Eventuellt Synonymer Betyder Uttal

• kanhända
• kanske
• möjligen
• möjligtvis
• troligtvis

Hur används ordet eventuellt

1. Abakus kommer från latinets abacus och grekiskans abax eller abakos. Eventuellt har grekiskan hämtat ordet från ett ännu äldre hebreiskt ord, abq, som betyder sand. (källa)
2. Abolition är efterskänkande av eventuellt straff redan innan åtal väckts eller dom avkunnats, i motsats till nåd som endast kan beviljas när lagakraftvunnen dom föreligger. (källa)
3. Seden kom till Sverige under 1800-talets slut. På Ersta diakoni infördes på 1870-talet med förebild från Kaiserwerths diakonianstalt i Tyskland en adventsgran. Granen hade 28 ljus, av vilka sju ljus, ett för varje dag i veckan tändes varje adventssöndag. Seden fick stor spridning i landet, och från denna tradition utvecklades en sed, dels med en ljusstake med sju ljus, ett för varje dag i veckan, och en med fyra ljus, ett för varje söndag i advent. Denna blev vanlig i Sverige under 1920- och 1930-talen. I Sverige är många adventsljusstakar tillverkade av lackerad stålplåt och kan pyntas med fönsterlav eller närbesläktade renlavar (ofta felaktigt kallade mossa eller vitmossa som är en annan växt) och eventuellt småpynt, till exempel tomtar, kottar, bär och flugsvampar. Ljusen är i Sverige vanligen vita, men även röda förekommer. Adventstidens liturgiska färg är lila eller blå, och det är en vanlig färg på flera av adventsljusen bland troende, ofta i kombination med ett vitt, rött eller rosa ljus för jul. I de flesta västerländska kulturerna har adventsljusstaken formen av en krans och kallas då vanligen adventskrans. Det finns även adventskransar med fler ljus än fyra, som används inom vissa religioner. (källa)
4. Galalit är en förening mellan kasein och formaldehyd. Den utgörs av ett finpulveriserat, syrefritt ostämne och tillverkas av skummjölk, ältas varmt med 20–35 procent vatten, eventuellt med tillsats av färg- och fyllnadsämnen. Det pressas sedan till block, stänger eller ark och torkas tills det håller ca 30 procent vatten. Därefter "härdas" produkten genom neddoppning i 4–5-procentig formalinlösning, en process som är mycket långvarig och kan ta upp till flera veckor. (källa)
5. Ursprungligen avsåg ordet en större galär, men sedan mitten av 1800-talet har man i Norden med galeas avsett den vanligaste typen av skutor, snedsegelriggad med två master, den förliga stormast och den akterliga mesanmast. Åländska galeaser har trots sitt namn lika lång eller något längre aktre mast, något som annars gäller skonerter. På bägge master brukar föras gaffelsegel, toppsegel och förr eventuellt ett par råsegel i toppen av stormasten, numera bara en salning. I fören har den för det mesta ett rätt långt bogspröt, där det är fästat ett eller två förstag, där man för klyvare. Innerst, från däck går ytterligare ett stag upp till salningen, där focken förs. I aktern finns vanligen en rätt rymlig kajuta, och på 1900-talet en styrhytt för rorsman vid ratten, och skepparens sjökort. Under de närmaste förra århundradena seglade hundratals, kanske tusentals, små fartyg av den typen runt Östersjön och Nordsjön kors och tvärs, och på de större insjöarna, med förnödenheter, den så kallade bondeseglationen. Ännu långt in på senare halvan av 1900-talet fraktade många familje- och partrederier sand, ved och grus från landsortshamnar till de större städerna med galeaser. Skepparna var för övrigt vanligtvis så erfarna att några sjökort egentligen sällan behövdes. (källa)
6. Elektroplätering eller galvanoplastik är en process som innebär att man med hjälp av elektrolys täcker ett metallföremål med ett tunt skikt exempelvis guld eller silver. Processen var eventuellt känd i Persien redan före vår tideräknings början, det så kallade Bagdadbatteriet. Funktionen hos detta är dock oklar och några elektropläterade föremål från tiden finns inte. (källa)
7. Garderob är en förvaringsplats för främst kläder. I garderoben förvaras ibland även skor, huvudbonader, lakan eller städartiklar (se städskåp). Garderoben består av ett högt skåp eller eventuellt ett rum. Det sistnämnda är vanligt i vissa offentliga miljöer som exempelvis på en krog eller en restaurang. Där avser garderoben ett rum för tillfällig förvaring av gästernas ytterplagg och andra attiraljer som gästen inte får eller vill ta med sig in i huvudlokalen, ibland mot en smärre avgift. På arbetsplatser brukar det annars talas om klädförråd eller linneförråd och där kan det förvaras arbetskläder, sängkläder, handdukar och annat som används på arbetsplatsen. I hemmet kallas rummet avsett för förvaring för klädkammare (Klk). Förutom förvaring kan större klädkammare vid behov användas som extrarum. (källa)
8. Att fönstergardiner förekommit finns dokumenterat i inventarieförteckningar från 1600-talet enligt Nationalencyklopedin (avser sannolikt Sverige). Och enligt tidningen Antik och Auktion nr 9:2004 finns ännu äldre belägg för förekomst av gardiner på kontinenten. Gunnar Hazelius-Bergs bok "Gardiner" från 1962 berättar om hur Filip V av Frankrike beställde gardiner redan 1316 till fyra fönster för slottet Chevauchesuel inför sin kröning. De ska ha varit tillverkade i något som kallades serge, en blandning av bomull och silke. Några decennier senare uppges att kungen av England köpte elva alnar lärft till fönstren i sitt rum, och 1380 hade Karl V av Frankrike azurblå lärftgardiner. Förmöget borgerskap i mellaneuropa antas ha haft gardiner, men knappast i "de breda folklagren". Samma artikel berättar att det 1617 finns dokumenterat att Örebro slott hade fyra fönsterförhängen och att det i Ebba Brahes bouppteckning från 1674 omnämns blåa, röda och svarta gardiner i lärft och rask (eventuellt en kypertteknik) i glansigt ylletyg med vaxad yta). (källa)
9. Yrket gick i arv från far till son. De stränga gesällproven gjorde det svårt att förkovra sig till mästare. Detta vittnar talesättet från 1600- talet om, "I Sverige kan man evertuera sig (anstränga sig) och bliva konung men sämskmakare kan man icke bliva". Karduansmakare var en garvare av karduansläder som är en finare sorts skinn. Ordet karduans kommer eventuellt från den spanska staden Córdoba. Karduansmakargatan i centrala Stockholm är uppkallad efter detta yrke. Garveriverksamhet i städerna var en olägenhet. Ett öknamn på dem som utövade yrket var "stinkare" och de anklagades för att förstöra vattnet. (källa)
10. Tornhögg är eventuellt en förvrängning av tornhägg med anledning av att bären liknar häggbär, Prunus padus. (källa)