Energiplanering Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet energiplanering

1. Bernt Peter Jutterström, född 3 januari 1958 i Vantör, är en svensk politiker (moderat). Sedan den 15 augusti 2017 är han kommunalråd i Jönköpings kommun, ordförande i kommunens tekniska utskott samt kommunstyrelsens första vice ordförande. Som sådan ansvarar Jutterström för frågor rörande fysisk planering och kommunikationer, miljö- och hälsoskydd, räddningstjänst, vatten och avlopp, avfall, fastigheter och energiplanering. (källa)
2. Carin Ann-Marie Berggren, född 30 mars 1963 i Jönköping i Jönköpings län, är en svensk politiker (obunden). Från den 1 januari 2015 och fram till den 15 augusti 2017 var hon kommunalråd i Jönköpings kommun, kommunstyrelsens förste vice ordförande samt ordförande i kommunens tekniska utskott. Som sådan ansvarade Berggren för frågor rörande fysisk planering och kommunikationer, miljö- och hälsoskydd, räddningstjänst, vatten och avlopp, avfall, fastigheter och energiplanering. Hon var medlem i Moderaterna fram till år 2017. (källa)
3. Nils Erik Wååg var ledamot i statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström från 1971, i oljelagringsrådet 1972-76 och försvarets skolnämnd 1972-77, varav som ordförande 1976-77, styrelseledamot av statens industriverk 1973-83, av statens kärnkraftsinspektion 1975-83, ledamot av oljekrisnämnden 1975-83, ordförande i Norrlandsfonden från 1983 och i eldistributionsrådet från 1985. Han var ledamot i delegationen för de mindre och medelstora företagen 1970-73, krigsmaterielexportutredningen 1969-70, utredningen om rörtransport av olja och gas 1971-73, utredningen om radioaktivt avfall 1972-76, utredningen om kommunal energiplanering 1975-76, ordförande i försvarets gymnasieutredning 1975-78 och ledamot av delegationen för energiforskning 1976-82. (källa)
4. Erik Holst var son till smeden Carl Johannes Martin Holst och Betty Holst. Efter realexamen 1940 gick han i lära som maskinarbetare, tog maskinmästarexamen och blev maskiningenjör 1948. Han var anställd på F. L. Smidth och Co (1949-1962) och verkade i både Köpenhamn och Paris. Han blev därefter anställd som avdelningsingenjör på Holmegårds Glasværk (1962-1980). Han ställde upp som kandidat till Folketinget för Socialdemokratiet första gången 1965 för Næstveds valkrets. Han blev vald året därpå, trots att hans engagemang i den lokala partiverksamheten var begränsad, och tog plats i forsknings-, miljö- och energiutskotten. Tillsammans med Vagn Dybdahl och Mogens Pihl utarbetade han Socialdemokratiets forskningspolitiska program och tillsammans med Danmarks första miljöminister, Jens Kampmann, utformade han överenskommelsen kring 1972 års miljölagstiftning. Under 1970-talet var han ordförande för Folketingets forskningsutskott (1971-1974) och miljö- och energiutskott. För den senare drev han på att Danmark skulle inkludera kärnkraft i sin energiplanering. Detta mötte dock stort folkligt motstånd och en folkomröstning fick hållas, vilket både Holst och Socialdemokratiet var emot. Han var folketingsledamot till 1990 och har även varit ledamot i Europarådet, samt europaparlamentariker (1977-1979). (källa)