Förrådskammare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet förrådskammare

1. Meriones crassus är en företrädesvis nattaktiv art som lever i torra, sandiga habitat och undviker högländer. Boet grävs ut 20 till 150 cm under markytan, och har flera ingångar och förrådskammare. Arten kan söka föda upptill 10 kilometer från boet. Födan består främst av frön under sommaren och gröna växtdelar under vintern, men insekter kan också tas, framför allt vandringsgräshoppor och syrsor. Den hamstar föda, speciellt åsne- och kamelspillning som är rik på osmälta frön. (källa)
2. Dogonfolket i sydöstra Mali har levt relativt isolerat från omgivande folk och deras byar ligger insprängda bland klippor och kan ofta bara nås med repstegar och linor. De har därmed bevarat sin traditionella religion och den konst som förknippas med den. Mycket av denna konst används i samband med begravningar och de maskdanser som förekommer i samband med dem. Värd särskild uppmärksamhet är de halvmeterhöga statyetterna av förfäder som uppvisar en sådan variation sinsemellan att de var och en tycks vara början på en egen tradition. Typiskt för dessa s.k. "små föräldrar" är dock deras statiska och rofyllda karaktär. Förfädersskulpturerna brukar gå i arv från generation till generation och förvaras i speciella förrådskammare. Hos dogonfolket åtnjuter smederna stor aktning. (källa)
3. Boet är en mycket komplex, underjordisk konstruktion utgrävd under någon buske. Det kan vara så stort som 10 m i diameter, och ligga på ett djup på 1/2 m. Boet har mellan 2 och 8 ingångar och flera gångar som leder till en förrådskammare. Det är vanligt att den ofta byter bo om det gamla skulle visa sig vara olämpligt. I vissa områden formar djuren mindre kolonier, medan den i andra lever solitärt. (källa)
4. Ekorren är en bergsart som lever på höjder mellan 1 950 och 3 440 m, vanligast i intervallet 2 100 till 3 300 m. Den förekommer främst i skogsbryn och gläntor i barrskog, men kan även på vissa håll påträffas i blandskog med ek och en. Den kan även påträffas bland bebyggelse på landsbygd och i förorter. Den klättrar gärna i träd, och utnyttjar stubbar och timmerstockar som utsiktspunkter. Bona förläggs underjordiskt nära buskage, timmerstockar, stubbar eller byggnader. De är förhållandevis komplexa, med en huvudtunnel på 6 till 9 m, en bokammare, en till två förrådskammare, flera sidogångar och flera utgångar. Den kan också inrätta sitt bo i ihåliga träd, exempelvis i övergivna hackspettbon. Arten är dagaktiv och hävdar revir, utom under parningstiden. Den faller inte i någon egentlig vinterdvala, men håller sig inaktiva från höst till tidig vår (kring början av mars). Det händer dock att den kommer fram under varma vinterdagar. (källa)