Entréhall Synonymer Betyder Uttal

• lobby

Hur används ordet entréhall

1. Slottsvillan består av tre våningsplan där bottenvåningen utgörs av ekonomilokaler. Den andra våningen består av en entréhall, salong, matsal samt gästrum. Från entréhallen leder en trappa upp till tredje etaget, där det finns sovrum, salong och skrivrum samt en mindre trappa ned till andra våningen. På vindsplanet finns ytterligare några mindre rum. (källa)
2. Ursprungsritningen redovisar en ungefär 35 meter lång, spikrak korridor bestående (räknad från entrén) av ett vindfång, en entréhall och ett galleri som slutar i ett relativt smalt vardagsrum med utsikt över Djurgårdsbrunnsviken. Längs galleriet och entréhallen grupperar sig "parkvaktens kök", köket, serveringsrum, matsal, salong och fruns rum på ena sidan och på motsatta sidan ligger garage, kapprum, trapphus och ett skrivarrum. I övre våningsplanet finns, efter dåtidens ideal, herrskapets sängkammare, två barnkammare med ett rum för guvernant däremellan. Alla dessa rum har en strålande utsikt över Djurgårdsbrunnsviken. Till denna avdelning hör även två badrum, varav ett med två badkar, herrns toalettrum och fruns klädrum samt ett syrum. (källa)
3. Innan och utanför Södersjukhuset finns flera hundra konstverk. Här kan nämnas Anders Kappels Koloni 1-3 av kopparplåt från år 2000 och Tyra Lundgrens stengodsrelief Svanbrunnen från 1953. Båda finns i entréhallen. Utanför huvudentrén märks vattenskulpturen Body och soul av Fredrik Wretman. Den består av två skulpturer i patinerad brons som är placerade i och vid varsin spegeldamm. Skulpturerna blir fullständiga först i vattens spegling, det vill säga utan spegling finns verket bara till hälften. I parken utanför lekterapin har Dan Wolgers gjort Barnens lekplats som är en kopia av lekplatsen i dockskåpsstorlek, allt i galvaniserat stål. Skulpturen Tills tidvattnet kommer av japanskan Henjasaj N Koda visar en stor fåtölj med en snäcka i marmorbetong. Den placerades först i väntrummet i barnakutmottagning på Sachsska barnsjukhuset. År 2002 flyttades den till grönområdet utanför Södersjukhuset. Mot den vita fasaden på sydsidan avtecknar sig Farkost, en skulptur i cortenstål av Sven Olof Sundberg från 1997. Bland andra konstnärer finns Matti Haupt, Jacob Dahlgren, Maria Friberg och Roland Persson. (källa)
4. Interiört bevarar byggnaden inredningsdetaljer från byggnadstiden på 1600-talet och från 1700–1900-talen och återspeglar därmed herrgårdens historia. Från entréns dubbeltrappa kommer man in i förstugan och därifrån till entréhallen, som har ett kassettak i trä och en öppen spis murad av gult tegel. Inredningen härrör från 1898. Till vänster om entréhallen ligger "Röda rummet", med dörrar, tak och väggpanel av rödbetsad furu med blomsterdekorationer i jugendstil utförda 1898 av dekorationsmålaren Julius Wagner. I hörnet märks en vit och dekorerad, rund kakelugn. "Gröna salongen" har handtryckta tapeter från 1700-talet. Kakelugnen är från samma tid. (källa)
5. Stora delar av bottenvåningen utformades med en stomme av järnspelare, vilket tillät en flexibel rumsindelning med lätta skärmväggar av träpanel och glas. Bottenvåningens kontorslänga nås via entrén från Fleminggatan 8. Entréhallen gestaltades praktfull med väggar dekorerade av schablonmålningar. Taklister och valvbågar kläddes med gipsornament, främst med motiv hämtade från den nordiska floran och gestaltade i jugend. Beslag tillverkades av mässing som polerades. (källa)
6. Den sexdelade planen utmärker sig genom att bottenvåningens rum anordnas i två filer med vardera tre rum. Salen, husets "finrum", placeras centralt i husets mitt och ligger i fil med två sidokamrar på vardera sida. I den andra, något smalare filen, ligger entréhallen centralt placerad med en kammare åt ena hållet och köket åt andra. I entréhallen (även kallad förstuga) leder en trappa upp till vinden respektive ner till källaren. Samtliga rum kan nås via minst två dörrar. I innerväggarnas skärningspunkt anordnas skorstenen (totalt två stycken). Där placerades eldstäderna, vanligtvis kakelugnar i rummen och i köket spisen och bakugnen. (källa)
7. Benjaminfikusen är en mycket populär krukväxt i Sverige, mestadels beroende på att den är en relativt lättskött växt som klarar av att växa trots dåliga växtförhållanden. Arten vill dock stå ljust, och har en benägenhet att drabbas av växtsjukdomar som spinn, trips, ullöss och sköldlöss. Den brukar tappa bladen under höst och vinter för att sedan få nya till våren och sommaren. Benjaminfikusen är även en ganska vanlig krukväxt i offentliga lokaler som väntrum, bibliotek och entréhallar. Fikusar har i försök konstaterats ta upp och binda giftiga ämnen ur luften, exempelvis bensen, formaldehyd och xylen/toluen. (källa)
8. Namnet fick biografen efter de fontäner som finns mitt på torget framför. Byggnaden ligger i en sluttning mot centrumanläggningen. Entréhallens väggar är målade i abstrakta figurer och väggarna i salongen är klädda med bokpanel. Fåtöljernas klädsel var ursprungligen apelsinfärgad. Antal platser var 502. (källa)
9. Huvudentrén är en kraftig ekport med glasad välvd överdel som har ett smidd järngaller med husnummer "10" och en belysningsarmatur i mitten. Entréhallens golv är belagt med ljusa kalkstensplattor och mörk fris. Väggarna är målade i gulvit stucco lustro. Byggnaden var koncipierat som ett enfamiljshus för byggherren själv. Det fanns tre till fem rum per våningsplan. Några av dem fick dagsljus via en minimal innergård. De större rummen lades mot gatan. Den stora salen låg på våning fyra trappor och annonserar sig utåt genom fönsterbandet högst upp på fasaden. Bakom burspråket dolde sig ett litet "krypin". Utöver huvudtrappan fanns även flera interna trappor som sammanknöt våningarnas olika rum. (källa)
10. Det första stadshuset (townhouse) som ritades av Victor Horta var Maison Autrique. Denna bostad var redan innovativ för sin tillämpning av ett nytt dekorativt system (jugend) som inte saknade referenser till andra historiska arkitekturstilar. Planritningarna och den rumsliga sammansättningen av Maison Autrique var dock ganska traditionella. På den djupa och smala byggnadsytan organiserades rummen enligt den i Belgien då rådande traditionella ordningen. Den bestod av ett antal rum efter varandra byggnadens vänstra sida flankerad av en relativt smal entréhall med trappor och en korridor som ledde till en smal innergård. Från byggnadens tre-rumssvit hade endast det första och det sista fönster så det mittersta rummet (vanligen använt som matsal) var ganska dystert. (källa)