Femaktsdrama Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet femaktsdrama

1. Konow tog 1835 doktorsgraden i Göttingen och bosatte sig 1841 – efter att ha gift sig med Öhlenschlägers dotter Marie Louise – på gården Stend i Fane pastorat vid Bergen. Han hade dittills ägnat sig åt skönlitterärt författarskap, som med undantag av femaktsdramat Manfred (1840) för länge sedan fallit i glömska. Åren 1854–1856 satt han i stortinget. (källa)
2. Som ung gick Brun till sjöss och fortsatte med det livet, till sist som styrman, fram till 1843. Därefter begav han sig till Köpenhamn för att bli skådespelare, men gav upp försöket och började skriva skådespel istället. Bruns debutarbete De skandinaviske Brødre blev utbuat på Det kongelige Teater och med femaktsdramat Gustav den Tredie, som uppfördes på samma teater 1849, fick han inte heller någon framgång. Åren 1851–1861 ledde han Odense Teater, 1861–1863 Casino, 1865–1872 Christiania Theater och 1873–1876 Folketeatret. Dagmarteatret satte han igång i februari 1883 och ledde den fem kvartal. Det var dock som skådespelsförfattare Brun gjorde sig mest känd. Hans dramatiseringar av andras berättelser gjorde succé och höll sig länge kvar på repertoaren såväl på de köpenhamnska privatteatrarna som på provinsscenerna. Särskilt gäller det om Gøngehøvdingen (efter Carit Etlar) och om Ridderen af Randers Bro (efter Ingemann). I hans levnadsminnen Fra Dreng til Mand och Fra min Ungdom og Manddom finns ett och annat av kulturhistoriskt intresse. (källa)
3. Han har även utgivit lyriska dikter, Aus den Tagen des Knaben (1903), men har på senare tid företrädesvis gjort sig bemärkt som dramatiker i det moderna fyraaktiga skådespelet Der Kampf um's Rosenrote (1903), den lilla versifierade anekdoten Ninon de l'Enclos (1905) samt framför allt det gripande femaktsdramat på vers Tantris der Narr (1908), som är byggd på ett motiv ur Tristansagan (Tristan i förklädnad som narr hos den älskade drottningen), som blev belönad med det inte på många år utdelade Schillerpriset (som Hardt delade med Karl Schönherr). Hardt var även verksam som översättare av äldre och yngre fransk prosa. (källa)
4. Tamayo började sin verksamhet för teatern redan 1847 med Juana de Arco, efterbildning av Schiller, varefter följde ytterligare flera efterbildningar, bland andra El 5 Agosto (1848) och femaktsdramat Angela (1852), inspirerad av Schillers Kabale und Liebe. Tamayos första original är femaktstragedien Virginia (1853) i klassisk stil à la Ponsard, uppförd med stort bifall och av Quintana ansedd som den yppersta spanska tragedien. Ett samarbete med Aureliano Fernández-Guerra är det 1854 uppförda historiska dramat La ricahembra, varefter följde La locura de amor, där hjältinnan är den olyckliga drottningen Juana la Loca, Hija y madre, La bola de nieve, La esperanza de la patria, Huyenda del perejil, Lo positivo (1862), Del dicho al hecho, No hay mal que por bien no venga, Los hombres de bien och Lances de honor (1863), som av kritiken sattes i första planet av samtida dramatik och som behandlar duellproblemet från romersk-katolsk synpunkt. Tamayos yppersta arbete är Un drama nuevo (översatt till svenska på 1860-talet av Edvard Lidforss och inlämnad till Kungliga Dramatiska teatern, ny översättning i bokform "Den nya pjäsen", 1898 av Göran Björkman), där Shakespeare är huvudfiguren och Hamlets första uppförande ämnet. Tamayos dramatik är enastående i Spanien, den psykologiska utvecklingen går före teatereffekten, stilen är lapidarisk utan alla ihåliga, klingande fraser. År 1858 invaldes Tamayo i Spanska akademien, vars sekreterare han blev 1874. År 1884 blev han överbibliotekarie vid Nationalbiblioteket i Madrid. Tamayos samlade arbeten utkom 1898–1900. (källa)