Enande synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas enande

Enande uttalas en|ande -t.

Ordformer och varianter av enande

Enande är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet enande

Katolska kyrkan har både präglats av och inspirerat västerländsk filosofi, vetenskap, konst och kultur under cirka 2000 år. Under medeltiden var kyrkan den viktigaste enande kraften i Europa.

När Carl-Heinrich Knorr dog 1875 tog sönerna Carl och Alfred över ledningen över företaget. Företaget gynnades av Tysklands enande och den ökande industrialiseringen.

Lantdag (tyska: Landtag) är beteckningen för parlamentet i en tysk eller österrikisk delstat (med undantag av de tyska förbundsländerna och stadsstaterna Bremen, Hamburg och Berlin där det kallas borgerskap, Bürgerschaft, respektive deputeradekammare, Abgeordnetenhaus). I äldre tid (fram till och med Weimarrepubliken) var även Lübeck en "fri stad"/"fri riksstad", det vill säga en egen delstat efter Tysklands enande 1871. Den hade inte heller en landtag utan istället en annan sorts folkrepresentation, som Bremen och Hamburg har idag.

Nationalsången kan ses som en nationalsymbol. Nationalsången är en enande symbol och ibland en hyllning till det egna landet. Inlärning av sången var förr ofta obligatorisk i skolan, och den framförs ofta vid tillfällen såsom studentexamen, nationaldagen, och sportevenemang. Ibland, om sången är lång, sjungs bara några av verserna. Så är fallet med Finlands nationalsång. Sveriges nationalsång har två originalverser (av Richard Dybeck år 1844) och två senare tillkomna (av Louise Ahlén år 1910). De två senare anses inte tillhöra nationalsången utan får ses som kuriosa.

Redan under järnåldern fanns självständiga regioner kallade fylken i delar av Norge. Traditionen säger att dessa regerades av fylkeskungar som förjagades av Harald Hårfager, som skulle ha samlat de norska fylkena till ett stort rike redan i början av 900-talet. Det finns emellertid inget arkeologiskt stöd för uppfattningen att fylkena ursprungligen har varit självständiga småkungadömen, och för ett så tidigt enande av hela riket. I samband Norges enande på 1100-talet delades hela riket in i ett tjugotal administrativade regioner kallade fylken med egna fylkesting och en representant i kungens hird.

I olika länder och tider har dalern delats i 10, 12, 14 eller 30 groschen eller silbergroschen (Sgr.), som i sin tur delades i 10 eller 12 pfennig. Under 1800-talet försökte man på olika håll införa decimalsystemet, bland annat under namn av ny-groschen (Ngr.) och ny-pfennig. Preussen myntade silbergroschen mellan 1821 och 1873, varav det gick 30 på en taler. Efter Tysklands enande, undertecknades en myntlag den 9 juli 1873, som trädde ikraft den 1 januari 1876 och då avskaffade talern och införde mark (riksmark) som ny tysk valuta.

Enande på Engelska

unification