Fjälltopp Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet fjälltopp

1. Jan-Svensamössan ( Umesamiska Suddale) är ett fjäll och ett naturreservat vid Avaviken som är en vik av Storavan. Närmaste tätort är Arvidsjaur. Fjälltoppen ligger ovanför den nuvarande trädgränsen, varför det där finns alpina arter som till exempel klynnetåg, ripbär och krypljung. Toppen och kringliggande områden har avsatts som naturreservat 1997 och omfattar 92 hektar. Det samiska namnet på berget är Suddale, som betyder "bli tidigt isfri" eller "tina". Fjället reser sig (cirka 700 m ö.h.) ganska brant över omgivningen (Storavan 418–420 m ö.h.) och är ganska toppigt. Inom reservatet finns månghundraåriga tallar och gammal gran. Här växer ripbär, krypljung, klynnetåg och kråkbär. Berget består av röd porfyr. Till reservatet hör också delar av sjön Norra Akkajaure. Vid stranden finns en rullstensås. (källa)
2. Fjäll kännetecknas främst av toppar utan trädvegetation, rundade former, flacka sluttningar och jämförelsevis låga relativa höjdskillnader. Beroende på hur berggrundsplattorna, de så kallade skollorna, hamnade vid fjällkedjans bildande, har erosionen verkat på olika sätt. Till exempel är de norska fjällen, vars skollor står nästan vertikalt, högre och spetsigare än de svenska, vars skollor ligger mer horisontellt. Vissa bergarter är dessutom mer lättvittrade än andra, till exempel är kalksten mer lättvittrat än amfibolit. De högsta fjälltopparna består nästan alltid av svårvittrade bergarter. (källa)
3. Den förste bosättaren i dalen var Ingemund Torsteinsson, en norsk hövdingason från Romsdal, som på 890-talet med vänner och skeppsfolk for till Island. Det var under deras andra år i det nya landet som de hittade Vatnsdalur genom att följa älven, som senare fick namnet Vatnsdalsá, söderut. Dalen utvaldes som boplats på grund av dess frodiga betesmarker och de relativt snöfria fjälltopparna i omgivningen, vilka ingav dem hopp om milda vintrar. Vid Vatnsdalshólar, kullarna i dalens norra ände, gjorde de ett kort uppehåll. Här föddes Ingemunds dotter Tordis (Þórdís) – den första infödda "vatnsdalingen". En bäck i området, Þórdísarlækur, bär ännu hennes namn och det antas att Þórdísarholt (platsen där hon föddes) låg i närheten. (källa)
4. Då Mari flög med Kirsti Sørensdatter till Lydehorn på väg till häxsabbaten, mötte de många de kände igen, de flesta kvinnor men också två män, från Kiberg, Vardø, Ekkerøy, Vadsø och andra orter längs Varangerfjorden. På Lydehorns fjälltopp firades sabbaten med dans och dryck. Då allt var över flög häxorna tillbaka till Finnmark, utom Kirsti, som besökte Bergen och sedan tog den vanliga sjövägen hem. Mari avslöjade också, att häxorna var ansvariga för den stora katastrofen som inträffade 1617. Häxorna hade på grund av grannfejder orsakat ovädret julafton 1617 och fått många män att drunkna. De hade också haft sex med djävlar och demoner medan deras män var ute på havet. (källa)
5. Landet ligger cirka 1 500 km öster om Australien över Tasmanska havet och ungefär 1 000 km söder om Stillahavsöarna Nya Kaledonien, Fiji och Tonga. På grund av sin avlägsenhet var det ett av de sista länderna som befolkades av människor. Under sin långa isolering utvecklade Nya Zeeland en distinkt fauna dominerad av fåglar, av vilka många dog ut efter ankomsten av människor och införandet av däggdjur. Med ett milt kustklimat var marken mestadels täckt av skog. Landets varierande topografi och dess vassa fjälltoppar skapades mycket tack vare landhöjningen och vulkanutbrott orsakade av kollisioner mellan stillahavs- och indo-australiska plattan. Nya Zeeland består av de två huvudöarna Nordön(Te Ika-a-Māui) och Sydön (Te Waipounamu) (där sydön har den största ytan) samt cirka 600 mindre öar som till exempel Stewartön. Nya Zeelands totala landareal är 268 680 kvadratkilometer. Landet är mer än 1 600 kilometer långt mätt efter nord-nordöst-axeln det sträcker sig efter. (källa)
6. Mellan åren 1877 och 1880 hade nämligen också Kebnekaiseområdet i detalj karterats av Gustaf Wilhelm Bucht. von Vegesack sände till Rabot en kopia av den av norrbottenskartografernas i detalj upprättade konceptkarta över Kebnekaiseområdet där Kebnekaises sydtopp uppmätts till 7 192 fot eller 2 135 meter. Det av Kartverket stipulerade instrumentet för höjdmätning, aneroidbarometern, förutsatte för en mätning att höjderna bestegs. Med den mätmetoden uppmättes under de nämnda kartografernas expedition 20–30 fjälltoppar, men ej Kebnekaises sydtopp. De instrument som den trigonometriska mätningsmetoden krävde, bedömdes alltför osäkra för att praktiskt kunna användas under väder- och terrängförhållandena i fjällen. Vinkelmätningar, syftningar från bergstoppar gjordes för lägesbestämningar. (källa)
7. Landskapet är kuperat och innehåller såväl uppodlade områden, som branta bergväggar. Bergen är oftast runt 500-600 meter, men det finns också höga fjälltoppar. Den högsta toppen är Sætertinden, 1095 m ö.h. (källa)