Förestå Synonymer Betyder Uttal

• förvalta

Hur används ordet förestå

1. En abbedissa (av medeltidslatinets abbatissa) är inom den katolska- och ortodoxa kyrkan titeln på föreståndarinnan för ett nunnekloster. Då den ortodoxa kyrkan inte har några ordnar benämns alla kvinnliga föreståndarinnor abbedissa, men i den katolska kyrkan är titeln reserverad för benediktin-, cisterciens-, kartusian-, birgittin- och klarissföreståndarinnor. Abbedissans ställning är likvärdig med abbotens, bortsett från funktionen som präst. I andra ordnar benämns de "mother superior" (utan någon särskild motsvarighet på svenska) eller priorinna. Stav och ring är två insignier som en abbedissa använder. (källa)
2. Abbot är titeln på föreståndaren för ett munkkloster. På nunnekloster kallas föreståndarinnan abbedissa. Abboten väljs av klostrets munkar. (källa)
3. Generalkonsul är titeln för den diplomat som förestår ett generalkonsulat. Generalkonsuln är en stats representant i ett främmande land. Typiska uppgifter för en generalkonsul är att assistera och beskydda sändarstatens medborgare i mottagarstaten. Titeln generalkonsul är hierarkiskt högre än konsul och vicekonsul. (källa)
4. I senare volymer av böckerna symboliserar hemulerna även ordning, inskränkthet, paragrafrytteri och myndigheter. De vill inordna sin omgivning i fack och blir lätt fanatiska. I Farlig midsommar exemplifieras detta av Parkvakten och Fångvakten. En kvinnlig hemul var föreståndare för det barnhem där Muminpappan tillbringade sin barndom (i boken Muminpappans memoarer). (källa)
5. I början anslöt de sig till den lutherska församlingen Berthelsdorf. Efterhand anslöt sig allt fler pietister och separatister till församlingen, vilket skapade konflikter inom denna. Zinzendorf slog sig då själv ned på platsen och införde religiös endräkt genom att skapa vissa religiösa statuter, vilka enhälligt antogs 12 maj 1727. Zinzendorf blev tillsammans med friherre von Wattewille församlingens föreståndare. De nya statuterna och kyrkans omorganisation firades genom en högtidlig nattvardsgång 13 augusti 1727, vilket fortsatt firas som församlingens grundläggningsdag. Herrnhutismen var ursprungligen en inomkyrklig sammanslutning, men tvingades dels genom missionen och dels genom motstånd utifrån 1735 bilda ett eget kyrkosamfund, och införde ett biskopsämbete. Kyrkans namn blev Den förnyade brödrakyrkan. 1736 landsförvisades de ur Sachsen, men sedan bröderna 1746 erkänts som augsburgska religionsförvanter erhöll samfundet statligt erkännande i Sachsen. Samma år erkändes brödraförsamlingen i Storbritannien och dess kolonier, här kallade Unitas fratrum. Årtiondena efter Zinzendorfs död erhöll kyrkan genom flera synoders arbete en fast författning. Drivande var biskopen August Gottlieb Spangenberg. Den på synoden 1775 antagna författningen är den som sedan kommit att bilda grund för den fortsatta verksamheten. (källa)
6. En husfru eller husherre är en yrkestitel, främst inom hotell- och restaurangbranschen men även i residens, universitet och privathem. Husfruns uppgift är vanligtvis att vara arbetsledare för personalen, men förestår i vissa fall hela hushåll. (källa)
7. Efter sitt ursprung associerades jättarna med urtidens kaos och de vilda, otämjda naturkrafterna. De beskrevs som giganter som kunde kasta klippblock flera mil och som lämnade spår efter sig i landskapet i form av jättegrytor, flyttblock och gravhögar. De är fientliga mot all högre odling samt även till sitt yttre vanskapliga – omåttligt stora, månghövdade, svarthyade och skräckinjagande. Deras välde är Jotunheim (Jǫtunheimar), en av Yggdrasils nio världar, vilken tänktes breda ut sig bortom Midgårds gränser framför allt i norr och i öster, där ständigt snöhöljda berg och djupa skogar avskärmar människornas värld från jättarnas. I Jotunheim har de en väldig fästning kallad Utgård (Útgarðr) förestånden av den listige jätten Utgårdaloke (Útgarða-Loki). I Midgård bor de i mörka hålor eller vid jordens utkanter och ibland de vilda fjällen. De älskar mörkret och mörkrets gärningar, i synnerhet är detta fallet med de jättinnor, som kallas mörkridor (isl. myrkriður) och färdas omkring nattetid, ridande på ormtyglade ulvar, och bedriver allt ofog (jämför Hyrrokkin). Överraskas dessa onda varelser av solens ljus, förvandlas de till sten. Det är mot detta jättesläktens avskum, som Tor för en ständig kamp. (källa)
8. Den 6 april 2003 kom kapucinerna i Sverige att bilda en egen kustodia. Nio polska kapucinerbröder hör till den nya svenska kustodian och är bosatta i tre lokala kommuniteter i Stockholm (Nacka), Skövde och Göteborg (Angered). Varje kommunitet består av minst tre kapucinerbröder som avlagt löften och bor i ett kloster som styrs av en lokal föreståndare, en sk guardian. Huvudansvarig för de svenska lokala kommuniteterna är kustodians föreståndare (Superior Regularis eller Custos). Den kapucin som utnämnts till detta uppdrag är Marek Rubaj, som är bosatt i Sverige sedan år 1994. Han är kyrkoherde sedan år 1998 i S:t Konrads katolska församling i Nacka dit han kom år 1996. Innan dess var han verksam i Skaraborgs katolska församling. Vid sidan av sina kyrkliga uppdrag gjorde han sin fil. lic. i moralteologi på Katolska Universitetet i Lublin (KUL) år 2000. Samtidigt som Rubaj utnämndes till Custos valdes Jan Maslowski och Andrzej Konopka till hans rådgivare. (källa)
9. Pappersmaterialet i en papperskasse är kraftpapper, ett emballagematerial som även används till papperssäckar och som introducerades av det svenska företaget Munksjö AB i Jönköping. Fabrikens föreståndare Alvar Müntzing hade 1885 kommit på en alkalisk metod för tillverkning av pappersmassa, vilket gav möjlighet att producera ett mycket starkt papper med barrved som bas. Pappersmassan kom senare att marknadsföras som "kraftmassa". Numera (2000-talet) benämns massan oftare som sulfatmassa. (källa)
10. Klatt blev filosofie hedersdoktor vid Rostocks universitet 1864, var tillsammans med sin hustru, född Zetterström, från Dalarna, föreståndare för en privat gosskola i Hamburg till 1870 och undervisade sedan i goss- och flickskolor där. Han ägnade sig åt deskriptiv botanik och sysselsatte sig främst med iris-, vive- och korgblommiga växter samt gräs, över vilka han publicerade många artiklar i (främst tyska) tidskrifter (bland andra "Linnæa") och lärda sällskaps skrifter. Klatts arvingar donerade till Stockholms högskola flera av dennes större specialherbarier av tyska växter och värdefulla specialherbarier av bland annat ovannämnda växtfamiljer. (källa)