Fattigvård Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet fattigvård

1. Hemortsrätt var i äldre lagstiftning förhållandet mellan en kommun (eller dylik) och en medlem där, en kommun var skyldig att bekosta fattigvård för personer som hade hemortsrätt i kommunen. (källa)
2. K Protokoll och handlingar (sockenstämma, kyrkostämma, kyrkoråd, kyrkofullmäktige, skolråd, skolstämma, barnavårdsnämnd, fattigvårdsnämnd - de senare fram till kommunalreformen). (källa)
3. Sveriges skattläggningar på bland annat 1500- och 1600-talen innefattade uppräkningar av orter (byar och bruksorter) i varje socken. Årliga räntan var vanligen sorterad efter byar efter en viss given ordning i socknen, ofta en medsols genomgång, men på sina håll även efter hamnor eller skeppslag. När mantalslängder börjar följde de en liknande struktur, men redovisades separat ibland redovisades torp separat. Vanligen redovisades dock soldater, sätesgårdar och prästgårdar och andra hushåll med vissa undantag från mantalsplikten separat. I årliga räntan blev däremot praxis att torp redovisades under de byar på vars ägor de var belägna. Då husförhörslängder börjar föras indelad efter ortnamn efter liknande principer, ofta dock med soldater och fattigstuguhjon redovisade separat. Då många socknar under 1800-talet växte blev det ofta praxis med ett alfabetiskt register för att kunna återfinna en by eller ett torp. Relativt tidigt övergick man till ortsindelning av husförhörslängden i bokstavsordning. Det blev också vanligare att man följde jordebokens praxis att återge torp under de byar på vars ägor de var belägna. Det var också ganska vanligt att större socknar i husförhörslängden uppdelades i fjärdningar eller sexmansrotar. Orten kunde på landsbygden vara en by eller en bruksort, och i tätorten ett kvarter. Orterna var i sin tur indelade i fastigheter, torp eller gårdar, där varje fastighet eller gård i allmänhet hade ett eget uppslag (folio) i husförhörslängden. Församlingen eller socknen kunde även vara indelad i flera numrerade soldatrotar, som var och en i regel bestod av två mantal (ofta med flera gårdar än så) samt ett antal underlydande torp på landsbygden eller flera kvarter i staden, vilka tillsammans ansvarade för rekrytering av en soldat, finansiering av en skola och fattigvård, med mera. (källa)
4. Rote (fornsvenskt ord besläktat med tyska rotte, fornfranska rote, medeltida latin rutta, rupta, finska ruotu) betyder utbruten del, distrikt, skara eller avdelning. Begreppet har under lång tid i svenska språket använts för skilda funktioner: främst (1) för minsta truppavdelning i en formering eller ett förband, (2) för uppdelning av stad i distrikt för folkbokföring, brandförsvar, med mera, samt (3) för indelning av socken i distrikt. Markägare som tillhörde en rote var gemensamt ansvariga för olika uppgifter, exempelvis indelningsverkets rotering (vid soldatrote, båtsmansrote eller ryttarrote), fattigvård (vid fattigrote) och för att arrangera husförhör (vid husförhörsrote). (källa)
5. I början av 1900-talet var bostadsstandarden i Sverige miserabel. Industrialiseringen förde med sig att många människor flyttade till städerna där arbeten fanns. Trångboddhet, ohälsa och förslumning tilltog i städerna. Behovet av bostäder var skriande. Stockholm stad reagerade inledningsvis med fattigvård och nödhjälpsåtgärder. Så småningom började bostadsfrågan för de lägre inkomsttagarna att upptas som ett ansvar för staden. Stockholm stad etablerade därför Småstugebyrån och införde konceptet organiserat självbyggeri. För låginkomsttagarna möjliggjorde det ett eget småhus. Stora markområden i Bromma och Enskede köptes av Stockholm stad för att låta uppföra bostadsområden, bl.a. Norra Ängby och Tallkrogen. Invånarna lät sig bygga sina egna småhus och utbyggnaden av spårvagnslinjer möjliggjorde ett boende utanför stadens gränser. (källa)
6. Socialtjänsten arbetar enligt den socialtjänstlag som infördes 2001 (2001:453). Tidigare begrepp med samma eller liknande innebörd var socialvård, och före 1956 fanns fattigvård. (källa)
7. En genomgång av ärenden vid sockenstämmorna i Olands och Frösåker i Uppland från perioden 1724–1800 visar att en tredjedel rörde frågor om reparationer eller ombyggnationer av kyrkan och prästgården. Näst vanligast var val av bland annat sockenskrivare, sexmän, kyrkvärdar, kyrkvaktare, klockare, organist och sockenskräddare. Frågor som rörde sockenrättsskipningen var lika vanliga som valärendena. Den fjärde vanligaste typen av ärenden rörde socknens ekonomi. I mindre utsträckning diskuterades fattigvård, sockenmagasin, undervisning och liknande. Sockenstämman som institution förändrades dock under 1700-talet, och ärenden rörande exempelvis sockenmagasin, brandskydd och fattigvård blev vanligare, samtidigt som sockenrättsskipningen minskade i betydelse. Det var en utveckling som fortsatte under 1800-talet, då fattigvård och andra sociala frågor blev en allt större del av sockenstämmans verksamhet. (källa)
8. Bettleriföreskrifter fanns i 1871 års fattigvårdförordning och återfanns senare i övergångsbestämmelserna till 1918 års fattigvårdslag. Det förväntades att polismyndigheten och de kommunala myndigheterna arbetade för att hindra och hämma tiggeri. För tillsynen över bettlare anställde fattigvårdsstyrelserna (jfr socialnämnd) särskilda tillsyningsmän. (källa)
9. I många länder har länge offentligt understöd även tillhandahållits genom offentlig förvaltning (stat och kommun) i form av fattigvård med särskilda fattighus, soppkök etc. Med välfärdssamhällets framväxt har detta till stor del ersatts av socialförsäkringssystemens olika bidragsformer. (källa)
10. Flera av de större världsreligionerna förespråkar omsorg om de fattiga. I Sverige tog det sig uttryck i Fattigvård i 1686 års kyrkolag. (källa)