Exsickatverk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet exsickatverk

1. Stenhammar utnämndes till teologie doktor 1844 och blev 1847 ledamot av Vetenskapsakademien. Han var mångsidigt lärd och skriftställare inom teologi, historia, politik, geografi, fysik, zoologi och botanik. Han ägnade sig i hög grad åt lavar och tillsammans med Elias Fries och G.C. Ljungstedt utgav han 1825 faskikel 5 och 6 och 1831 faskikel 10 och 14 av exsickatverket "Lichenes Sueciæ exsiccati" samt bifogade i tryck Schedulæ criticæ de lichenibus exsiccatis Sueciæ. I lichenologiskt syfte företog han tre gotlandsresor 1845, 1855 och 1857. (källa)
2. Wittrock var riksdagsman i Andra kammaren 1888-90 invald i Stockholms stads valkrets, men ägnade sig i huvudsak åt nämnda trädgård, som han frikostigt understödde med egna medel. Hans botaniska forskning var under tidigare år inriktad på algologi, om vilket särskilt vittnar Försök till en monografi över algsläktet Monostroma (akademisk avhandling 1866), Prodromus monographiae Oedogoniacearum (1874), Om snöns och isens flora, särskilt i de arktiska trakterna (1883, i Adolf Erik Nordenskiölds "Studier och forskningar") med mera, och det stora exsickatverket Algæ aquæ dulcis (faskikel 1-35, 1877-1903, tillsammans med Otto Nordstedt och från faskikel 26 även Gustaf Lagerheim). (källa)
3. Gelert tog en farmakologie kandidatur 1883, och var därefter en tid anställd vid apotek. 1894 blev han kemist vid ett sockerraffinaderi, och 1898 extraordinarie assistent vid Botanisk Museum i Köpenhamn. Geiert var botanist och ägde som sådan en skarp blick för det karakteristiska hos olika växtformer, och lämnade bidrag till dansk floristik i Jakob Emanuel Langes handbok, och utgav tillsammans med Christian Friderichsen exsickatverk över Rubus och 1888 en större systematisk avhandling över detta släkte ävensom undersökningar över Rosa, Mentha, Batra'chium och Primula. Han medverkade även i C.H. Ostenfelds Flora arctica, som utkom efter hans död 1901. (källa)
4. Sydow var tillsammans med sonen Hans Sydow främst uredinacéforskare, utgivare av några mycket omfattande exsickatverk och flera skrifter, däribland Monographia uredinearum (1902–24) och "Annales mycologici" (från 1903). Deras stora mikromycetherbarium (inemot 70 000 nummer) inköptes 1919 av ett antal svenska mecenater och skänktes till Naturhistoriska riksmuseets botaniska avdelning. (källa)