Föregiven Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet föregiven

1. Att en text tillskrivs en känd persons namn innebär inte alltid förfalskning, eftersom författare under antiken ofta placerade sig själva i någon annan persons tradition genom att tillskriva den personen sina verk. Man kunde till exempel göra sina egna utläggningar och betrakta dem som i den kända personens anda, eller tolka en skrift för att "förbättra" den. Bland annat tillskrev grekerna ofta sina verk Orfeus och muserna (se orficism). Pseudo-Dionysios är ett annat exempel på denna tradition. Andra verk har tillskrivits Aristoteles, Platon och Epikuros utan att vara skrivna av dem. Man kan här alltså tala om indirekt eller föregivet författarskap. (källa)
2. Det som skilde dessa människoutställningar från andra var i första hand att de visade levande människor, och att dessa uppvisade människor inte gjorde några särskilda konster utan presenterades som levande ett autentiskt vardagsliv "precis som hemma i byn". En typisk människoutställning var också rätt omfattande, med kanske femtio eller flera aktörer i alla åldrar. Det var viktigt för arrangörerna att visa vad som uppfattades som en fullödig bild av kulturen, och blev det bröllop, begravningar eller nya bebisar var det bara bra eftersom det drog mer publik. Avgränsningen mot mer cirkusartade uppträdanden är dock oklar, och ibland kombinerades utbudet så att de utställda människorna vid vissa tider t ex sjöng och dansade eller visade andra färdigheter på scen. Eftersom det publiken betalade för var äkta primitivitet kan arrangörerna ibland ha strävat efter att förstärka eller förfalska aktörernas etnicitet eller föregivet vilda sinnelag. Fram till slutet på 1800-talet förekom i Sverige mindre, turnerande uppvisningar av en eller ett par personer som kunde presenteras med - mer eller mindre autentisk - exotisk eller fantasieggande bakgrund. Men med tiden blev showerna mer omfattande. (källa)
3. Efter att i början av 1930-talet på den högsta partiledningens uppdrag ha utfört vidsträckta rensningsaktioner inom parti, statsapparat och armé entledigades Jagoda i september 1936 från inrikeskommissarieposten, utnämndes till folkkommissarie för post- och telegrafväsendet men avlägsnades i april 1937 även från denna post och arresterades. I samband med den stora processen mot det s.k. högerblocket och trotskisterna i mars 1938 blev Jagoda anklagad för att tillsammans med Nikolaj Bucharin och Aleksej Rykov ha stått i spetsen för en föregiven komplott mot sovjetregimen i syfte att återinföra den kapitalistiska samhällsordningen samt för delaktighet i mord på författaren Maksim Gorkij, före detta OGPU-chefen Vjatjeslav Menzjinskij med flera och mordförsök på sin efterträdare som inrikesfolkkommissarie Nikolaj Jezjov. Jagoda erkände under processen sin skuld, dömdes jämte 17 andra anklagade till döden och avrättades genom arkebusering. (källa)
4. I likhet med andra andliga och översinnliga företeelser, har hittills inte en föregiven existens av en akashakrönika vunnit gehör inom den akademiska världen genom svårigheten att uppfylla dess krav på en godtagbar bevisföring. (källa)
5. I november 2011 skedde en attack med brandbomber mot tidningsredaktionen, efter det att veckans nummer getts ut som Charia Hebdo ('Veckans sharia') och med profeten Muhammed som föregiven chefredaktör. Eldsvådan ödelade delvis lokalerna, och redaktionen fick tillfälligt flytta in hos dagstidningen Libération. (källa)
6. Den kristna tron är en uppenbarelsereligion. De kristna tror att Gud talat till vissa människor, som kallas profeter. Dessa har sedan skrivit ner Guds tilltal i Bibeln. Kristna hävdar vidare att Gud handlat i historien samt själv besökt oss som människa genom Jesus Kristus (det är ett kristologiskt argument(en)). Berättelserna om dessa Guds handlingar skrevs ner i Bibeln. Detta är Guds särskilda uppenbarelse, det han talar om på ett mer tydligt och specifikt sätt, och till vissa personer, än den allmänna uppenbarelsen i världen. Detta Guds föregivna handlande är alltså åtkomligt för studium och prövning. Bibeln som historisk källa är omdebatterad. (källa)
7. Genetiska studier indikerar att Pecten jacobaeus (pilgrimsmussla) som idag av vissa behandlas som god art och som enbart förekommer i Medelhavet, utgör en underart till stor kammussla. Att P. jacobaeus kallas för pilgrimsmussla kommer av att den var symbol för aposteln Jakob och senare blev en symbol för pilgrimer som vallfärdade till hans föregivna grav i Santiago de Compostela, Spanien (och även för själva pilgrimsleden). Pilgrimsmusslans skal används också som företagssymbol för energibolaget Shell. (källa)
8. Regeringar eller arméer kan provocera varandra eller använda föregivna provokationer som ursäkt för aggressiva handlingar, se folkrätt. (källa)
9. Anföraren för kalifens livvakt kallades Amír al-umará, (emirernas emir), och högste befälhavaren till sjöss, amir al-bahr, "havets behärskare" (amiral). I Osmanska riket förekom ordet vidare dels såsom hederstitel för Muhammeds talrika, föregivna ättlingar (vilka dock bland osmanerna vanligast, liksom i hela Orienten, benämndes sharifer), dels under osmansk tid såsom ämbetstitel. I senare fallet förkortas emir vanligen till mir, såsom i titlarna mir-i-hadj (anförare för pilgrimskaravanerna till Mekka), mir-i-achor (överhovstallmästare), mir-alaj (regementsbefälhavare) och mir-l-alem ("fanvaktare", den ämbetsman som till nyutnämnda vilajetguvernörer överlämnade tecknen på deras myndighet: fana och hästsvansar). (källa)
10. Efter andra världskriget var serialismen den nya moderna kompositionstekniken för den kommande tonsättargenerationen, från Dallapiccola till Pierre Boulez. Musiken organiseras i tonserier bestående av tolv eller färre toner i en viss bestämd ordning. I Fången använder sig Dallapiccola av tolvtonsmusik i det dramatiska uttryckets tjänst. Fången, som frimodigt uttrycker sina verkliga känslor, sjunger hårt klingande tolvtonsmelodier. Hans bön före den föregivna flykten innehåller tolv toner, som blir till en sällsam, fritt utformad, dissonant melodi. Storinkvisitorn, som utger sig för att vara en broder, sjunger däremot en metriskt regelbunden, ariosoliknande melodi, som ackompanjeras av välklingande, tonala ackord. Även andra musikaliska medel har stor betydelse. Scenen med fångens flykt, där han i förhoppningsfull ängslan söker en väg till friheten, är baserad på en kontrapunktisk form med rötter i barocken: en ricercare (som ordagrant betyder "eftersöka"). Stor betydelse har även kören. I dess intermezzi har tonsättaren haft 1500-talets spanska körverk för ögonen. (källa)