Förarstol Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet förarstol

1. Äldre bilar hade ofta bara en yttre backspegel (på förarsidan). Det var fram till 1960-talet vanligt att backspeglarna var monterade på framflyglarna, men på nyare bilar brukar de vara monterade på förardörrarna. Speglarna är justerbara, så att förare av olika längd och med olika inställning av förarstolen ska kunna få rätt siktfält. Den enklaste typen av ytterbackspegel justeras för hand, genom att föraren vrider på själva spegeln. På nyare bilar är ytterbackspeglarna justerbara med hjälp av inbyggda elmotorer som styrs med en liten joystick från förarplatsen. Den inre backspegeln är ofta avbländningsbar, vilket innebär att bländande ljus från en bakomliggande bil med starka strålkastare eller solen kan dämpas genom att spegelns reflektion minskas. Detta åstadkoms genom att spegelglaset är något prismatiskt. I normalläget reflekteras ljuset mot spegelns silverskikt. Föraren bländar av spegeln genom att vippa den. Då reflekteras endast en mindre mängd ljus i glasets ytskikt. (källa)
2. Beroende på bilens exklusivitet varierar de inställningar som kan lagras: Förarstolens inställningar, yttre backspeglar och ibland även den inre, ljudsystemets inställningar av favoriter, rattens och eventuellt pedalernas inställningar, klimatsystemets inställningar av temperatur mm, antisladdsystemets och chassisystemets eventuella inställningsmöjligheter, mm. Något bilmärke möjliggör även att låsa en hastighetsbegränsning till exempel vid utlåning till en ungdom. (källa)
3. 1985 En ny generation av motorerna B200 och B230 infördes och de äldre motorerna B19 och B23 utgick. Nya eller modifierade tändsystem och bränslesystem både med förgasare och bränsleinsprutning användes på dessa motorer. I Sverige finns GL med B230A (112 hk / 192 Nm) eller D24 (82 hk / 140 Nm), GLE med B230E (131 hk / 190 Nm) och Turbo Intercooler med B230ET (182 hk / 253 Nm). GLE fick i utrustningsväg som standard plyschklädsel, centrallås, motorrumslampa, läslampor i taket invändigt, nackstöd bak, växelspaksdamask i läder samt aluminiumfälgar. Fjädertornens utformning i motorrummet ändrades. Invändigt uppdaterades mätarhuset och lite annorlunda form på ryggstöden fram och dörrsidorna. Förarstolens värmedyna reglerades nu med knapp (tidigare termostatstyrd). (källa)
4. Efter varje tävling är alla bilar som kommit till start till salu. Under tävlingen, fram till max 15 min efter tävlingens avslutande, får vem som helst, lämna anbud på tävlingsekipagen, förutsatt att budgivaren uppnått ålder för att tävla i folkrace. Alla tävlingsbilar är ute till försäljning för 8 000 SEK + 200 SEK/anbund i administrativ avgift som tillfaller arrangören. Bilar som ställer upp i fler än ett lopp vid flerdagarstävlingar blir till salu efter sista körda lopp. Efter anbudstiden gått ut sker en lottdragning på lämnade anbud. Denna förrättas av domare/tävlingsledare. Personlig utrustning såsom förarstol, bilbälten, fönsternät, incarkamera och ibland personlig ratt (under förutsättning att det finns en ersättningsratt) får dock demonteras innan försäljning sker. Regeln om tvångsförsäljning vid bud har införts för att på ett enkelt sätt hålla nere kostnaderna för hela sporten, om man är tvungen att sälja bilen för 8 000 kr så är förhoppningen att man inte lägger ner mer pengar än så på att iordningställa bilen inför tävling. (källa)
5. Tanken var att konstruera en modern hytt med god sikt och bättre värmeisolering än tidigare vagnar haft, automatisk onbromsning vid restriktiv hyttsignal, snabbstart samt anpassning för enmansdrift. Efter en del år började ett antal förare få besvär med rygg och axlar vid körning av dessa vagnar och problemen lokaliserades till körspakarna som måste hållas "med tryck" i fartläge. Efter prov med flera varianter av körspakar beslöts att installera ett enspaksbord med en "päronknopp" som är fjäderbelastad i vertikalled men ej horisontalled mellan noll och fartläge. Samtidigt infördes en fotpedal som ett alternativt säkerhetsgrepp. Vidare infördes nya uppladdnings- och nödbromsenheter i stället för de föråldrade förarbromsventilerna, fasta nya förarstolar samt nya strömställerpaneler. I början av 1990-talet inleddes hyttombyggnaderna av C6-vagnarna. Denna typ av ombyggnad genomfördes under året på C6 och C8. En förenklad variant genomfördes på Saltsjöbanans C10 och C11 samt planeras på C12, C13 och C14. (källa)
6. Förarhytten till Tunnelvagnar av typ C6, C7, C8, C9, C10, C11, C12, C13, C14, C14z, C15 och C16 (C6-C16) utvecklades i slutet av 1960-talet inför leveransen av C6. Tanken var att konstruera en modern hytt med god sikt och bättre värmeisolering än tidigare vagnar haft, automatisk inbromsning vid restriktiv hyttsignal, snabbstart samt anpassning för enmansdrift. Efter en del år började ett flertal förare få besvär med rygg och axlar vid körning av dessa vagnar och problemen lokaliserades till körspakarna som måste hållas "med tryck" i fartläge. Efter prov med flera varianter av körspakar beslöts att installera ett enspaksbord med en "päronknopp" som är fjäderbelastad i vertikalled men ej horisontalled mellan noll och fartläge. Samtidigt infördes en fotpedal som ett alternativt säkerhetsgrepp. Vidare infördes nya uppladdnings- och nödbromsenheter i stället för de föråldrade förarbromsventilerna, fasta nya förarstolar samt nya strömställarpaneler. Denna typ av ombyggnad genomfördes under året på C6 och C8. En förenklad variant genomfördes på Saltsjöbanans C10 och C11 samt planeras på C12, C13 och C14. (källa)
7. Första generationens UL-flygplan från 80-talet var inte sällan öppna fackverkskonstruktioner med dukklädda vingar, där piloten förutom möjligtvis en vindruta var utsatt för väder och vind. Moderna UL-flygplan är dock ofta konstruerade i kompositmaterial eller aluminium med ett relativt ombonat och väl tilltaget förarutrymme med bland annat kabinvärme och bekväma förarstolar för långa flygningar. Instrumenteringen är snarlik de normalklassade flygplanen, men oftast med undantag för instrument för navigering efter radiofyrar eftersom dessa inte används när man flyger ultralätt. Inte sällan är flygplanen numera utrustade med så kallad glass cockpit (EFIS) där de traditionella analoga instrumenten har ersatts av bildskärmar som bland annat även visar rörliga kartor för navigering med GPS. (källa)