Evighet Synonymer Betyder Uttal

• oändlighet
• tidlöshet

Hur används ordet evighet

1. Bönen är uppbyggd efter ett visst mönster. Först tilltalas Gud och man hänvisar till någon egenskap eller något handlande hos Gud, till exempel: "O, Herre Gud, Du som...". Sedan framställs själva bönen. Därefter följer en konsekvens av bönen: "..., så att..." Bönen avslutas i Jesu namn (Orden inom parentes vid högtidligare tillfällen): "Genom Jesus Kristus vår Herre (som med Dig och den Helige Ande lever och regerar i en Gudom från evighet till evighet). Amen.". (källa)
2. Böhme upplevde visioner som han beskrev i ord som han uttryckligen beskrev som begränsade och missvisande. Sju processer ansågs äga rum simultant av evighet inom Gudomen. Den första av dessa processer är den outsägliga och ofattbara Ogrunden, som står icke-varat närmare än varat. Den sjunde av dessa processer är Sophia, den gudomliga Visheten, som på Ordspråksbokens vis beskrivs med ett kvinnligt bildspråk. Ur Sophia emanerar Arkaios, en slags timlig världssjäl som inte skall förväxlas med den helige Ande. Genom Sophia och Arkaios skapar den heliga Treenigheten den andliga och den kroppsliga världen. Den senare är till en början inte fysisk. Högst bland andarna i den andliga världen är Mikael, Uriel och en ängel vars namn är okänt, det misstänks vara Raziel på grund av kontext men det är osäkert. Under dessa står sju ärkeänglar som korresponderar med synen på planeterna och metallerna i alkemin. I sökandet efter Ogrunden gjorde den namnlösa ängeln den potentiella vredeselden realiserad, uppslukades av sitt eget högmod, skar sig av från det gudomliga ljuset och blev Lucifer. Den tredjedel av änglarna som stod under denna ängels tillsyn förvandlades därför till en mörker-värld. Den ursprungliga Människan sattes att vägledas av Sophia och fylla den förlorade tredjedelens plats, men lurades att efterlikna Lucifers högmod. Den kroppsliga världen föll med Människan till en skärningspunkt där den högre ljusvärlden och Lucifers mörkervärld är blandade med varandra, och den kroppsliga världen blev så till en fysisk värld och historien tog sin början. Människan blev till många människor, underkastade de astrologiska planeternas och de fyra elementens dåliga inflytande. För att lyfta människan åter till ursprunget blev guden Gud människa i den förmente Jesus Kristus. Genom denne blir det möjligt för människan att genomgå en process som kallas för "pånyttfödelse" (ett ord som av teosoferna inte används i samma mening som inom evangelikalismen), och människan ställs så under Sophias inflytande istället för elementens och planeternas inflytande. (källa)
3. Om en upplaga säljs ut kan förläggaren göra ett nytryck, det vill säga ge ut en ny upplaga. Några nyutgivningar har exakt samma innehåll som den föregående upplagan, medan i andra görs rättelser och ändringar före nytryckningen. Förläggaren kan välja att inte trycka fler exemplar, boken är då "slut hos förläggaren." I samband med den moderna elektroniska tekniken för e-böcker kan förläggare i princip behålla boktitlar tillgängliga i evighet, och det finns nu få anledningar till att en bok skulle bli otillgänglig. (källa)
4. På grekiska, Nya Testamentets grundspråk, är ordet för barmhärtighet eleos. Eleos är den vanliga översättningen i den grekiska versionen av Nya Testamentet för det hebreiska ordet hesed, som ofta översätts helt enkelt med "kärlek". Hesed, barmhärtighet eller kärlek, ingår i förbundets vokabulär. Från Guds sida står det för en orubblig kärlek, en som kan hålla en relation levande i evighet, oavsett vad som händer: "Om än bergen rubbas och höjderna vacklar, skall min trohet mot dig inte rubbas" (Jesaja 54:10). Men eftersom Guds förbund med sitt folk från början är en historia med brutna löften och nya begynnelser (Andra Mosebok 32–34), är det tydligt att en sådan villkorslös kärlek inbegriper förlåtelse, den måste med nödvändighet vara barmhärtig. (källa)