Exkursionsledare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet exkursionsledare

1. Schotte författade ett större antal uppsatser och avhandlingar i skogliga ämnen, såsom Svenska skogarnas ekonomiska historia (1905), Tallkottens och tallfröets beskaffenhet skördeåret 1903-1904 (samma år), Om skogsfrö och dess insamling (1906), Om gallringsförsök (1912), Svenska skogsträd 5. Björk och al (1913), Lärken och dess betydelse för svensk skogshushållning (1917), Om skogsproduktionens höjande genom beståndsvårdsåtgärder (samma år), Ljunghedarnas geografiska utbredning och produktionsmöjligheter (1921), Om snöbrottsfaran vid mycket starka gallringar (1922), Om eken i Sverige och särskildt Visingsö ekplantering (1923), Försöksväsendet och det praktiska skogsbruket (samma år), Tallfröets proveniens - Norrlands viktigaste skogsodlingsfråga (samma år) och Några norrländska skogsföryngringsproblem (1924). Därjämte utgav han ett betydande antal exkursionsledare, avsedda att vägleda skogsmännen vid deras besök i försöksparkerna eller vid studier på anstaltens försöksytor. Som bibliotekarie vid Skogsbiblioteket författade Schotte flera bibliografier över skogslitteratur. Han skrev därjämte ett större antal artiklar i Nordisk Familjebok. (källa)
2. Carserud studerade vid Lunds universitet, där han blev filosofie licentiat i geologi, och anställdes senare vid Sveriges geologiska undersökning. Därefter startade han förlaget Geodeon, där han 1997 publicerade boken Geologiska sevärdheter i Halland. Han fungerade som exkursionsledare bland annat vid Sveriges Geologförbunds årliga arrangemang Geologins dag. Han var även aktiv i Källakademin och i Naturskyddsföreningen. I Lunds universitets botaniska trädgård skapade han ett geologiskt solur av skånska bergarter. (källa)
3. Avhandlingen Östergötland Västanstång. Studien über die ältere Agrarlandschaft und ihre Genese (1962), blev en milstolpe i svensk agrarlandskapsforskning genom sin nydanande, både breda och djupa, ansats med detaljerade morfogenetiska analyser av bebyggelse, odling och hägnadssystem över lång tid. Helmfrid kombinerade härvid analys av 1600-talskartor, kamerala källmaterial, äldre lagtexter, ortnamnsforskning och studier av naturgeografiska förhållanden, exempelvis pollenanalys. Inte minst framväxten av byarna Viby och Väversunda har på detta sätt i detalj analyserats av Helmfrid. Med sin omvittnade entusiasm och kunnighet som föreläsare, exkursionsledare och handledare samt sin för tiden moderna forskningsansats, kom Helmfrid sedermera att inspirera ett stort antal studenter och doktorander att företa historisk-geografiska studier i samma anda. (källa)