Författning Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder författning, varianter, uttal och böjningar av författning

Författning synonym, annat ord för författning, vad betyder författning, förklaring, uttal och böjningar av författning.

Synonymer till författning

Vad betyder och hur uttalas författning

Författning uttalas för|fatt|ning och är ett substantiv -en -ar.

Författning betyder:

Ordformer av författning

Singular

författning
obestämd grundform
författnings
obestämd genitiv
författningen
bestämd grundform
författningens
bestämd genitiv

Plural

författningar
obestämd grundform
författningars
obestämd genitiv
författningarna
bestämd grundform
författningarnas
bestämd genitiv

Författning är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Andra språk

Författning på Engelska

  • constitution, statutes

Hur används ordet författning

  1. En grundlag, konstitution eller statsförfattning, är en lagsamling som utgör de grundläggande formella normerna i en stat, beslutade av den eller de som innehar den politiska makten. Grundlag skiljer sig från lag genom att i allmänhet vara kringgärdad av sådana procedurregler att en ändring är omständligare att få till stånd, t ex måste godkännas av två på varandra följande riksdagar med val emellan. (källa)
  2. Grundlagsfrågan debatterades under 1950- och 60-talen. Många ansåg att det inte fanns anledning att ändra den dåvarande regeringsformen, eftersom den hade fungerat utan problem hittills och utvecklingen mot demokrati och parlamentarism hade varit lugn och lyckosam. Andra ansåg att det var en brist att regeringsformen i sin ordalydelse fortfarande stadgade en maktdelning av ett slag som inte längre var aktuell, medan parlamentarismen endast byggde på den konstitutionella praxis som hade utvecklats under 1900-talet. En tidigare utredning, Författningsutredningen, hade lagt fram sitt slutbetänkande 1963 (1963:16-18) men hade inte varit enig. I dess slutbetänkande fanns därför både ett förslag med en enkammarriksdag och ett förslag med en tvåkammarriksdag. (källa)
  3. En närbesläktad term är schism (grekiska schisma), som betecknade en mindre allvarlig söndring på grund av meningsskiljaktighet rörande författning, kyrkotukt och liknande. De första schismerna orsakades av novatianerna (på 200-talet) och donatisterna (på 300-talet). Den stora schismen år 1054 innebar att katolska och ortodoxa kyrkorna fördömde varandra. Under medeltiden gjordes ingen skillnad på heresi och schism. Kyrkan behandlade såväl den ena som den andra kyrkosöndringen som kätteri. (källa)
  4. I början anslöt de sig till den lutherska församlingen Berthelsdorf. Efterhand anslöt sig allt fler pietister och separatister till församlingen, vilket skapade konflikter inom denna. Zinzendorf slog sig då själv ned på platsen och införde religiös endräkt genom att skapa vissa religiösa statuter, vilka enhälligt antogs 12 maj 1727. Zinzendorf blev tillsammans med friherre von Wattewille församlingens föreståndare. De nya statuterna och kyrkans omorganisation firades genom en högtidlig nattvardsgång 13 augusti 1727, vilket fortsatt firas som församlingens grundläggningsdag. Herrnhutismen var ursprungligen en inomkyrklig sammanslutning, men tvingades dels genom missionen och dels genom motstånd utifrån 1735 bilda ett eget kyrkosamfund, och införde ett biskopsämbete. Kyrkans namn blev Den förnyade brödrakyrkan. 1736 landsförvisades de ur Sachsen, men sedan bröderna 1746 erkänts som augsburgska religionsförvanter erhöll samfundet statligt erkännande i Sachsen. Samma år erkändes brödraförsamlingen i Storbritannien och dess kolonier, här kallade Unitas fratrum. Årtiondena efter Zinzendorfs död erhöll kyrkan genom flera synoders arbete en fast författning. Drivande var biskopen August Gottlieb Spangenberg. Den på synoden 1775 antagna författningen är den som sedan kommit att bilda grund för den fortsatta verksamheten. (källa)
