Försångare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet försångare

1. Benämningen anses komma från den ursprungliga ritualdel där evangelieboken av en diakon flyttades från den södra sidan av kyrkan till den norra. , alternativt från en tidigare praxis där en försångare ledde psalmen från läspulpetens trappa. (källa)
2. Gudstjänstens grundstruktur är i stora stycken densamma i ortodoxa kyrkan, men kan vara svår att känna igen då musik och de enskilda momenten utformats på annat vis. Predikan förekommer inte alltid i ortodoxa gudstjänster (vanligast vid slutet), sången är bönerop ("Herre förbarma dig!"), hymner (ofta från fornkyrkan), och psaltarpsalmer, och sjungs oftast av försångare (grekiska: "psaltis") eller kör: folket kan på sina håll sjunga med. Psalmbokspsalmer används inte. Koret, som kallas "altaret", befinner sig ofta bakom en skärmvägg med heliga bilder (ikoner), med tre dörrar: ikonostásen. (källa)
3. Den judiska liturgin består av böner och recitationer beskrivna i siddur, en judisk bönebok vars namn kan härledas från ordet seder som betyder just ordning. Siddur innehåller de dagliga bönerna och böner för många särskilda tillfällen, med förklaringar hur recitationen ska gå till. Eftersom vissa gudstjänstmoment kräver att ett visst minsta antal troende är närvarande (minjan) finns också anvisningar för vilka böner som kan läsas enskilt. Större delen av den judiska liturgin sjungs och många synagogor har en särskild försångare, hazzan. (källa)
4. En kantor (av latinets cantor, sångare) är i Sverige ett ofta använt begrepp för alla former av kyrkomusiker. I många andra länder och kyrkliga traditioner, avses med kantor ofta körledare och/eller försångare, men bruket kan variera inom en del språkområden. Även i Sverige torde den ursprungliga betydelsen varit den. (källa)
5. Enligt den kände upptecknaren av polskemelodier Karl Sporr finns det även i Sverige gamla polskor med tydliga musikaliska influenser från 1700-talets menuetter. Det finns exempel på att samma melodi i gamla notböcker ibland betecknas som menuett och ibland som polska. Man har återanvänt samma melodi men ändrat lite på taktdelarnas längd och betoning så att rytmen passat till en annan dans. Musikaliskt har många äldre polskor influerats mycket av vallåtsmusik som sjungits eller spelats på enkla blåsinstrument, har begränsat tonomfång och ofta växlar mellan dur och moll eller använde dorisk kyrkotonart. En påverkan kommer från gamla psalmer(äldre än 1820), så kallade folkliga koraler, som bevarats och utvecklats av försångare i församlingar som inte hade någon orgel. (källa)
6. Den västerländska teatern har utvecklats ur de årliga Dionysosfesterna i antikens Grekland. Varje år ordnade man en fest till guden Dionysos' ära och som en av traditionerna byggde man då en arena för körsång. Kören bestod av dels kör, dels en försångare som sjöng en växelsång med kören. Snart började försångaren att tala istället vilket så småningom utvecklades till att försångaren skulle föreställa en person (dramats protagonist). Kören fungerade som ett språkrör åt den aktuelle dramatikern. Senare började även en motspelare agera, en så kallad antagonist. I det antika Grekland ordnade man årliga teaterfestivaler där tre antika dramatiker fick tävla med fyra pjäser var, tre tragedier och ett lustspel. På den tiden var teater, som så mycket annat, ett nöje förbehållet för Greklands medborgare (fria män) och det var bara män på scenen, även i kvinnorollerna. Man använde även masker som förstärkte rösten genom en tratt vid maskens munöppning. Skådespelarna bar också 'koturner' som var en typ av halvmeterlånga skor, även stora mantlar och huvudbonader (onkos) bars för att skådespelarna skulle synas bra. (källa)
7. Växelsång innebär att versrader eller strofer i en sång sjungs växelvis mellan enstaka sångare eller grupper av sångare, till exempel två körer eller körhalvor mot varandra, så kallad "antifonal sång". Växelsång kan också sjungas av en solist eller försångare och en kör, så kallad "responsorial sång" eller mellan olika grupper inom församlingssång, så kallad "alternatim". (källa)