Dryckeskärl Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet dryckeskärl

1. Hänkel är ett handtag eller öra på dryckeskärl, karott eller annat kärl. Före vedspisarnas tid kunde kokkärlen tack vare hänklarna hängas över elden. Ordet är bildat från tyskans "henkel" som i sin tur kommer från verbet "hängen" (hänga). (källa)
2. Dryckeskanna – ett större cylindriskt dryckeskärl. (källa)
3. Karaff är ett lånord med ursprung i arabiska gharräfah ('dryckeskärl'). Efter att ha vandrat genom flera europeiska språk (via spanska garrafa, italienska caraffa och franska carafe) kom det in i svenskan på 1700-talet. (källa)
4. En kopp (av latinets cuppa) är en liten skål eller bägare, ofta syftande på ett dryckeskärl för varma drycker och är oftast gjord i porslin men även glas, plast och andra material förekommer. En kopp har som regel ett handtag kallat öra som man håller koppen i för att inte bränna sig. Ordet är detsamma som engelskans cup. (källa)
5. Kruset har sitt ursprung i skänkkannan. Från 1300-talet framställdes i Rhendalen enkla stengodskrus med tydliga ränder efter drejningen där foten formades genom tumtryck. Troligen har fotdekorationen, "utkrusningen" gett kärlen deras namn. Begreppet har senare använts om serverings- och dryckeskärl. Efterhand har det Sverige har det med tiden främst kommit att syfta på enklare förvaringskärl i ler- eller stengods, men i Sydsverige har fajansstop med tennlock oftast fortsatt att kallas krus. (källa)
6. Cuppa (lat. cupa "tunna", "fat"), kuppa, kallas den skålformade delen av en nattvardskalk, en dopfunt eller av ett dryckeskärl på hög fot. (källa)
7. Ganska snart får dock benämningen kåsa fäste även för de mindre dryckeskärlen. I bouppteckningen efter Tomas Dyre i Bohuslän 1652 upptas sju silverkåsor, av vilka de lättaste vägde 26 gram och de tyngsta 900 gram. Den minsta anses vara avsedd för ett flaskfoder. (källa)
8. Inom möbelindustri och slöjdhantverk är masurvirke, framför allt brun masur, synnerligen eftertraktat på grund av sin vackra struktur. Det används för finare snickeriarbeten, antingen massivt eller som faner. Svarvade dryckeskärl från vrilar hos masurlönn blev populära i Nord- och Västeuropa under medeltiden. I Sverige är framställning av skålar och bägare från vrilar känd sedan 1500-talet, tidigast i Västergötland, men masurträ har använts långt tidigare än så. I en mansgrav vid Rösta, Ås socken i Jämtland hittades en kniv med skaft av masurbjörk, daterad till vikingatiden. I samma grav hittades även vapen, ridutrustning, ett par mynt samt handelsredskap som vikter och vågar. (källa)
9. En pokal är ett större dryckeskärl på fot, ofta tillverkat som rent prydnadföremål och vanligt som pris i tävlingar. En pokal med lock kallas oftast lockpokal. (källa)
10. En remmare är ett pokalformat dryckeskärl av glas med en bukig kupa och en stor fot som är cylindrisk och utsvängd nertill. Den är vanligen utsmyckad och grön eller brun till färgen. Det finns även remmare i silver. (källa)