Eddakväde Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet eddakväde

1. Namnen har Snorre hämtat från flodtulorna i Grímnismál 26–28, som dock inte nämner Elivågor. Frågan är varför Snorre identifierar just dessa floder med detta namn. Här är det, enligt Eyvind Fjeld Halvorsen, "svårt att skilja mellan vad som bygger på gammal tradition och vad som kan tillskrivas Snorres, eller andra lärda mytologers, försök att skapa system och ordning i Eddakvädenas fragmentariska och oklara föreställningar om världsalltet." En rimlig gissning är att många av Snorres mytologiska utsagor går tillbaka på vad han själv fick lära sig i skolan. För detta talar att han ofta utgår från namnuppräkningar (likt de elva flodnamnen ovan), vilka bygger på tulor som troligen, enligt Finnur Jónsson, har använts som minneshjälpmedel i undervisningen. (källa)
2. Sagorna berättar, att "ganga undir jarðarmen" förekom i Norge och på Island. Det tillgick vanligen så, att man lossade en enda lång grästorva från marken på så sätt, att dess långsidor uppskars, under det att ändarna fortfarande fick sitta fast, under torvan sattes därpå ett mála-spiót, så att torvan därigenom lyftes så högt, att en man kunde i stående ställning med sin hand nå spjutnageln. Enligt ett annat tillvägagångssätt uppskar man för ändamålet tre grästorvor och upplyfte dem med hjälp av spjutet till viss höjd. Den anklagade skulle i vart och ett av fallen gå under grästorvorna, utan att dessa föll ner. - Kittelfångsten eller kittelprovet, varvid ett föremål med blotta handen skulle upphämtas ur en kittel med kokande vatten, omtalas i Äldre Eddan, "Guðrúnarkviða" III, enligt vilken den danske konungen Atles gemål Gudrun skall ha underkastat sig detta prov. Man har emellertid på goda grunder ansett händelsen, som inte är omnämnd i Völsungasagan, ohistorisk och sången av yngre datum än övriga eddakväden. Även hos de hedniska sydgermanerna var prövningar sannolikt i bruk, fast detta kan inte bevisas. Med kristendomens införande fick gudsdomen i hög grad ökad användning, huvudsakligen genom prästernas inflytande. Proven utfördes i kyrkorna under prästernas ledning, och ordalföremålen invigdes högtidligen enligt särskilda liturgiformulär, av vilka åtskilliga ännu finns i behåll. I motsats till vad som hittills antagits, förefaller det klarlagt att samtliga prov kunde utföras genom ställföreträdare. (källa)
3. Till Norden tycks Völsunga-, Niflunga- och Ermanarik-sagorna ha kommit vid en tid då Didrikssagan ännu inte var utbildad eller åtminstone förenad med dem. "Þjóðrekr" namnges i ett par eddakväden, men dessa hänger endast helt löst samman med de övriga. Likaledes finns en Þjó(ð)rikr, som för länge sedan var herre över Hreidhavets (Medelhavets) stränder, nämnd på den svenska Rökstenen (enligt den traditionella tolkningen). (källa)