Fästning Synonymer Betyder Uttal

• fort

Hur används ordet fästning

1. Garnison (av frankiska garir, germ. werjan, jfr värja, även fr. garnir förse, utrusta), sammanfattningen av alla de trupper, vilka är förlagda, "garnisonerade", inom samma stad, fästning eller annan ort (garnisonsort). All den tjänstgöring, som avser ordningens upprätthållande, vaktgöring, parader, gudstjänster o.s.v. sammanfattas vanligen under benämningen garnisonstjänst. (källa)
2. Cernering, av franska cerner 'omringa', i sin tur av latinska circino 'kretsa runt', 'cirkla', militär inneslutning av en fästning, stad eller liknande. I motsats till en belägring var syftet med en cernering inte att förbereda en stormning, utan bara att hålla fästningen eller staden avskild från omvärlden, och låta hunger, törst eller sjukdomar framtvinga en kapitulation. Om även en avskärning till sjöss innefattas kallas denna blockad. (källa)
3. Efter sitt ursprung associerades jättarna med urtidens kaos och de vilda, otämjda naturkrafterna. De beskrevs som giganter som kunde kasta klippblock flera mil och som lämnade spår efter sig i landskapet i form av jättegrytor, flyttblock och gravhögar. De är fientliga mot all högre odling samt även till sitt yttre vanskapliga – omåttligt stora, månghövdade, svarthyade och skräckinjagande. Deras välde är Jotunheim (Jǫtunheimar), en av Yggdrasils nio världar, vilken tänktes breda ut sig bortom Midgårds gränser framför allt i norr och i öster, där ständigt snöhöljda berg och djupa skogar avskärmar människornas värld från jättarnas. I Jotunheim har de en väldig fästning kallad Utgård (Útgarðr) förestånden av den listige jätten Utgårdaloke (Útgarða-Loki). I Midgård bor de i mörka hålor eller vid jordens utkanter och ibland de vilda fjällen. De älskar mörkret och mörkrets gärningar, i synnerhet är detta fallet med de jättinnor, som kallas mörkridor (isl. myrkriður) och färdas omkring nattetid, ridande på ormtyglade ulvar, och bedriver allt ofog (jämför Hyrrokkin). Överraskas dessa onda varelser av solens ljus, förvandlas de till sten. Det är mot detta jättesläktens avskum, som Tor för en ständig kamp. (källa)
4. Under namn som skrå- eller hagelskott användes kartescher redan på 1500-talet i fästningsstrid samt från och med 1600-talet även i fältstrid. (källa)
5. Kaserner fanns tidigare endast inom fästningar, där de ibland även var anordnade för försvar, såsom slutvärnet vid Karlsborgs fästning. Kaserner har anordnats efter två huvudsystem. Det äldre Vaubanska kan i sin tur indelas i blocksystemet och korridorsystemet. I blocksystemet anordnas kasernerna i en eller flera slutna gårdsfyrkanter. Logementen anordnas kring trapphusen i block. I korridorsystemet läggs logementen på ömse sidor, enligt senare modeller endast åt solsidan i genom byggnaden löpande korridorer. (källa)
6. 1. Ett kastell är ett mindre fästningsverk, borg eller slott, vars befälhavare på medeltiden ofta benämndes kastellan (motsv. slottshövitsman eller borgfogde). Kastell kan också benämnas citadell. (källa)
7. Katapult – kunde bl.a. slunga stora stenkulor mot eventuella mål, t.ex. ett slott eller en fästning. (källa)
8. Sjuhäradsbygden är bland annat känd för textilindustri och knallar. I Sjuhärad finns även Sveriges enda bevarade medeltida stavkyrka, Hedareds stavkyrka. Den medeltida färdvägen Redvägen gick genom de östra delarna av Sjuhäradsbygden. Under medeltiden var Sjuhäradsbygden en viktig gräns mot Danmark vilket märks på de många befästningar som byggdes. Av riksborgarna Kindahus, Opensten och Örestens fästning finns idag bara ruinrester kvar. Inom Sjuhärad fanns under medeltiden drygt ett dussin privatborgar varav Torpa stenhus och Vinsarp/Vinstorp står kvar. Torpa stenhus är öppet för allmänheten och är ett populärt turistmål. Av de privatborgar som har raserats finns rester kvar av Vädersholm och Sundholmens slott. (källa)
9. En kommendant är den högste befälhavaren i en fästning, garnison eller ett fångläger. (källa)
10. Olika slags militära truppslag hade olika slags krigsrätter. Krigsrätterna var regementskrigsrätterna vid regementen eller kårer (regementschefen förordnade rätten), stationskrigsrätterna vid marinens stationer (dennas militärchef utfärdade förordnande), garnisonskrigsrätt på garnisonsort eller i fästning (förordnades av kommendanten) och fältkrigsrätt för avdelning av Krigsmakten, som var i fält eller bestod av personal från olika regementen, enligt särskild bestämmelse (för denna rätt utfärdades förordnande av avdelningens befälhavare). Särskilda förhållanden kunde i givna fall föranleda ändring i sammansättningen och i rättigheten att utfärda förordnande. (källa)