Filmkritik Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet filmkritik

1. Jurij Olesja växte upp i Odessa och debuterade som författare under 1920-talet. Han räknas till de så kallade "följeslagarna" eller medlöparna till sovjetstaten. Från 1930-talet levde han isolerat och kämpade med sin alkoholism. Han skrev då bland annat filmmanus och filmkritik. Han var en artistiskt stilmedveten författare. Mest berömd är hans roman Avund (Zavist, 1927), som visar kontrasten mellan effektiva sovjetmänniskor och handlingsförlamade individualister. (källa)
2. Bo Johan Hultman var son till disponent Sten B. Hultman och Ulla Hultman, född Ruben. Hultman växte upp på Östermalm i Stockholm och gick på Sigtunaskolan, där han tog studentexamen 1958. Därefter inledde han studier i juridik men sökte och kom in på Journalistinstitutet i Stockholm. Hultman var redaktör för Gaudeamus från 1961 och ingick i arbetsgruppen för Stockholms studentfilmstudio. 1962 gifte sig han sig med journalisten Barbro Sköllerstedt, de fick fyra barn. Hultman skrev filmkritik och artiklar om amerikansk undergroundfilm och den nya europeiska filmen. Han fick uppdraget som inköpare och programsättare till SFs kvalitetsfilmsbiograf Smultronstället på Folkungagatan i Stockholm. Därefter kom han 1967 till Sveriges Radio-TV som inköpare av film för att 1969 utnämnas till filmchef på TV1. Nils-Petter Sundgren blev filmchef på TV2. (källa)
3. Pilsnerfilmen gav upphov till en relativt kort men intensiv debatt bland främst Stockholms filmkritiker. Attityden bland dessa växlade stort mellan fördömande och förståelse. Att de tidiga lustspelen eller pilsnerfilmerna skulle varit utskällda av filmkritiken är alltså en myt. Det är dock sant att de är mycket omdiskuterade. Inte minst Stockholms-Tidningens huvudkritiker Bengt Idestam-Almquist (under signaturen "Robin Hood") kunde svänga mellan ytterligheterna. Om Söderkåkar, som anses vara den första pilsnerfilmen, skrev han att överflödet av pilsner och munnar inte var publikfriande och tillgjort, utan att det var mer en spegling av liv som blev "spräckligt" av dessa varor. Om Augustas lilla felsteg skrev han följande: "Många påstå visserligen att de så kallade folkfilmernas kaffekaskar, hantverkare, pilsnerbuteljer och arbetare inte ett dugg representera det verkliga Sverige av år 1933, att det är falskt alltsammans, att svenska hantverkare och arbetare äro helt annorlunda. Men huru förklara det igenkännandets småleende som troget vilar på många åskådares läppar". I en recension av Pettersson och Bendel ansåg han att pilsnerfilmen var skygg inför verkligheten och att folklivsskildringen var falsk. (källa)