Förskollärare Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder förskollärare, varianter, uttal och böjningar av förskollärare

Förskollärare synonym, annat ord för förskollärare, vad betyder förskollärare, förklaring, uttal och böjningar av förskollärare.

Vad betyder och hur uttalas förskollärare

Förskollärare uttalas för|skol|lär|are el. för|skole|lär|are och är ett substantiv.

Ordformer av förskollärare

Singular

förskollärare
obestämd grundform
förskollärares
obestämd genitiv
förskolläraren
bestämd grundform
förskollärarens
bestämd genitiv

Plural

förskollärare
obestämd grundform
förskollärares
obestämd genitiv
förskollärarna
bestämd grundform
förskollärarnas
bestämd genitiv

Variantstavning singular

förskolelärare
obestämd grundform
förskolelärares
obestämd genitiv
förskoleläraren
bestämd grundform
förskolelärarens
bestämd genitiv

Variantstavning plural

förskolelärare
obestämd grundform
förskolelärares
obestämd genitiv
förskolelärarna
bestämd grundform
förskolelärarnas
bestämd genitiv

Förskollärare är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Andra språk

Förskollärare på Engelska

  • preschool teacher

Hur används ordet förskollärare

  1. Barnträdgårdsverksamheten kom till Finland 1888. I Finland används alltjämt ordet barnträdgård för det som i Sverige numera kallas förskola, även om den vanligare moderna benämningen är dagvård. Utbildningen till barnträdgårdslärare motsvarar den svenska utbildningen till förskollärare. (källa)
  2. I förskoleklassen leder förskollärare och grundskollärare verksamheten. Ofta är skolbarnsomsorgen en integrerad verksamhet där förskoleklassen pågår innan lunch och fritids tar vid efter lunchrasten. Det kan medföra att en fritidspedagog är aktiv även i förskoleklassverksamheten. (källa)
  3. Ofta indelas medelklassen i "övre" och "lägre" medelklass. Till den övre medelklassen räknas traditionellt akademiker i yrken med högre inkomst och personer med chefsposition högre än mellanställning. Till den lägre medelklassen räknas ofta övriga akademiker och icke-akademiska tjänstemän, som poliser och gymnasieingenjörer. Gränsen mellan svensk arbetarklass och lägre medelklass har föreslagits gå mellan barnskötare och förskollärare. Det skulle i så fall betyda ungefär att medan LO-grupperna är arbetare så är övriga löntagare medelklass. (Då får man räkna med en viss överlappning rent inkomstmässigt så tillvida att en del inom lägre medelklass kan ha lägre lön än en del arbetare). (källa)
  4. Skolbarnsomsorgen (SBO) bestod främst fritidshem och familjedaghem och anordnades i Sverige i anslutning till förskoleklass och grundskola fram till dess barnet fyllde tretton år. Från tio års ålder brukade ofta skolbarnsomsorgen arrangeras i form av så kallad fritidsklubb. Inom skolbarnsomsorgen arbetade förskollärare, fritidspedagog och barnskötare. (källa)
  5. På 1930- och 1940-talen skedde en kraftig utveckling. Då "föddes" de barnomsorgsformer som föräldrar idag ser som en naturlig del av ett modernt samhälle. Barnomsorgspersonalen började utbildas i takt med att kraven på pedagogisk verksamhet ökade. Föregångarna till förskollärare kallades småbarnsfostrarinnor eller barnträdgårdsledarinnor. (källa)
  6. På förskolor i Sverige arbetar de tillsammans med förskollärare, och de två yrkesgrupperna kompletterar varandra i ett arbetslag där förskolläraren har ledningsansvaret. I praktiken genomför de i princip samma arbetsuppgifter. Det kan även förekomma andra yrkesgrupper inom förskolor, såsom specialpedagoger och resursassistenter. Barnskötare kan även arbeta inom skola och samarbeta med bland annat lärare, fritidspedagoger och fritidsledare. (källa)
  7. Förskollärare, i Finland barnträdgårdslärare, kallas den som arbetar på en förskola och som har en för yrket anpassad akademisk pedagogisk utbildning. (källa)
  8. Verksamheten började 1887, då Anna Hierta-Retzius startade de så kallade arbetsstugorna. Där utförde fattiga skolbarn med ensamstående mammor handarbete, och kunde också göra läxorna. Verksamheten finansierades av välgörenhetsorganisationer eller privatpersoner. Under 1930- och 1940-talen växte en ny syn fram på de slag av inrättningar som arbetsstugorna representerade. Samhället skulle ta ett större ansvar för barns omsorg och fostran och fattigvårdsstämpeln skulle tvättas bort. I mitten av 1940-talet infördes statsbidrag både till arbetsstugorna och de yngre barnens barnkrubbor. Då ökade kommunernas ansvar för verksamheten och förskollärare anställdes som ansvariga för verksamheten. Ungefär samtidigt skedde namnbyte till eftermiddagshem. I eftermiddagshemmen behövde barnen inte längre arbeta utan kunde ägna sig åt läxläsning och rekreation. Fritidsintressen uppmuntrades och omsorgen om barnen betonades. Under 1960-talet blev fritidshem en allt vanligare benämning. 1964 startade en speciell utbildning med yrkesbeteckningen fritidspedagog. På 1960-talet var det främst ensamstående mödrar som var beroende av barntillsyn för att kunna arbeta som använde fritidshemmen även om tillsynsformen var öppen för alla. Under 1970-talet sökte sig allt fler kvinnor ut på arbetsmarknaden och behovet av fritidshem ökade. En ytterligare ökning kom på 1990-talet då allt fler 6-åringar skrevs in på fritidshemmen, i samband med flytten av 6-åringar från förskola till förskoleklass, samt att sysselsättningsgraden för kvinnorna ökade. (källa)

Sök bland ca 39000 synonymer samt ca 88000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.