Förladdning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet förladdning

1. Från och med 1860-talet ersattes krutet av nitroglycerin eller andra explosiva sprängämnen som dynamit, sebastin, ammoniakkrut, extradynamit, patentdynamit och expressdynamit. Sprängämnena inlades i hål, borrade i berget. I sprängämnet insattes en tändpatron, även kallad tändkapsel, från vilken utgick en stubintråd som nådde ett stycke utanför hålet. Under 1800-talets sista år användes även elektrisk antändning av tändpatroner. Ovanpå sprängämnet tillpackades sedan en förladdning av lera eller sand (stundom brukades även vatten), varefter stubinen antändes och skottet gick av. För att få god effekt av skottet fordrades, att borrhålet "påsattes", slogs till lagom djup och att laddningen var rätt avpassad. (källa)
2. De första patronerna infördes på 1500-talet. För att förenkla laddningen packades krut lagom för en avfyrning tillsammans med blykula in i en pappersladdning. Vid omladdning revs huvudet på patronen av med ett nyp, krutet hälldes ned i pipan, pappatronen veks ihop och stoppades i mynningen som förladdning och stöttes med kulan ned i loppet. Den lilla mängd krut som följt med nypet då huvudet revs loss användes som fängkrut. På grund av priset på papper blev patrontypen inte helt vanlig förrän på 1700-talet. (källa)
3. I hagelvapen och svartkrutsvapen förekommer ofta en enklare form av drivspegel som kallas förladdning. (källa)