Förkunnelse Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet förkunnelse

1. Stylit eller pelarhelgon var en sorts kristen asket, särskilt i Syrien och Palestina, som under 400- och 500-talen bedrev sina botövningar uppe på en pelare som var mellan 3 och 18 meter hög. Högst upp fanns en plattform med en liten hydda och dit en stege ledde upp. Pelaren tjänade samtidigt som predikstol, eftersom styliterna ofta drog till sig besökare som lyssnade till deras förkunnelse. (källa)
2. Predikan (latin praedicare 'utropa') eller förkunnelse är de tal och anföranden som religiösa lärare håller för att utlägga innehållet i sin tro och vinna anslutning till denna, samt uppmuntra till ett liv i enlighet med den. (källa)
3. Inom neokarismatiska kyrkor och "andekyrkor" så spelar helande och profetia generellt sett en större roll än tungotalet i förkunnelse och förväntan på hur man tror att Guds Ande kommer att verka. (källa)
4. Efterhand ändrades dock formen. 1919 togs katekesundervisningen bort i folkskolan, och undervisningen lade tonvikt vid Jesu etiska förkunnelse. Undervisningens evangeliskt konfessionella karaktär var dock orubbad. Först under 1960-talet började ämnet att ändras. Från 1965 års läroplan för gymnasieskolan och 1969 års läroplan för grundskolan fick ämnet namnet religionskunskap. Med den nya läroplanen 1980 stärktes religionskunskapen konfessionslösa karaktär ytterligare. (källa)
5. Tältmöte betecknar vanligtvis en gudstjänst eller ett så kallat väckelsemöte i ett stort tält. Tältmötet präglas ofta av mycket musik och en stark förkunnelse (predikan) med inriktning på att människor skall omvända sig till Jesus och bli frälsta. Tältmöten hålls oftast av olika frikyrkoförsamlingar, men är ovanligare inom Svenska kyrkan. Många gånger ordnas tältmöten i ett ekumeniskt samarbete på den aktuella orten. (källa)
6. Unitarism (unitarist) eller unitarianism (av latin unitas "enhet", unus "en") är inom kristendomen en benämning på en rörelse som uppstod på 1500-talet och som helt avvisar läran om treenigheten, det vill säga att Gud kan delas in i aspekterna Fadern, Sonen och Den Helige Ande, och att Jesus därför är Gud. Istället anser man att Gud är en. Unitarer tror att Jesus var inspirerad av Gud i sin förkunnelse, att han är vår frälsare, men inte att han var en gud eller Gud inkarnerad. (källa)
7. Under medeltiden talade man om sju barmhärtighetsverk, baserade på Jesu förkunnelse, att mätta de hungrande, ge dryck åt de törstande, klä de nakna, ge härbärge åt husvilla, besöka de sjuka, besöka de fångna samt begrava de döda. (källa)
8. Fariséerna, även kallade "de avsöndrade" eller "de avskilda", var från början ett slags politiskt parti, men som runt vår tideräknings början kom att bli andliga lärare. Fariséerna ställde sig emot det ledande partiet saddukéerna, både vad det gällde saddukéernas moral, etik och politiska ställningstagande, men även i frågor rörande teologi. De faktakunskaper som finns om fariséerna kommer ursprungligen från den judiske historieskrivaren Josefus, från tidiga kristna skrifter och från rabbinska källor. Fariséerna förmedlade innebörden av att leva enligt det förbund, som slutits på berget Sinai. Vidare menade de att Gud styrde över människans liv, men att människan ändock hade en egen fri vilja. De undervisade i synagogorna, och även om de inte utgjorde någon elit, vilket däremot saddukéerna utgjorde, hade de ett folkligt stöd, och det var de som kom att sätta sin prägel på judendomen efter templets fall, då saddukéerna miste sin makt. Fariséerna menade att den muntliga traditionen var lika viktig som den skriftliga och enligt rabbinsk tradition var det fariséerna som förde den muntliga läran vidare. Man tror med stor sannolikhet att det var fariséerna som grundlade tanken om kroppens och själens återförening på domens dag, samt föreställningen om den enskilda individens belöning eller straff. Detta är tankar som kom att prägla den fortsatta judendomen. Fariséerna trodde dessutom på Messias, änglar och på uppståndelsen. De senare rabbinerna räknas som fariséernas efterföljare. Den bild som ges av fariséerna i Nya Testamentet är inte objektiv, eftersom texterna producerades i en tid då kristendomen avgränsade sig mot judendomen. Detta syns tydligast i Matteusevangeliet, medan bilden av fariséerna är mer nyanserad i Lukasevangeliet: å ena sidan är polemiken hård, å andra sidan finns likväl en tät gemenskap, synlig bl.a. i gemensamma måltider och att fariséer varnar Jesus för Herodes stämplingar. I Jesu förkunnelse fördöms ofta fariséernas falska fromhet och präktighet, men Lukasevangeliets bild antyder att Jesus och fariséerna på många sätt stod varandra nära och t.ex. delade fronten mot saddukéerna om uppståndelsen. (källa)