Förslitningsskada Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet förslitningsskada

1. Höften belastas normalt så fort man använder benen, vilket sker genom användning av senor och muskler på signaler från nervsystemet. Brosk förhindrar att benen gnider mot varandra. Såväl skelett och brosk som senor och muskler och nerver kan orsaka smärta i höften. Med ökande ålder finns en ökad risk att höften drabbats av förslitningsskada, och sjukdomar som artrit, benskörhet, bursit, synovit, med mera. Skador mot höften kan ge exempelvis höftfraktur, höftluxation, muskelsträckning, tendinit och bursit. Nerver kan komma i kläm, och ge smärta, som fallet är med exempelvis ischias. Skelettsjukdomar med höftsmärta innefattar skelettcancer, rakit, för barn Legg-Calvé-Perthes sjukdom, osteomyelit, med mera. Om höftsmärtan sitter inuti höften eller ljumsken är det mer troligt att det är själva höftleden som är problemet. Om smärtan istället sitter på utsidan av höften är det mera sannolikt att smärtan beror på höftens muskler, ligament, senor eller annan bindväv. (källa)
2. Förslitningsskador, också kallade belastningsskador, är ansträngningsutlösta skador på det muskuloskeletala systemet, som vanligen yttrar sig i smärta och svårigheter att röra kroppsdelen som drabbats. Termen förslitningsskador används inte inom medicinen. Där använder man i stället begreppet belastningsskada. De forskningsområden som berör belastningsskador är ergonomi, idrottsmedicin samt arbets- och miljömedicin. (källa)
3. Stressfraktur, utmattningsfraktur, eller marschfraktur uppstår när skelettet överbelastas vid upprepade tillfällen (en så kallad förslitningsskada). Skadan drabbar främst underben och mellanfotsben. Överbelastning kan bland annat bero på en för stor träningsdos, hårt underlag, dåliga skor eller tidigare skador vilka tvingar kroppen att föra över belastningen till andra områden vilket kan leda till överbelastning. Skadan karaktäriseras av små sprickor i ett av kroppens ben. (källa)
4. Led (latin: singularis articulatio, pluralis articulationes) är de delar av skelettet där två eller flera ben möter varandra och de kan röra sig i förhållande till varandra. En led som består av två ben består av ett ledhuvud på ena benet och en ledpanna på det andra benet. Ledhuvudet passar i ledpannan och kan röra sig däri. Leder drabbas ofta av förslitningsskador och andra artropatier. Smärta i leder kallas artralgi. (källa)
5. Myalgi kan ha en rad olika orsaker. Det kan primärt vara muskeln som orsakar smärtan som vid översträckning av en muskel eller muskelgrupp, träningsvärk, arbets- eller förslitningsskador, myopatier, fibromyalgi eller muskelinflammation (myosit). Men det kan också uppkomma sekundärt till andra sjukdomar. Myalgi kan alltså vara ett symtom på en systemisk sjukdom, exempelvis infektionssjukdomar, cancer, hepatit, vissa psykiska störningar (ångeststörningar, PMS), kroniskt trötthetssyndrom, baksmälla, endokrina sjukdomar, näringsrubbningar, ämnesomsättningssjukdomar, läkemedel och sjukvårdsbehandlingar. Beroende på orsak kan smärtan vara molande, kvardröjande och djup, eller skarp, hastig och snabbt övergående. (källa)
6. Ryggraden kan påverkas negativt av åldrande, och drabbas av förslitningsskador, osteoporos med kotkompression, broskförslitning, artros, spondylos, diskdegeneration och diskbråck. Sådana tillstånd kan yttra sig i ryggsmärtor. (källa)
7. Sopåkare är yrkesbenämningen på en sopbilschaufför. Sophämtaryrket präglades länge av tunga lyft av säckar, med åtföljande förslitningsskador i knän och nacke, men i takt med införandet av rullkärl och sidlastande robotarmar för kärltömning har dessa problem kunnat minskas. Sopgubben är en av de yrkeskategorier där ackordslönesystemet levt kvar längst, och än idag är denna typ av lönestruktur inte helt ovanlig. (källa)
8. Gemensamt för samtliga demobord är höjden, som ligger mellan 90 och 93 cm, inte att förväxla med barbord som är 105 cm höga. Höjden på borden är anpassad till personer med normallängd, för att undvika förslitningsskador på bland annat rygg och axlar. Ett vanligt mått på bordsskivan är 120x60 cm. Demobord med en bredd under 60 cm rekommenderas ej för bland annat demonstrationer där matlagning ingår, eftersom det kan bli svårt att få plats med de attiraljer som eventuellt ska ingå i aktiviteten. (källa)
9. Hjulbenthet, även kallat O-benthet och varusvackling, är en deformitet i benen som kännetecknas av att det uppstår ett avstånd mellan knäna då individen står med fötterna bredvid varandra och parallellt med varandra. Det finns flera faktorer som kan bidra till hjulbenthet, och ibland uppträder det utan känd orsak. Artros, stressfrakturer och trauma är vanliga orsaker, och hos barn förekommer ibland en så kallad fysiologisk hjulbenthet som ofta kan växa bort spontant. Även benskörhetssjukdomar som engelska sjukan kan ge upphov till hjulbenthet. Detta var en vanlig orsak till tillståndet även i Sverige förr i tiden. På grund av hjulbentheten kommer en större del av belastningen från överkroppen att hamna på knäledens insida, vilket kan leda till förslitningsskador. Behandlingen är ofta operativ, och kan utgöras antingen av en så kallad valgiserande osteotomi, där man tar bort en benkil för att utjämna belastningen i knät, och dels av en protesoperation där knäleden byts ut mot en protes. (källa)
10. Överkonsumtion av näring kan ge fetma, vilket kan leda till överbelastning av kroppens leder och organ med förslitningsskador. Fetma ökar risken för kardiovaskulära sjukdomar, vissa endokrina sjukdomar, högt blodtryck med mera. (källa)