Fanfar Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet fanfar

1. När reguljära tv-sändningar inleddes i Europa under 1950-talet bestod presentationen av tv-program av en programpresentatör som syntes i bild. Bakom sig brukade programpresentatörer ha en belyst skärm eller en ridå. Ibland kunde även kanalens logotyp ses bakom hallåan. Övriga presentationselement som var vanligt förekommande var klockor, någon slags kanal-ID och skyltar. Skyltar och kanal-ID framställdes genom att man filmade skyltar eller använde stillbilder ur programmen. Klockor, och ibland även kanal-ID, genererades ofta genom mekaniska modeller som filmades. Kanal-ID kunde ibland ackompanjeras av en fanfar, och vissa kanaler skapade animerade kanalidentiteter. (källa)
2. Axel Österberg gav under 1930-talet ut såväl stridsskrifter (tex Café Folkhemmet, Federativs 1935) som mer renodlade diktsamlingar som Röd Fanfar 1934 och Trumma 1935 (båda på Syndikalistiska Ungdomsförbundets Storms förlag). I förordet till den sistnämnda kan man bland annat läsa: "Snurra på din jordglob, men akta dig så att du inte får blod på händerna. Som ångestsvett ur dess innandömen glimma bloddropparna på globens punkter och streck. Detta är jorden, som blev människan given, detta är den jord, av vilken vi skulle skapa ett paradis. Blod och barkbröd, galgar och bilor." Hans mest betydande verk får dock anses vara Bakom Barcelonas barrikader, utgiven på Federativs förlag 1936, bara några månader efter Spanska inbördeskrigets utbrott och den enda svenska ögonvittnesskildringen av anarkosyndikalisternas revolution i Katalonien 1936. (källa)
3. Näverluren är ett naturhorn, och saknar därmed fingerhål eller ventiler. Normalt sett kan cirka 10 toner ur naturtonserien spelas på instrumentet. Står man med en sluttande bergsäng bakom sig kan det höras många kilometer. Idag används näverluren mest som ett kuriöst inslag, exempelvis för att blåsa fanfar vid invigningar eller andra evenemang. I Dalarna blåses ännu på näverlur lite här och var i lämpliga sammanhang. (källa)
4. Fanfar (fr. fanfare), kort smattrande musiksats, företrädesvis för trumpeter eller Valthorn och i regel bara på treklangens toner. Den nyttjas såsom signal i krig eller på jakt, ävenså vid festliga tillfällen, i vilket fall ordet motsvaras av det engelska "flourish" och det tyska "tusch". (källa)