Envälde Synonymer Betyder Uttal

• despotism
• diktatur

Hur används ordet envälde

1. Frihetstidens liberala tryckfrihetslagar bidrog till en allt öppnare samhällsdebatt. Därmed föll det naturligt att pamfletter fick stor användning när budskap skulle spridas. Tiden före Gustav III:s statskupp hade de politiska mediala striderna blivit allt skoningslösare och pamfletterna fått ett allt aggressivare språkbruk. När sedan Gustav III tog makten och införde envälde förlorade den mediala opinionsbildningen sin betydelse. Dessutom innebar Gustav III:s tid vid makten att en mer auktoritär pressideologi tog form. (källa)
2. Tsarryssland – (1547–1721), ett envälde (autokrati) under tsaren. (källa)
3. Envälde, politisk absolutism, monokrati eller autokrati (grekiska αυτοκρατία, självvälde, från αυτός, själv, och κρατείν, härska) är ett statsskick utan maktdelning där den offentliga makten utövas av en envåldshärskare eller självhärskare (autokrat) med absolut makt, till exempel diktatur, absolut monarki och tyranni. (källa)
4. Politisk representation: Envälde (Sverige under stormaktstiden), begränsad rösträtt (Sverige 1866-1921), allmän och lika rösträtt (Sverige idag). (källa)
5. Andra triumviratet var en formell styrelseform med tredelat envälde under fem års tid. Det förlängdes till ytterligare en period men upphörde att gälla nyåret år 32 f.Kr., då nya konsuler valdes men tvingades lämna staden kort därefter när ett nytt inbördeskrig utbröt. (källa)
6. Politiskt eftersträvade man under denna tid gärna ett system som byggde på Montesquieus maktdelningsprincip. Många såg dock fortfarande den enväldige regenten som en garant för att förhindra uppkomsten av anarki som skulle bli följden om människor utan insyn i statsangelägenheter tilläts styra. Renässansens och stormaktstidens form av envälde ansågs otidsenlig. Följden av detta resonemang blev att man i många länder fick regenter som fortfarande i princip var enväldiga, men som i större eller mindre utsträckning valde att styra sitt land enligt upplysningsfilosofins principer, till exempel vad gällde tryck- och religionsfrihet. Exempel på sådana "upplysta" monarker kan man hämta från hela Europa, alltifrån Preussen (Fredrik II) och Ryssland (Katarina den stora) till Sverige, där Gustav III representerade denna typ av regenter. (källa)
7. Året efter inbördeskrigets slut blossade nya strider upp, nu mellan den konservativa senatsfraktionen under general Sulla och de revolutionära popularerna under Marius, som i åratal dominerat huvudstaden tack vare sitt stöd i folkförsamlingarna. Sedan striderna avgjorts 82 f.Kr. till Sullas och de konservativas fördel, verkade Cicero som advokat och försvarade Sextus Roscius, en tidigare Sullafiende, anklagad för mord på sin fader. Det ryktades att hela Rom visste att Sulla låg bakom mordet, men av rädsla för diktatorn ville ingen mer känd advokat åta sig fallet. Cicero, som senare skulle göra sig känd och högt aktad som en konservativ republikan, avskydde trots det Sullas envälde och genom en rad oerhört skickligt framlagda tal lyckades han få över opinionen på sin sida under den offentliga rättegången. Roscius frikändes och en Chrysogonus, en av Sullas närmaste, blev istället fälld, dömd till döden och avrättad. Genom sin talförmåga, sin trofasthet till republiken och sitt förakt för överheten och ovilja att foga sig ens under hot om döden gjorde rättegången Cicero känd över hela Italien. Även om han senare skulle väljas till höga poster stödd på ett konservativt och traditionalistiskt program hade han bevisat sitt hat mot auktoriteten. Därmed var också hans framtid säkrad. (källa)
8. Den starka kunga- och furstemakt, som vid medeltidens slut och nya tidens början uppstod i Europa, utvecklade sig även till nästan despotiskt envälde. (källa)
9. Diktaturen kännetecknas av maktkoncentration, men till skillnad från absolutism, envälde och tyranni betraktas diktaturen i regel som provisorisk. Ofta uppstår diktaturen i demokratier, där man samlar makten till en liten grupp, och upphäver den personliga friheten. (källa)