Elliptisk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet elliptisk

1. För vissa system är banan geostationär, till exempel i Intelsatsystemet och Marisatsystemet. I Molnijasystemet är banan starkt elliptisk och icke-stationär, men geosynkron med två varv per dygn. Iridium är exempel på ett system med många lågflygande satelliter i banor, som varken är geostationära eller geosynkrona. (källa)
2. En mindre vanlig variant av latitud är elliptisk latitud, vilken med fördel används vid beräkningar av gravitationsfältet kring jorden. Denna latitud kan definieras genom att betrakta storlek och form hos en ellips som är konfokal med (har samma brännpunkter som) den ellips som utgör skärningen med det meridianplan som innefattar den punkt vars elliptiska latitud avses, och den rotationsellipsoid som används, och dessutom passerar genom punkten själv. (källa)
3. I elliptisk geometri, det vill säga den geometri som sysslar enbart med punkter på den sfäriska ytan, existerar inga parallella linjer, vilket bryter mot parallellaxiomet. Eftersom alla linjer i denna geometri är storcirklar kommer de förr eller senare att skära varandra. (källa)
4. Omloppsbana kallas en elliptisk bana runt ett dominerande gravitationscentrum, sådan att ett föremål som initialt tvingas in i banan med en given hastighet sedan kan fortsätta att följa banan med gravitation som enda påverkande kraft. (källa)
5. M60, elliptisk galax i Jungfrun, Messiers katalog. (källa)
6. där E betecknar en fullständig elliptisk integral. (källa)
7. Solens diameter är cirka 400 gånger större än månen men ligger 400 gånger längre bort vilket gör att de två himlakropparna är nästan identiskt stora sett från jorden. När månen rör sig i sin elliptiska bana runt jorden, växlar avståndet mellan jorden och månen - från ca 6 % under till ca 6 % över det genomsnittliga avståndet (384 400 km), vilket gör att månskivan varierar i storlek. Även jordens bana runt solen är elliptisk, men i mindre grad. Solskivans storlek varierar alltså också något, men är i de flesta fall lite större än månskivan. (källa)
8. Konventionella strålkastare har vanligen en parabolisk reflektor med glödtråden i parabolens fokus för att ge ett samlat strålknippe. Xenonlamporna med sitt starka sken och med den stora ridån för avbländning har gjort att man i stället vanligen har en elliptisk reflektor där ljusbågen ligger i ellipsens ena fokalpunkt. Se figuren. De reflekterade strålarna möts då i ellipsens andra fokalpunkt. Efter denna andra fokalpunkt har man sedan en konvex kondensorlins som samlar ihop strålarna till ett smalt knippe som kan lysa långt. Ridån för avbländningen placeras strax före den andra fokalpunkten. Detta gör att lite ljus kan släppas fram även uppåt så att vägmärken och gående kan synas utan att mötande bländas. Denna utformning gör att strålkastaren blir smalare, med mindre ljusöppning, men att den i gengäld blir längre vilket kan ge friare design av fordonets front. Konstruktionen kallas ibland projektionsstrålkastare och känns igen på den tjocka glaslinsen längst fram i stålkastaröppningen. (källa)
9. Släktet innehåller städsegröna fleråriga örter, buskar eller träd. De är vanligen rikt förgrenade. Bladen är skaftlösa och sitter samlade i rosetter, på busk- eller trädformade arter sitter de samlade i toppen. De är linjärna till lansettlika med bredare bas, de är vanligen hårda, ibland köttiga, helbräddade eller tandade, ofta med långa fibrer och vass spets. Blomställningen är upprätt, eller sällan hängande, kvast- eller klaselik. Blommorna är tvåkönade, klocklika eller sfäriska. Kalkbladen är sex, lite köttiga, fria eller sammanväxta vid basen, vita eller gräddvita, ibland med inslag av grönt eller purpur. Ståndarna är sex med tillplattade ståndarsträngar, pistillen är äggrund till elliptisk. Fruktämnet är översittande. Frukten är en trerummig kapsel eller ett bär med många, vanligen svarta frön. (källa)
10. Omloppsbana – en elliptisk bana runt ett dominerande gravitationscentrum. (källa)