  5. I Karl XI:s husesynsordning från 18 juli 1681 förekommer husesyner stadgade inte bara för brukare av skattejord eller kronans landbönder, utan även för frälsebönder. En fullständig ordning för hållandet av husesyn finns angiven i kungliga reglementet 1696. Detta reglemente gällde dock bara officersboställen. Från denna författning liksom från 1681 års husesynsordning är de stadganden som i detta ämne finns införda i 1734 års lag, hämtade. Rätten till husesyn förekom långt in på 1900-talet för frälsehemman, men då hade den adliga jordägaren nämndemän med sig på synerna. Fastän husesynsordningen förlorade sitt lagrum, fortsatte i realiteten allmänt bruket att hemmansägaren förrättade husesyner även på skattehemman. Inspektioner av statlig mark och andra offentliga inrättningar har nu andra lagrum. (källa)
  6. Högförräderi, ett förräderibrott, är en inom den straffrättsliga litteraturen – och i vissa strafflagar – använd benämning för brottsliga angrepp på statens författning, statsöverhuvudets ställning och statens område. I äldre tider förutsattes vanligen för högförräderistraff, att brottslingen var undersåte i det land, mot vilket han förbröt sig, eller annars av särskilda skäl var skyldig detta land trohet. Men denna förutsättning förekommer inte i nyare strafflagar. Straffet är enligt dessa i många länder för svårare fall dödsstraff (inte i Europa), för andra fall frihetsstraff på livstid eller viss längre tid. Samma straffmaximum gäller vanligen, vare sig gärningen stannar vid försök eller fortskrider till fullbordat brott. Redan förberedelser till högförräderi, särskilt högförrädiska stämplingar, och offentliga uppmaningar till detta brott är vanligen belagda med straff. Högförräderibrott mot staten till förmån för en annan nation kallas även landsförräderi, särskilt i samband med krig. Militärt landsförräderi och landsförräderi i samband med pågående eller hotande väpnad konflikt betecknas även krigsförräderi. (källa)
  7. Instruktion (juridik) – en författning med bestämmelser om en myndighets organisation. (källa)
  8. 1829 befann sig Frankrike i regeringskris efter att den moderate konseljpresidenten greve Jean-Baptiste de Martignac tvingats avgå till förmån för den ultrarojalistiske hertig Jules de Polignac. Ett av de beslut som de Polignacs regering fattade för att vända opinionen till ultrarojalisternas fördel var invasionen av Alger i början av juni 1830, ett fälttåg som snabbt uppnådde sitt erövringsmål men däremot inte lyckades öka det folkliga stödet för regeringen eller kungen nämnvärt. Karl X såg den liberala majoriteten i Deputeradekammaren som ett hot mot riket och beslöt sig därför för att rensa kammaren på motståndare. För detta ändamål undertecknade han den 25 juli 1830 de så kallade juliordonnanserna. Som stöd för dessa åberopades författningens 14:e artikel, som gav kungen rätt att utfärda reglementen och förordningar nödvändiga för lagarnas verkställighet och statens trygghet. De fyra ordonnanserna, som publicerades den 26 juli, inkluderade kraftigt inskränkt tryckfrihet, deputeradekammarens upplösning, kommande nyval samt en helt ny vallag med höjd census. Resultatet skulle bli att den liberala medelklassen exkluderades helt och hållet från valdeltagandet. (källa)
  9. 4. mål om annan ersättning som enligt författning utgår av statsmedel, såvida ej författningen hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid tvist anhängiggöra talan hos allmän domstol eller expropriationsdomstol eller ersättning enligt författningen utgår till kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet eller fråga är om ersättning eller hittelön enligt lagen (1942:350) om fornminnen. (källa)

Phonetiskt närliggande ord

Sök bland ca 39000 synonymer samt ca 88000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.