Vad betyder och hur uttalas dårhushjon
Dårhushjon uttalas dår|hus|hjon.
Ordformer och varianter av dårhushjon
Singular
- dårhushjon
- obestämd grundform
- dårhushjons
- obestämd genitiv
- dårhushjonet
- bestämd grundform
- dårhushjonets
- bestämd genitiv
Plural
- dårhushjon
- obestämd grundform
- dårhushjons
- obestämd genitiv
- dårhushjonen
- bestämd grundform
- dårhushjonens
- bestämd genitiv
Dårhushjon är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet dårhushjon
Efter Köpenhamn 1935, London 1936, Paris 1938, Mexico City 1940, New York 1942, Paris 1947, Prag 1947, Paris 1959, New York 1960 och Milano 1961 öppnar i december den XI internationella surrealistutställningen i Paris, under rubriken L'Ècart absolu på Galerie de L'Œil. Ett mycket stort antal konstnärer medverkar, föregångare som Gustave Moreau, dårhushjon som Adolf Wölfli, svenskar som Max Walter Svanberg och Ragnar von Holten.
Björn Gunnarsson skrev i Göteborgs-Posten: "Poetiska inrim och ljudspel präglar stilen mer änågonsin tidigare hos Lotass, ålderdomliga vändningar blandas med nyskapelser, liknelser och synonymer varieras. ... Orden är verkligen malmfyllda, naturlandskapen lika svindlande storslagna som alltid hos Lotass. Samtidigt är stilen här något mera tyglad, mera symfoniskt regelbunden än i tidigare böcker." Sveriges Radios Maria Edström skrev att "språket här ligger nära en kristen förkunnelse, så som det också gjorde i romanen skymning:gryning", men att denna roman skiljer sig från den tidigare, vars skildring "måhända var ett dårhushjons överhettade fantasi", genom att vara "en berättelse om det som ryms, ljuder, traderas i kyrkklockans slag". Petter Lindgren skrev i Aftonbladet: "Skildringen är knäpp, högstämd, rytmisk, biblisk, men inte sträng." Lindgren fortsatte: "Det går att läsa Lotta Lotass vandringsepos enkom för det vackra och suggestiva språket, men det är också en berättelse som fängslar genom sin undanglidande natur eller snarare spretighet i det lilla. På i stort sett varje sida finns något att stanna upp vid, ett märkligt klingande ord, ett litet stickspår, en fistelgång in i science fiction eller fantasy.".
