Examensuppgift Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet examensuppgift

1. Att upprätthålla kongruensböjningen av verb (personkongruens) var en annan svårighet för lärarna. Man skrev "jag är/var/gick" i singular, men "vi äro/voro/gingo" i plural, trots att det vardagliga talspråket i stora delar av Sverige länge hade använt enbart singularformer, även kallade enhetsformer. I kongruensfrågan stod striden mellan kongruensskrivare (konservativa) och enhetsskrivare (modernister). Men ännu viktigare ansågs konsekvensen vara: Om man använde enhetsformer, skulle man enbart använda enhetsformer och inte blanda. Detta framhöll redan Nils Linder i Regler och råd (1886), som dock avser talspråket. I boken om Nils Holgersson (1906) har Selma Lagerlöf, på inrådan av Adolf Noreen, använt kongruensformer i den berättande texten, men enhetsformer i dialogerna. När Ture Nerman på 1910-talet började använda enhetsformer i skrift, utdömdes detta som alltför radikalt, en sorts "bolsjeviksvenska". Det var först på 1940-talet som frågan om reform togs på allvar. Modersmålslärarnas förening lämnade i juli 1943 förslag till Skolöverstyrelsen att enhetsformer skulle godkännas i uppsatser, men att eleven måste skriva konsekvent. Från 1944 infördes denna valfrihet i gymnasiernas avgångsuppsatser, 1947 nådde enhetsformerna majoritet, från 1952 började Skolöverstyrelsen att formulera examensuppgifterna med enhetsformer och 1955 skrev ingen längre med kongruensformer. Tidningarnas Telegrambyrå gick 1945 över till enhetsformer, några dagstidningar redan 1943. (källa)
2. Operan var Bellinis examensuppgift som musikstuderande vid Neapels Musikkonservatorium och uppfördes av de manliga studenterna. Det ledde senare till att han fick beställning på nästa opera, Bianca e Fernando. Utöver en viss påverkan från Rossini röjer Adelson e Salvini också Bellinis talang för melodier och klanger. Operan hade talad dialog istället för recitativ och den komiska rollen Bonifacio talade neapolitansk dialekt. Arian "Dopo l'oscuro nembo" var Bellini så nöjd med att han fem år senare återanvände den som den var i operan I Capuleti e i Montecchi. Operan hade premiär 12 eller 13 februari 1825 på Musikkonservatoriet i Neapel. Mellan 1826 och 1828 reviderade Bellini verket med en professionell premiär i åtanke, men därav blev aldrig något. (källa)