Doppa Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet doppa

1. Härvan medger en lämplig hantering av garnet för färgning och blekning, vilket är ytterligare ett skäl att använda lindningsmetoden. (Att doppa ner ett upplindat nystan av garn i ett färgbad ger inte önskat resultat och är dessutom svårhanterligt.). (källa)
2. Senare tids tillverkning under 1700- och 1800-talet skedde på snarlikt sätt men i större skala. Blyplåtar hängdes över en yta ättiksyra utan att doppa ner i ättikan. Obrunnen hästgödsel eller multnande växtdelar gav dels värme som påskyndar reaktionen dels koldioxid för karbonatbildningen. Efter en tid korroderar blyet, och på plåten bildas vita flak, som kallas skiffervitt. Skiffervitt är en kvalitetesbeteckning eftersom "skivformen" visar att produkten inte blivit utdrygad med krita. Genom pulverisering av flaken får man ett användbart pigment. (källa)
3. En speciellt utformad levang har en vattenbehållare med ett litet hål undertill långt ned på skaftet. Man fyller behållaren genom att doppa sin levang i sjön eller havet och skrubbar sedan i rinnande vatten. Alla skurborstar med långt skaft kan betecknas levang. (källa)
4. En kopparplåtäcks med en tunn, syrabeständig grund, på vilken konstnären tecknar med en etsarnål och därmed blottar linjer i kopparytan, vilka sedan fräts ("etsas") bort när plåten doppas i syra. Eftersom grunda linjer tar emot mindre färg än djupa, kan man erhålla graderade toner genom att hastigt doppa plåten i syrabadet för de tunnaste linjerna, sedan måla över dessa med täckfernissa och låta plåten ligga längre och längre i syran allteftersom de mörkare linjerna tecknas, och "täcka över" varje följande omgång linjer efter etsningen. (källa)
5. Det finns belägg för att man bakade skorpor i Sverige på 1500-talet. Förr var det framför allt vanligt att doppa skorpor i kaffet. Man åt även skorpor till supen och på 1700-talet tillagades brännvinssoppa av brännvin, veteskorpor, socker och vatten. Skorpor spelade en viktig roll för svenska krigsförband på 1700-talet. Grova skorpor, ofta kallade skeppsskorpor, användes förr som proviant till sjöss, eftersom de har en mycket lång hållbarhet. Skorpor kunde även användas vid framställning av skorpmjöl, senare även kallat ströbröd. (källa)
6. Ursprungligen gjordes spunnet socker för hand av konditorer, genom att doppa lämpligt redskap (gaffel, risviska eller liknande) i smält socker(lag), och sedan skaka ut det rinnande sockret till trådar. Detta sker fortfarande för mindre dekorationer av bakverk, men huvuddelen av tillverkningen sker maskinellt. Strösocker hälls i en behållare med små hål, i mitten av sockervaddsmaskinen. Genom att blanda karamellfärg i sockret kan vadden färgas, på samma sätt kan olika smaksättare tillsättas. När maskinen slås igång börjar behållaren rotera så att sockret trycks ut mot kanterna, där ett värmeelement värmer sockret tills det börjar smälta och pressas ut genom hålen till en större behållare samtidigt som det svalnar och stelnar till. Då bildar sockret tunna trådar som fastnar i varandra och fångas upp på exempelvis en pappstrut. (källa)
7. Tvättbjörnen uppvisar ett beteende vars orsaker länge var oklara för vetenskapen. Innan den äter doppar den födan i vatten, men även om vatten inte finns i närheten, doppar den ändå födan mot marken. Det är från detta beteende som den fått sitt svenska trivialnamn. Emellertid tvättar tvättbjörnen inte sin föda, även om det ser så ut: Först kastar den födan i vattnet och fiskar sedan upp den igen, varefter den undersöker födan grundligt. Beteendet bygger på en medfödd instinkt beroende på att djuret ofta lever på smådjur som lever i grunt vatten, som till exempel snäckor, kräftor, larver eller maskar. Man tolkar detta som ursprunget till djurets tvättbeteende, det verkar som om något först är tjänligt som föda för tvättbjörnen, efter att det har plockats upp ur vatten. (källa)
8. Tekniken att stöpa ljus genom att upprepade gånger doppa ett vekegarn i en smälta av något brännbart ämne är med säkerhet dokumenterad från 1100-talet, men har rötter som går tillbaka till vikingatiden. I de tidigaste ljusen användes bivax eller talg, som stöptes till ljus eller doppades och ordnades i nystan till staplar – det senare en mycket ovanlig teknik nuförtiden. (källa)