Förkunskapskrav Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet förkunskapskrav

1. I jämförelse med femåriga civilingenjörsutbildningar är högskoleingenjörsutbildningar generellt mer praktiskt orienterade, är inte forskningsförberedande i lika hög grad, innehåller inte lika mycket matematik och fysik. Idag är kraven på förkunskaper vanligen desamma, men förkunskapskraven ändrades 2010 så att Matematik E (som idag motsvarar Matematik 4) krävs på samtliga civilingenjörsutbildningar i landet. (källa)
2. Kursplan är ett dokument som beskriver en kurs syfte, innehåll, förkunskapskrav, med mera. En kurs motsvarar ett betyg i ett ämne. Kursplanen är ett juridiskt bindande dokument som beskriver vilken form av undervisning och examination en antagen elev eller student är utlovad. (källa)
3. Skogsmästare är en examen vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) efter studier som ger teoretiska och praktiska kunskaper om skogsbruk. Examen omfattar 180 poäng. Som förkunskapskrav gäller gymnasieskolans naturbruksprogram med skoglig inriktning och minst 6 månaders skoglig praktik. För sökande med annan gymnasieutbildning finns möjlighet att gå en 1- årig behörighetsgivande preparandkurs. Skogsmästarutbildningen är förlagd till Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg, där skogsmästare utbildats sedan 1945. (källa)
4. Skogstekniker är en examenstitel efter en tvåårig högskoleutbildning vid Gammelkroppa skogsskola i Värmland. Som förkunskapskrav gäller gymnasieskolans naturbruksprogram med skoglig inriktning. Skogsteknikerutbildningen är inriktad på skogsproduktion, skogsteknik och skoglig planering, och motsvarar ungefär de två första åren av skogsmästarutbildningen. Utbildningen leder främst till arbetsledande och planerande arbetsuppgifter inom skogsbruket. Viktiga arbetsgivare är Skogsstyrelsen, skogsbolag, skogsägareföreningar och skogliga konsultföretag. Skogstekniker har möjlighet att läsa ett tredje år vid Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg och bli skogsmästare. (källa)
5. Enligt ett äldre system för att ange progressionsnivå för kurser inom ett avgränsat ämnesområde kunde en kurs ges på A, B, C, D eller F-nivå, och i sällsynta fall E-nivå och X-nivå. Systemet infördes begränsat 1969 och bredare på 1980-talet. Huvuddelen av lärosäten övergav systemet 2011 i samband med Bolognaprocessen och att SUHF:s mer komplexa koder för krav på tidigare högskolestudier (se nedan) infördes. Nivå A till C motsvarar dagens grundnivå, D dagens avancerad nivå, och F dagens forskarnivå. Systemet syftar till att säkerställa att studenter som påbörjar självständigt arbete (examensarbete eller uppsatsarbete), och att studenter som erhåller en högskoleexamen, inte enbart har läst grundläggande kurser utan har fördjupat sig på tillräckligt hög progressionsnivå inom sitt område. Högre progressionsnivå innebär högre förkunskapskrav inom ämnet. (källa)