Drivhjul Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet drivhjul

1. Efter hand ökade antal resenärer och mängden gods, särskilt på stambanorna. Man fann att passagerarna ville resa fortare medan för godset, var det bättre med tyngre laster. Man separerade då tågen. Med högre hastighet för passagerarna - persontåg. Med tyngre, men långsammare tåg för godset - godståg. Tillräcklig dragkraft erhölls genom att godsångloken växlades ned genom mindre drivhjul och med vevaxeltappen längre från centrum (godstågslok), vilket ökade dragkraften. (källa)
2. Drivhjul och eventuell givare placeras i ändarna liksom eventuell vinkeljusterare. På drivhjulet och kamaxeln finns alltid märkningar som gör att de kan monteras synkrona med säkerhet. På drivremmar finns vanligen motsvarande markeringar, så att antalet kuggar mellan hjulen blir rätt. Kamkedjor och kamremmar har vanligen en spännanordning på den sida som inte är dragande. (källa)
3. I bilar behövs kardanknutar på axeln mellan växellåda och drivhjul eftersom vinkeln däremellan ofta varierar på grund av bilens fjädring. Kardanknutar förekommer också i fasta installationer, till exempel i båtar med inombordsmotor där motoraxel och propelleraxel inte är monterade i rät linje med varandra. (källa)
4. Under 1900-talets början fann man att passagerarna ville resa snabbare, medan godstransportörerna ville ha tyngre laster. Man separerade då tågen: passagerartåg med högre hastighet och godståg som var tyngre och långsammare. Den högre hastigheten erhölls genom att ångloken växlades upp med större drivhjul och ibland med vevtapparna längre in mot centrum (snälltågslok), vilket gav längre sträcka per hjulvarv, men lägre dragkraft. (källa)
5. Planetväxlar används bland annat i automatväxellådor, skruvdragare och helikoptrar. De förekommer också i lastbilars drivhjul som en navreduktionsväxel. En annan tillämpning är cyklar med navväxel. T-Forden var utrustad med en manuell planetväxellåda. En vanlig pennvässare innehåller en planetväxel, där dreven inte är parallella, utan vinklade. En modernare uppfinning är hybridbilar, t.ex. Toyota Prius, som har en typ av planetväxel för att koppla ihop förbränningsmotorn och elmotorn med drivhjulen med möjlighet att fördela kraften mellan dem. (källa)
6. En typisk remdrift i en verkstads- eller fabriksmiljö kunde bestå av centrala drivaxlar som löpte i taket, vilka sedan drev olika maskiner via vertikala rep eller drivremmar. Genom att ha olika storlekar på de drivande hjulen kunde separata utväxlingar uppnås för olika behov av hastighet eller moment. De vertikala remmarna löpte så länge som de låg i ingrepp med ett roterande drivhjul i taket och de olika maskinerna kunde kopplas in genom att remmen lades på eller sträcktes upp, eller att kopplingar slogs till. (källa)
7. Chassit på moderna skotare är i regel uppbyggt med två s.k. boggiaxlar, med vardera två boggiväxellådor där drivhjulen är monterade, en på vardera sida under timmerredet och på åttahjuliga skotare, en på vardera sida under framvagnen. De båda enheterna förenas genom en svängbar midja för att möjliggöra en ramstyrningsinrättning. I regel är samtliga axlar drivna för att ge största möjliga framkomlighet. Skotare drivs med hydrostatisk eller hydrostatisk mekanisk transsmission. Den hydrauliska kranen som används för lastning och lossning har oftast teleskopisk kranmekanik vilket ger den en lång räckvidd för att på samma uppställningsplats kunna lasta timmer inom en stor radie. Drivningen av de båda boggiaxlarna sker normalt via en gemensam hydraulmotordriven s.k. fördelningsväxellåda med två drivuttag, ett uttag för drivningen av den bakre boggiaxeln och ett uttag för drivningen av den främre boggiaxeln. Drivuttaget till den främre boggiaxeln är oftast ihopbyggd med boggiaxeln medan den bakre boggiaxeln drivs via en kardanaxel från fördelningsväxellådan. Varianter finns på drivningen av boggiaxlarna där fördelningsväxellådan ersatts av individuellt hydraulmotordrivna boggiaxlar. Nackdelen med den senare drivtekniken är att momentförflyttning mellan främre och bakre boggiaxel inte är möjlig vilket är aktuellt om alla drivhjulen på en boggiaxel tappar markgreppet. Samma nackdel uppstår med direktdrivna hjul med s.k. hjul-hydraulmotorer där man eliminerat både fördelningsväxellådan, differentialväxlarna i boggiaxlarna och boggiväxellådorna. Fördelarna med den senare drivtekniken är större flexibilitet i maskinens grundläggande uppbyggnad och möjlighet till individuell styrning av utgående moment och varvtal för varje drivhjul (slirningskontroll), men är främst användbar för maskiner i lättare terräng med bra markgrepp och för maskinchassin till skördare som alltid har samma maskinvikt oberoende av driftssituation. (källa)
8. Runt 1900-talets början introducerades de första eldrivna symaskinerna, först för industrin. Ofta var ett antal maskiner stelt uppställda i en rad med en genomgående axel som drevs av en gemensam elmotor för hela raden. Något senare kom elektriska symaskiner för hemmabruk med en individuell motor för varje maskin, monterad under bordet. Hastigheten reglerades till att börja med genom en spak, som styrdes med höger knä. Senare infördes en separat pedalanordning, som styrdes genom olika hårt tryck med foten. Pedalen är elektriskt förbunden med symaskinens motor med en kort sladd. Den lösningen är allenarådande vid dagens symaskiner. Det togs även fram tillsatser med vilka man kunde koppla en elektrisk drivning till en trampsymaskins drivhjul. Trampsymaskiner används dock fortfarande, framför allt i länder med outvecklat elnät. En föregångare till trampsymaskinen saknade trampanordning, utan i stället vevades maskinens svänghjul för hand med ett litet handtag. Denna modell har länge förekommit i U-länder så att man i enklare bostäder eller med nomadiserande befolkning undviker det tunga och skrymmande underredet (och heller inte behöver betala för det). (källa)
9. Växellådan är en del av drivlinan (kraftöverföringen) mellan motor och drivhjul i motorfordon. Växellådor återfinns i många andra maskiner, men denna artikel har fokus på motorfordons växellådor. Växellådans funktion är att ändra utväxling beroende på fart och kraftbehov. Detta sker vanligen med hjälp av olika kombinationer av kugghjul. Litet kugghjul till stort minskar varvtalet (farten) men ökar vridmomentet (dragkraften) och stort till litet ökar varvtalet men med mindre dragkraft som följd. Det finns vanligen även en backväxel som reverserar rotationsriktningen så att drivningen sker bakåt. (källa)