Synonym till däggdjur
Hur används ordet däggdjur
Gallsyror är ett samlingsnamn för en grupp av strukturellt besläktade nedbrytningsprodukter av kolesterol. Gallsyror förekommer hos alla däggdjur och flertalet fiskar. Hos reptiler och fåglar förekommer gallalkoholer som är mindre oxiderade former av kolesterol men likartad funktion i kroppen. Gallsyrornas anjoner bildar gallsalter tillsammans med katjoner, till exempel natriumjoner.
Arten vistas långa tider i vattnet (längre än andra krokodildjur). Den lever främst i snabbflytande floder och vistas där i djupare delar vid flodens krökar eller vid biflodernas mynning. Ungdjur föredrar däremot bifloder eller delar av floden som håller på att isoleras från vattenflödet. Förutom fisk äter gavialen ganska ofta groddjur och sällan vattenlevande små fåglar eller däggdjur.
Hos eukaryoter ärvs mitokontriellt DNA (mtdna) enbart från mor, mormor, och så vidare, hos människan tillbaka till Mitokondrie-Eva. Y-kromosomen är en allosom (könskromosom) hos bland annat däggdjur vars DNA (ydna) ärvs enbart från far, farfar, och så vidare, hos människan tillbaka till Y-kromosoms-Adam. Dessa gener förändras enbart genom slumpmässiga mutationer som inträffar i genomsnitt med ett visst antal generationers mellanrum (olika frekvens i olika regioner av DNA:t), vilket kan utnyttjas för att uppskatta avstånd i släktskap vid ett stort antal generationer. Individer med liknande gensekvens i dessa delar av DNA:t bildar en haplogrupp eller undergrupp. Befolkningen kan därmed delas upp i en hierarki av avgränsade mtdna-haplogrupper och i en annan hierarki av ydna-haplogrupper. Olika haplogrupper är olika vanliga bland populationer med rötter i olika regioner.
Tamget (Capra aegagrus hircus) är ett däggdjur som ingår i släktet Capra, och familjen slidhornsdjur. Den beskrevs av Linné 1758 som arten Capra hircus. Idag brukar den definieras som en underart till vildget, men flera auktoriteter definierar den fortfarande som art. Handjuret kallas bock (eller något ålderdomligt getabock), hondjuret get och avkomman killing.
Djurlöss (Phthiraptera) är en ordning i klassen insekter. Det finns omkring 5 000 kända arter som lever på 4 000 fågelarter och 800 däggdjursarter. De flesta är mycket värdspecifika. Djurlössen lever som ektoparasiter på däggdjur eller fåglar. De har reducerade ögon och är vinglösa. De genomgår en inkomplett metamorfos. Deras ben har kloliknande utskott som är anpassade för att klänga sig fast med. Huvudlusens ägg kallas för gnet (gnetter i plural).
Att trädlevande djur har utvecklat gripsvansar tycks vara vanligare i skogarna i Sydamerika än i de i Afrika och Sydostasien, där å andra sidan förmåga till glidflygning är vanligare än i Sydamerika. Det har föreslagits att detta beror på att de sydamerikanska regnskogarna är tätare och innehåller mer lianer än regnskogarna i Afrika och Sydostasien. Dock finns det i skogarna i Australien och på Nya Guinea både många däggdjur med gripsvans, och många som kan glidflyga. Faktiskt har samtliga glidflygande australiska däggdjur också en svans med åtminstone en viss gripförmåga.
Som vattenlevande larver (yngel) äter de alger, växtdelar och smådjur, varför de fungerar som filtrerande renhållare. När de förvandlats och påbörjat sitt landliv äter de maskar, sniglar, spindlar och andra småkryp. De är dessutom själva omtyckta bytesdjur för en rad andra organismer – i vatten blir de ofta föda åt större insektslarver och på land äts de till exempel av olika smådäggdjur och fåglar. Groddjurens levnadssätt och fortplantning har anpassats efter en hög dödlighet i de lägre åldersklasserna. Under den årliga lekperioden producerar exempelvis en åkergrodehona en äggsamling med cirka 1 500 ägg. Av dessa överlever mellan fem och tio fram till vuxen ålder då de själva kan delta i fortplantningen. Resten av honans fortplantningsansträngning det året kommer ekosystemet till del i form av näring och föda. När grodor föds, föds de med gälar. Medan de växer utvecklas lungor som de använder som fullvuxna.
