Försanthållande Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet försanthållande

1. Liberalteologin var en emancipatorisk rörelse, som framhöll den enskildes religiösa frihet gentemot traditionen. Den avvisade läror som tycktes hota individens autonomi, och utsatte Bibeln för en sträng historisk kritik. Nya Testamentets innehåll reducerades till "Jesu enkla lära", en moralisk undervisning på allmänmänsklig grund. Sann kristen tro ansågs inte bestå i försanthållande av dogmer eller i blind bokstavstro, utan i tillit till Gud, aktiv dygd och kärlek till nästan. (källa)
2. Transpersonell psykologi har även fört klinisk uppmärksamhet till en rad psykoreligiösa och psykoandliga problem. Cowley och Derezotes (1994) noterar att transpersonell teori har en förståelse av andlighet som är integral till den mänskliga naturen och är grundläggande aspekt av varandet. Denna förståelse skiljer sig något från den populära föreställningen att andlighet är försanthållande av trossatser, eller mått på kyrkobesökfrekvens, egenskaper som snarare kan ses som indikationer på och resultat av den psykoreligiösa dimensionen. Psykoreligiösa problem har att göra med möjliga psykologiska konsekvenser av en persons involvering med trosdogmer och praktik hos en organiserad religiös institution. Bland dessa problem finns erfarenheter relaterade till byte av kyrkosamfund eller konvertering, intensifikation av religiös tro eller praktisk, tappad tro, och att gå med i eller lämna en nyreligiös rörelse eller sekt. (källa)
3. En radikal syn på bibelns budskap framfördes på 1920-talet av Rudolf Bultmann, vars bibelsyn orsakade starka reaktioner. Bakom hans hermeneutiska program som han kallade "avmytologisering" ligger den tanken att bibelns budskap kan frikopplas från historien. Det är budskapet "kerygmat" som är det väsentliga. Det är när kerygmat når den enskilda människan som Gud talar till henne. Mot detta invända andra, bland annat svenska forskare, att man inte kan skilja på budskap och historia. Historien är en del av budskapet. Det är i undren som budskapet visar sig. Vad som verkligen hänt är, menar dessa forskare, inte betydelselöst. I princip är det, enligt dem, möjligt att verifiera eller varje fall falsifiera vad som hänt. I ett tidigt skede skulle man t.ex. ha kunnat visa fram kroppen och på så sätt visa att någon uppståndelse inte ägt rum. Ett sådant resonemang har även det kritiserat, då det kan leda till att man, med ett alltför stort betonande av försanthållandet av ett historiskt skeende, får en ensidigt intellektuell syn på bibeln. Om man för ensidigt betonar det historiska så kan man tappa bort gudsmötet i kontakten med bibelordet, det vill säga av bibeln som Guds ord. (källa)