källa)
7. En dopfunt är en behållare i sten, trä eller metall avsedd för dopvatten. Ordet funt kommer från latinets fons, 'källa'. Dopfunten var och är en av kyrkans viktigaste föremål. Genom dopet upptas nya medlemmar i den kristna gemenskapen. Från början döptes man i rinnande vatten, påminnande om Johannes Döparens dop av Jesus i Jordanfloden. I så kallade baptisterier, det vill säga bassänger inomhus kunde också dop genomföras. Speciellt berömt var baptisteriet i Jerusalem. Snart började man förvara dopvattnet i mindre behållare och på kyrkomötet i Lerida år 524 bestämdes att dopfuntar helst skulle vara av sten, men även metall kunde accepteras. (källa)
8. Linjedop eller sjömansdop är en skämtsam ceremoni ombord på fartyg som anordnas vid passage av ekvatorn och andra farliga platser. Enligt gammal sjömanstradition skall alla som för första gången passerar ekvatorn, "linjen", till sjöss bli döpta av kung Neptun. Äldre benämningar är hönsning eller sotning vid linjen. (källa)
9. I Europa finns det anteckningar över dop, vigslar och begravningar bevarade tidigast från 1300-talet. Det är sällsynt med kompletta register över samma församling. De äldsta noteringarna finns i Frankrike och Italien, och äldst är en förteckning över begravna i den lilla staden Givry, i östra Frankrike, med början 1334. Uppteckningar för åren före 1500 är sällsynta. I länderna norr och västerut i Europa är de äldsta uppteckningarna från slutet av 1400-talet, och mycket sällsynta. I Norden finns inga kända medeltida kyrkböcker. (källa)