Extension Synonymer Betyder Uttal

• förlängning
• utsträckning

Hur används ordet extension

1. Huvudets flexions- och extensionsrörelser sker huvudsakligen i leden mellan den första halskotan och occipitalbenet (atlantooccipitalleden). Cervikalpelaren är dock jämförelsevis mobil och huvudets rörelser är delvis beroende av flexion och extension i själva ryggraden. (källa)
2. Handleden består egentligen av flera leder av olika typ. Den viktigaste är radiokarpalleden mellan strålbenet (radius) (samt i begränsad omfattning armbågsbenet (ulna) och handloven (carpus). Tillsammans med handlovens leder medger radiokarpalleden utsträckning (extension/dorsalflexion) och nedsänkning (flexion/volarflexion) av handen på nästan 90°. Dessutom finns en rörlighet i sidled (adduktion/ulnarföring samt abduktion/radialföring) på 20° respektive 40°. (källa)
3. Rörelserna i leden är framför allt flexion och extension. Hasleden är uppdelad i fyra ledavdelningar: Tarsocruralleden, proximala intertarsalleden, distala intertarsalleden och tarsometatarsalleden. Tarsocruralleden, som även kallas tibiotarsalleden, är en gångjärnsled och även den största och viktigaste ledavdelningen i hasleden. De tre övriga är så kallade glidleder. (källa)
4. I leden medges flexion på 0–160°, extension på 0–30°, abduktion på 0–45°, adduktion på 0–30°, utåtrotation 0–60° och inåtrotation på 0–40°. (källa)
5. Konnotation är synonymt med begreppet intension eller begreppsinnehåll, denotation är synonymt med extension (begreppsomfång). Distinktionen ska inte utan vidare jämställas med Freges begreppspar mening (Sinn) och referens (Bedeutung). (källa)
6. Tillsammans ger nackens två leder tre frihetsgrader och fungerar funktionellt som en kulled. Flexion-extension (böjning framåt-bakåt) och lateralflexion (böjning i sidled) sker i övre nackleden, (atlantooccipitalleden, art. atlantooccipitalis) mellan ringkotan (atlas, den översta ryggkotan) och nackbenet (os occipitale). Rotation av huvudet (i horisontalplanet) sker i nedre nackleden (atlantoaxialleden, art. atlantoaxialis) mellan ringkotan och tappkotan (axis, den näst översta ryggkotan). (källa)
7. Inom filosofin brukar det betecknade delas upp i extension och intension. Ett teckens extension är alla aktuella objekt som tecknet denoterar, och som även kallas begreppsomfång. Ett teckens intension är alla meningar eller karaktärer det beskriver eller konnoterar (se konnotation), och som även kallas begreppsinnehåll. (källa)
8. Ländkotorna (lumbalkotor, vertebrae lumbales, L1-L5) upptar trycket från alla de överliggande kotorna och är därför de största och mest robusta i den presakrala ryggraden. De medger avsevärd flexion och extension men begränsad lateralflexion (böjning åt sidan) och rotation. Ländkotornas mellankotsskivor skapar korsryggens karaktäristiska inåtböjning. Ländkotorna är lätta att känna igen genom avsaknade av hål i tvärutskotten. (källa)
9. M. triceps brachii långa huvud har sitt ursprung precis under ledskålen cavitas glenoidalis och verkar vid sträckning bakåt (extension) av överarmsbenet. (källa)
10. Tonus är beteckningen på den muskelspänning som normalt finns i en muskel och som ger ett motstånd mot en passiv (påtvingad) flexion eller extension i en led, på så sätt är muskeltonus viktig för kroppshållningen. Avsaknad av tonus kallas för atoni. Atoni förekommer som ett normalt tillstånd under REM-sömn för att förhindra att den sovande agerar ut sina drömmar, men förändringar i tonus (både ökad och minskad tonus) kan också förekomma vid olika neurologiska sjukdomar. Även om man slappnar av helt i armen så finns det ett motstånd i armen (den vill inte räta på sig). (källa)