Färgteckning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet färgteckning

1. Shubunkin är en guldfiskvariant med spräcklig färgteckning i olika färger. (källa)
2. Blomkronan har vid underläppens bas två små uppstående käglor som något liknar hörntänderna hos ett rovdjur. Troligtvis har denna likhet motiverat namnet Galeopsis, som betyder katt- eller vessleansikte. Den har en praktfull färgteckning på sitt kronbräm, de tre färgerna gult, violett och orange. Av dessa är de två sista varandras komplementfärger. De ställs ofta bredvid varandra i sofistikerade insektblommor och hos denna art markerar de den plats där en insekt bör slå ned vid sitt besök i blomman. Dessutom har kronan hos denna växt så djupt rör att om besök av humlor skulle förekomma, är de endast lönande för de arter vilkas sugrör är mer än 1 centimeter långt. (källa)
3. Pälsen består dels av strida men ganska åtliggande täckhår, dels underull bestående av korta, mjuka, ljusa, oftast gräddfärgade hår. På huvudet och benens framsidor är håret kort och glatt, längre på bröst, hals och svans och på frambenens och lårens baksidor. Svansen är högt ansatt, medellång och jämntjock. Den bärs ringlad, men ej hårt knuten. Färgen är mörk eller ljusare grå. Karakteristiskt för jämthunden är ljust grå eller gräddfärgade partier på nos, kinder och strupe. Samma färgteckning finns också på buk, ben och på svansens undersida. (källa)
4. Koljan har liksom torsken en skäggtöm under hakan, men skiljes från torsken genom sin ljusare färgteckning, med mörk sidolinje och en karakteristisk mörk, oregelbunden fläck under och invid sidolinjen, under första ryggfenan. Som alla torskfiskar har den tre ryggfenor. (källa)
5. Mimikry (eller mimicry) betyder ungefär "skyddande likhet", och är en form av beteende eller utseende utvecklat främst bland mindre djur, särskilt insekter, där en art på något sätt imiterar en annan arts utseende, genom adaptiv färgteckning, eller beteende. Fenomenet är vanligt inom både djur- och växtriket. (källa)
6. Ursprungligen har ordet "panter" betytt en variation av leopard som haft längre svans och alltså inte haft med färgavvikelser att göra. I olika delar av världen har ordet panter olika innebörd - inkluderingen av jaguarer är huvudsakligen en sydamerikansk tradition, medan ordet ibland inkluderar puma i Nordamerika och då inte har något med färgteckning att göra. I svenskt bruk har betydelsen "svart panter" helt överskuggat den separata betydelsen "panter" tidigare haft. (källa)
7. Springbockens färgteckning ärödbrun på ryggen, halsen och på utsidan av benen. På sidorna har en ett tydligt mörkbrunt gasellband och magen, insidan av benen och huvudet är vita. Den har en mörkbrun linje som börjar strax ovanför ögat och som går ner till mungipan. Springbocken har en vit spegel i bak som är omgivet av två mörkbruns linjer. Linjerna runt spegeln döljer sig ett hudveck. När den springbocken är skrämd eller upphetsad fäller den ut hudvecket. Under vecket döljer sig en kam av vita långa hårstrån. Båda könen har horn och de har markerade ringar på de lyrformiga hornen. Hornen kan bli mellan 35 och 40 centimeter långa. Hindens horn är mindre och inte lika kurviga som bockens. En springbock kan ha en mankhöjd på mellan 75 och 85 centimeter och väga mellan 25 och 45 kilogram. (källa)
8. Adaptiv färgteckning – ett samlingsbegrepp för att beskriva de anpassningar hos levande organismer, där färgteckningen är ett resultat av adaptiva evolutionära processer. (källa)
9. Tigrering eller tiger, är den småfläckiga färgteckning som kan förekomma hos hästar, framförallt hos raserna Appaloosa, Colorado ranger horse och Knabstrupper. Fläckarna kan variera i mängd och storleken kan variera mellan en enkrona och en handflata. Det finns tigrerade hästar med så lite som en eller två fläckar och upp till så många att hästen är nästan täckt. (källa)
10. Färgteckningen hos torsk varierar en del, beroende på miljön som fisken lever i, men ofta är huvudet, ryggen och kroppssidorna mörkare och småfläckiga med mörka små fläckar på ljusare botten. Fläckarnas form är oregelbunden och detta kan göra att helhetsintrycket blir att fisken har en marmorerad färgteckning. Beroende på bestånd kan fiskarna vara brunaktiga, ibland med en grön anstrykning eller grå och det förekommer även exempel på bestånd som är närapå gulvita (i Skagerak) eller rödbruna (som bergtorsken vid Sveriges västkust) eller mörka och nästan svarta i färgen. I regel är mer stationära bestånd mörkare i färgen än vandrande bestånd som oftast är ljusare i färgen. Undersidan av kroppen, buken, är ljust och vitaktig, liksom bukfenorna. Ryggfenor, stjärtfena, bröstfenor och analfenor har en färg som liknar den på angränsande kroppsdelar. (källa)