Finanser Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet finanser

1. Nödmynt eller mynttecken var mynt där det nominella värdet var större än metallvärdet (även kallat skiljemynt eller kreditmynt, detta är idag det vanliga). Nödmynt var avsedda att vara tillfälliga och ett nödmynt var tänkt att, när statens finanser slutligen tillät det, kunna inlösas mot ett "gott mynt" (värdemynt). Nödmyntet var en slags metallisk statsobligation, som senare skulle inlösas. Med avvecklandet av guldmyntfoten och silverinnehållet i mynt under 1900-talet har kopplingen till myntets metallvärde upphört och de flesta mynt av högre valör kan sägas vara mynttecken, men begreppet används ej. (källa)
2. Bretton Woodssystemet upphörde 1971 på grund av USA:s ansträngda finanser (med Vietnamkriget som en orsak). 1973 ledde oljekrisen till lågkonjunktur. Finland valde att liksom Sverige devalvera flera gånger mellan 1971 och 1979, där valutans värde sjönk med lite drygt 35%. När Mauno Koivisto tillträdde som president 1982 inleddes en ny era där en av hans hjärtefrågor var att valutan skulle försvaras till 110 % (Strong Markka policy). Detta var en taktik som kom att hålla in i 1990-talet när Sovjetunionen (som Finland hade ett betydande handelssamarbete med) föll samman, vilket tillsammans med en finansbubbla och internationell lågkonjunktur ledde till en svår depression. Inom loppet av 14 månader tvingades man två gånger devalvera marken med ytterligare 27 %. Vid det senare tillfället valde man att låta valutan flyta fritt och styras av marknaden, ett initiativ som då (hösten 1992) följdes av flera andra länder såsom Storbritannien, Irland och Danmark. Efter några år stabiliserades kursen och Finlands bank valde att låta knyta marken till den europeiska valutaenheten (Ecu) och när valutasamarbetet senare blev verklighet i början av 2000-talet så gick Finland med fullt ut genom att ersätta marken med euro. (källa)
3. Nästan alla länder har en centralbank och dess uppgifter varierar från centralbank till centralbank, men generellt är dess huvuduppgifter att säkra landets finansiella stabilitet, handha utgivning och tillverkning av landets valuta samt förvalta landets valuta- och guldreserv. Mer aktivt kan centralbanken till exempel styra landets finanser genom att reglera inflationen genom fastställande av referensräntor. Banken kan även ha som uppgift att se till att det finns ett säkert och effektivt betalningsväsende, låna ut pengar till landets banker, vara den sista garanten för bankväsendet i händelse av finansiella kriser och att övervaka berörda landets banker och finansinstitut för att stävja bedrägligt, vilseledande eller oaktsamt beteende, om inte andra parter ombesörjer detta, såsom Finansinspektionen i Sverige. (källa)
4. Den första anses vara Undervisningen om rikets ränta 1530–33. Gustav Vasa inrättade Räntekammaren, vilken utvecklades till Kammarkollegium 1539 under ledning av Kammarmästaren, från1600-talet benämnd Riksskattmästaren. Johan III inrättade den årliga Rikshufvudboken, en sammanställning över rikets finanser. År 1680 avskaffade Karl XI riksskattmästarämbetet och inrättade i stället Statskontoret, som fick det centrala ansvaret för riksräkenskaperna – eller riksstaten. År 1920 inrättades Riksräkenskapsverket, som övertog detta ansvar från Statskontoret. (källa)
5. Censorernas uppdrag var från början endast begränsat till att övervaka Roms census. Kung Servius Tullius hade inrättat detta register (census) över de romerska medborgarna och deras tillhörigheter. Med tiden kom censorernas uppdrag även att omfatta att övervaka den så kallade regimem morum, alltså den allmänna moralen. Dessutom ansvarade censorerna för stora delar av statens finanser, vilket hade samband med att de övervakade censuset, som ju var grunden för beskattning av medborgarna. (källa)
6. Finansdirektör eller den engelskspråkiga titeln Chief Financial Officer förkortat CFO, avser en person som ansvarar för ett företags finanser. Kan även kallas ekonomichef. (källa)